Meteglädje med mycket napp på kroken!

En fiskare med jättefångst.

METEMAGASIN i svart, några svårlästa rubriker med PELAGISKT, SKRÄBESIK, FLÖTESTROLLA…
Längst upp låg en gul platta med svag vit text:
SVERIGES FÖRSTA  METETIDNING 76 SIDOR - och en svensk flagga.
Där fanns nyheten!

Sverige har fått sitt första magasin för metare.
Inte helt lätt för ögat att fånga in allt där den gömdes lite i tidningsstället.
Jag trodde det var en norsk tidning - om det inte varit för några ä och ö och en liten svensk flagga.
Starten verkar ha gått lite smygvägen.

Fiskebilden fångar direkt ögat, men annars var signalerna på omslaget lite svåra.
Logon Metemagasin försvinner delvis i bilden. Den känns inte helt rätt. Jag hade nog satsat på bara METE i kraftfull stil och tonat ner MAGASIN i mindre storlek.
Och främst saknades den viktiga signalen: Ny tidning!
Självklart i premiärnumret för att fånga in läsaren.

Inte helt lättläst text.

Ska det startas en ny tidning i dag måste den vara nischad och riktas till entusiaster. Här verkar de finnas.
”Människor som metar ökar lavinartat i Europa. Metarna är de allra köpstarkaste sportfiskarna i världen. Med en tidning kommer även Sverige att ta samma kliv”, skriver chefredaktören Palle Sköldblom.
Metemagasinet är Sköldbloms dröm ända sedan ungdomen, men han trodde aldrig dagen skulle komma. Med likasinnade entusiaster har han fått ihop tidningen.

Breda spalter ger lätt tungt intryck.

En premiär innehåller alltid något som kan förbättras. Grafiskt finns lite att fila på. Alla texter är två breda spalter per sida. Det ger lite tungt intryck när det är sparsamt med halvfeta ingångsrader och mellanrubriker. Smalare spalter är alltid lättare att läsa och här bör det varieras lite. På flera sidor läggs också texter in i bilder vilket inte gör det lättare.

Men texterna speglar både entusiasm och kunnande. De flesta artiklarna är berättelser om fiskeupplevelser, skrivna i jag-form. Märkligt nog saknas namn på vem som skrivit texterna och tagit bilderna. Bara i två artiklar hittar jag det.

Glädjen med mete speglas i bilderna. På 59 bilder står lyckliga fiskare och visar upp sina fångster. Och det är inte små mörtar som nappat. Det är jättebaddare som de knappt orkar bära upp i famnen.
Jag stör mig på att det ofta saknas bildtexter. Vem är det som håller i fisken? Vad är det för fisk? Det är första svaren en tittare vill ha!

Allt som nappar måste förstås tas om hand. På slutet kommer en grillmästare med tips och recept på lämpliga rätter. Tyvärr blev en del recept lite svårlästa när texten försvann i bilderna.
Åtta annonser på 76 sidor är kanske i minsta laget. Med en köpstark grupp blir det nog fler i kommande nummer.

En annons på näst sista sidan drar blickarna till sig:

En barbröstad kvinna med en mycket bekymrad min har fått en stor fisk lagd över axlarna. Hon är fiskälskare - i England.
Var håller svenska kvinnomaffian och fittstimmet till? Har de inte koll på metarna?

Nu återstår att se om metarna nappar på magasinet. Det gör de nog.
På Facebook har tidningen fått många ”gilla”.