Snyggt förpackat, gratis och bara på nätet

En ny tidning som inte trycks på papper.
I veckan fick jag tips om en - Fine Decor.
160 sidor i samma form som om den tryckts på papper.

Tidningen startades i år av Angela Gotborn som är grafisk formgivare. Hon har tidigare bland annat arbetat som redaktör för en liten personaltidning, gett ut en receptbok för barn, varit på Vi i Villa i två år och sedan i flera år frilansat som grafisk formgivare hos olika företag med bl a reklam, trycksaker och webb.

- Jag fyller tidningen med sådant som jag själv vill läsa och finner intressant, säger Angela i ett mejlsvar. Allt innehåll är noga utvald av mig och kommer från hela världen och ska vara intressant och harmonisera med varandra.
Och visst är det vackra saker, snyggt presenterat. Klockor, heminredning, mode, skönhet, smycken, desserter, väskor, tapeter...
En helt kvinnlig ton som inte direkt ligger åt mitt intresse.

Allt är lätt att läsa och tittvänligt för ögat. Bilderna är vackra, även om det mest är av produkter. Vid personintervjuer är det fina miljöbilder.
Intervjuerna är mest i frågor-svar och personen berättar bara om sitt företag eller produkter.
Jag kan lätt läsa det mera som annons och produktinfo, än som en journalistisk tidning.
I en del reportage upptäcker jag inte vem som tagit bilderna eller skrivit texten, en alltid livsviktig sak i andra tidningar.

Angela gör det mesta själv, all layout som är väldigt snygg och hon skriver många av texterna också.
Mycket inspiration kommer från kontakter med bloggare.

Tidningsnörden i mig säger att jag vill hålla det här i handen, bläddra, känna pappret, fånga in text och bilder.
Samma sak gör jag på laptopen; klickar på sidan och den förstoras, drar med muspekaren i sidled, upp och ner och sidan följer med. Längst ner ser jag miniformat av alla uppslag före och efter.
Allt känns lite ovant och tafatt. Det finns flera andra papperstidningar som går att läsa digitalt i exakt samma utseende som på papper. Jag har bara lätt provat det förut.Fine Decor är en helt gratis tidning, ett nytt försök att fånga in läsare och annonsörer.
Detta är spännande. Många tidningsentusiaster ser att det blir för dyrt med papper och distribution. Att lägga allt digitalt i samma layoutform som på papper kan då locka. Men hur reagerar läsarna? Webbsidor och läsplattor har en annan uppbyggnad.

- Ingen betalar för att få vara med i Fine Decor, säger Angela. Vi som jobbar med tidningen är ännu alla oavlönade. Tidningen ska fortsätta att vara gratis, fri att läsa och sprida. Ska den utvecklas som jag vill så måste vi få in betalande annonsörer. Planen för
annonsgraden är cirka 15-20 procent. Annonsen fungerar som på papper, men läsaren kan klicka på annonsen och komma direkt till hemsidan.

- I senaste numret har vi bjudit på några annonser för att visa hur det fungerar, men också för att vi hade kort varsel, säger Angela.
Senaste numret har upptäckts av 8 000 unika läsare i Sverige och över 32 000 i övriga världen. Många läsare är återkommande, så Angela tolkar att det är 65 000 ”lästa ex”.
Ännu finansierar Angela och hennes man tidningen själva.
- Vi jobbar dag och natt och hoppas tidningen ska bära sina kostnader. Hårt arbete, men för mig är det ”labour of love”.

*Fine decor finns här:
www.finedecor.se/mag

Likadant - varje år

Bruce Springsteen är i Sverige igen.
Kvällstidningarnas sidor blir som förut - igen.
Det är som Kalle Anka i tv på julafton.
Vi har sett det ”hundra gånger” förr.

132 000 åskådare på två dagar i fullsatta Ullevi i Göteborg säger att Springsteen är stor.
Läsintresset finns. Kvällspressen bör sälja på det.
Men hur kan sidorna i både kvällstidningarna se likadana varje år?



Stor dragarbild över uppslaget. Fem getingar eller stjärnor infällda i bilden. Rubrikord som ”Lysande… magiskt… strålande…”
Recension av varje låt med getingar/stjärnor.
Krönikörerna faller i extas - aldrig har Bruce varit så bra.

Varje minut bevakas Bruce.
”Bossen på stan… Bossen på gym… Bossen fikar… Bossen mötte fansen… Bossen: Jag älskar er… Bossen åker hem… Bossen kommer tillbaka…”
Han kommer förstås tillbaka nästa år. Och alla bilder, rubriker och sidor blir som vid besöken förut.



Varför tänker ingen annorlunda?
”Så här gjorde vi ju i fjor och alla andra år - kan vi inte hitta på något nytt i år?”
En sportkrönikör som skriver från OS ger besked om hur det går till.
Cheferna på hemmaplan drar upp allt i förväg och behandlar fotografer och reportrar på plats som marionetter.
Lämna bilderna och texten, sidorna är redan mallade och rubrikerna klara.



En planering måste finnas. Flera sidor ska göras, stressen är stor och tiden kort.
Men det ska inte bli så förutsägbart och likadant varje år.
Förr pratade redaktionen med de utsända på plats, fångade in signalerna. Text och bilder gicks igenom på redaktionen, entusiasm fanns hos redigerarna som slog samman allt med egna vinklingar och form.
Det ska fortfarande gå att göra så.

I dag har allt tappats bort. Cheferna har dragit upp allt i förväg. Snitsarna på Indesign (redigeringsprogrammet) och reportrarna får inget göra och datorn verkar ha spottat fram passande rubrikord.
Det är sådana här dagar man inte förvånas över att kvällspressen rasar i upplaga.

Sommarbläddring: Gör det själv som ska hålla länge

Semester och högsäsong för hemmasnickraren. Fixartidningar med tips och Ernst i tv pressar på och kan se till att ingen dag blir det slappande i hängmattan.
En mer okänd fixartidning är Gård & Torp.
Jag gick igenom den för två år sedan. Den är sig lik och kan sägas vara som sitt innehåll - den vårdar en form.
Nu har den ett tillägg: För dig som älskar gamla hus.

Nu tycker jag den kan passa lika bra för de som har modernare stugor och hus.
Här är inget flashigt och trendigt. Det är rejäla grejer och jobb som ska hålla länge.
Chefredaktören Gunilla von Platen har gjort sin läxa och är självrisk. Sitt eget 1800-tals torp rustade hon, eller byggaren, upp på modernt sätt innan de ens förstod ordet byggnadsvård.
Man byter inte ut gammalt tegeltak mot betongpannor, sätter inte in stora glaspartier eller klär in huset i ett stort trädäck.

Så mycket lättsam tittglädje är det inte. Jag hittar bara två artiklar som med bilder som ger inblick i gamla hus.
Annars är det bilder på detaljer som passar in i den gamla stilen: tak, dörrar, inredning, utemöbler.
Mest är det text. Beskrivningar på hur man gör och frågor från läsarna med svar. Ord som kräver eftertanke innan man går till handling.

Här ges råden som gör att något ska hålla länge: golv, fönster, fasader, trappor, bastun.
Största temat är tak, allt från handkluvna spån och halm till plåt och tegel.
Man behöver förstås inte överdriva i att göra allt som det gjordes förr. Det går utmärkt att fräscha upp ett gammalt papptak med tjära från burk och ändå behålla den gamla stilen.
Annars finns receptet på att göra egen tjärpapp:
Köp standardpapp med vikten 500 g/kvm, finns på byggvaruhus. Värm stenkolstjära i ett stort kar, doppa pappen i tjäran eller stryk på den med en pensel. Trava våderna på varandra och vänd var fjärde dag. Efter 14 dagar är pappen mättat, torr och klar för användning…

Roligast och lättsammast är annonsmarknaden. Här hittar jag alla fina gamla detaljer från mindre kända butiker och dessutom listor på traditionella hantverkare.
Jag kan skaffa mig en kakelugn i delar eller en gammal lada 9x26 meter för nedmontering och bortforsling.
Sätter jag inte i gång med att göra något kan jag åka på byggnadsvårdsläger för att lära mig göra jordkällare eller jobba med timmer.

Ernst i tv eller nyare fixartidning - jag tycker Gård & Torp känns både rolig och pålitlig. Jobb får jag också.

Lite fler människor hade gett mera liv

Sommarlivet är lätt och ledigt, även om det varit dåligt med det i år.
Alla tidningar kommer med tips om hur det ska bli bättre.
Livelife är bara en av dem. Det är en kundtidning från en hälsokostkedja.
Sveriges största säger den sig vara med en upplaga på 400 000 ex.

Kundtidningar är ”farliga” för veckotidningar och olika magasin.
De är gratis och kan stjäla läsare och även annonsörer.

Tidningen görs av Spoon, ett förlag som specialiserat sig på kundtidningar. Där brukar de göra ett bra jobb. Så också med livelife när det gäller själva formen.
Ljust, lättläst och korta texter. Inte ens typsnittet sanseriffer klagar jag på där det finns med här. En liten onödig plump och svårläst är det dock med vit text på ljusblå platta.

En tidning bör innehålla människor som berättar eller varit med om något.
Bara på ett ställe hittar jag en person som träder fram och säger lite om sitt liv. Det är en kvinna som själv skriver om hur hon hittat sitt flow genom att börja springa (bild).
Jag tycker det är så här reportagen ska presenteras för att gripa tag i läsaren. Någon som gör något och kan inspirera andra.

Förra löparen Malin Ewerlöf ger tips på övningar som stärker kroppen. Det är hämtat ur hennes bok och blir därmed lite reklam. Även andra texter är kopplade till olika böcker.
Visst kommer andra personer fram i texterna, men då är det olika forskare, läkare och experter som uttalar sig. Det blir mest fakta, lätt akademiskt och lite ”torrt”.

Bärande ämnen är solskydd, jord och odlingar och förälskelser.
Inte minst kär och galen (bild) kunde gjorts lite roligare om några par varit med och berättat hur det hände och kändes.
Vecko- och månadstidningar har samma typer av artiklar men säljer in det bättre.
Mellan artiklarna finns annonser för hälsokostkedjans produkter, en del redaktionellt utformat.

Bilderna är mest allmänna illustrationer utan förklarande texter och hämtade från bildbyråer.
Just att det personliga saknas gör att tidningen inte riktigt griper tag.
Därför är livelife ännu inte ett direkt hot mot betaltidningar, tycker jag. Den kan göras ”farligare”.

Sommarbläddring: Alltid hållbart i alla år

Lätt och ledigt i mesta semester-
månaden.
I hängmattan, korgstolen eller i egna tankar i det gamla utedasset.
Heminrednings-
tidningens sommarnummer finns där alltid.
Senaste numret, från förra året eller ännu äldre.
Allt är sig likt.
En jag hittade heter Lantliv.

Här fångas alla drömmar.
Vitt, vitt, i kläder och inredning.
Vitmålad pärlspont på väggarna och plankorna på golvet.
Virkade sängöverkast, vita pläder över soffor eller något avbrytande färgstarkt.
Blommigt och randigt. Udda kaffekoppar, lyktor, oljelampor.
Tvätt på tork på lina utomhus.

Trasmattor, enkla pinnstolar, lite avskavt här och där.
Grånade altangolv, skor, blomkrukor, vattenkannor, sittkuddar och trädgårdsredskap så där lite nonchalant placerat.
Stålrörsmöbler med dynor som sittplatser.

I djungellik grönska skymtar trädgårdsmöbler lite övergivna, men placerade så det ser rätt ut och säkert har de överlevt vintern på samma plats.
Den gamla slitna mormorscykeln finns där.
En halvrisig sommarbil vid ladan eller på grusvägen.

Väldigt många sidor är tips på prylar och detaljer som behövs för att skapa det där mysiga somriga hemmet. Lite produktreklam med både tillverkare och priser angivet.

Svenska sommaridyller som är lika varandra kan ibland bli för mycket.
Då plockas lite danskt in.
Jag hittar två danska hem.
Skillnaden är att danskar inte gör så mycket åt trädgården. Här får ljung och gräs växa vilt. Och hemmet är ofta åretruntboende.

De flesta som lever i dessa sommarmiljöer är arkitekter, formgivare eller designers.
De har köpt eller ärvt sin dröm, pysslar och vårdar, älskar varje detalj.

Ibland tycker jag att ett sånt här nummer skulle sitta väldigt bra mitt i kalla vintern. När längtan efter värme och sommar är som störst.
Men det känns också som det vanligaste att bläddra i på semestern.

Trängseln är stor i hyllan med tidningar om hem och trädgård.
Lite för trångt. Till hösten och årsskiftet får vi räkna med utrensningar eller sammanslagningar.
Lantliv är nog en som hänger kvar.
Den är sig lik nästa sommar också.

Upp på hojen - här finns utmaningar!

Cykelhjulen rullar för fullt.
Motionsloppen lockar rekordmånga.
Och alla cykelställ är överfulla.
Cykelvågen öppnar för en ny tidning - Cycling Plus.

Cycling Plus är en svensk översättning av den engelska originaltidningen.
Det märks tydligt.
Några svenska artiklar smygs in: ett om cyklister i Lammhult, en träningsresa till Italien, motionslopp, tempospecialisten Johan Lindh och om att pendla med hojen till jobbet.
Det räcker inte riktigt för att skapa identifikation. Men nu är det första numret och det blir nog mera svenskt i kommande nummer.

Det här är inget för vardagscyklisten, knappast ens för den vanlige motionären. Det är nördarnas tidning. På 124 sidor lämnas inget åt slumpen för dem som vill ta steget fullt ut och ha järnkoll på allt:
cykeln och alla detaljer, träningen, loppen, pulsen, mjölksyran, musklerna, massagen, ryggen, fötterna, maten, vilan, återhämtningen - och vardagspusslet i allt detta.

När allt är översatt blir texterna tyvärr opersonliga. Inte ens en rolig krönika eller kåseri hittar jag.
Jag hittar inte heller några namn på de som skrivit artiklarna eller tagit bilderna - detta som oftast är det viktigaste i alla tidningar.
Det tar också lite tid att vänja ögonen vid läsningen. Typsnittet i texten är lite blekt och känns ovanligt.

Entusiasterna har fått en ordentlig guide och bibel: kompakt, faktaspäckat och mycket läsning. Mer än 500 tips har tidningen själv räknat ut.

En riktig utmaning och signal om vad som gäller är reportaget om att träna inför ett långlopp och använda semestern för ett lopp i Alperna.
Det räcker med tre månaders träning. Sen kan det vara dags att ställa upp. Men var förnuftig, varnar tidningen. Så Tour de France gäller väl inte, även om träningen känns så. Ett 5- eller 10-millopp räcker.

Jag nöjer mig med att lugnt trampa vidare på min gamla mormorscykel. Och jag ska njuta av att titta på Tour de France i tv-rutan.

Så mycket mera skånskt på landet kan det inte vara

Vad kan vara mera skånskt än ett gult rapsfält med blå himmel - och så Peps Persson?
Lägg sen till Skånska Dagbladet. Det kan bara bli livet på landet i Skåne.
På Landet är titeln på en ny tidning som Skånska Dagbladet ger ut.

Visst kan jag tycka att omslaget och Peps är lite förutsägbart och att läsarna inte grips av det som de redan känner till.
Men det kan också vara en bra signal om att det är en tidning som angår dem på landet.

Det doftar nästan jord. Byar lever, folket odlar tomater, gör ost, potatisgratäng, driver gårdsbutiker, kör tuffa maskiner, kämpar för skolor och bättre skolmat, ordnar lantbruksdagar och tanterna badar topless på Österlens stränder… Men det sista är visst turister.

Allt anpassat för annonsmarknaden och raggningen där har varit stark.
Annonserna slår dock inte ihjäl artiklarna. Dessa får rena och raka utrymmen i en bra mix. Det känns som en ”riktig” tidning.
Tidningsdesignern Tony Henschel har planerat hela tidningen; skapat rytmen, avdelningarna, formgivningen och gett struktur åt materialet från Skånskans medarbetare.

Skånskan gör det här bra.
Snyggt förpackat, bra bilder och texter. Rubriker som kan dra in läsaren, en del riktigt kvicka. (bild t h).
Texten om Peps borde dock lästs lite bättre, för här fanns poänger som kunde gett annorlunda rubrik än det läsarna redan visste (bild ovan).
Och jag tycker att reportaget om närodlat kunde gjorts roligare än med jordbruksministern.

Även konkurrenten Sydsvenskan ger ut annonsbilagor, men fungerar mest som distributör och överlåter åt olika redaktionskollektiv att göra tidningarna.
Jag har hårt kritiserat dessa som riktigt dåliga och ett stort svek mot både läsare och annonsörer.

Konkurrensen med nya annonsbilagor kan bli stark i Skåne till hösten.
Här har Skånskan dragit upp en bra riktlinje och står sig stark.