Ikea - bara Ikea

Ikea gör snart allt - säljer möbler, lånar pengar in och ut, bygger bostäder, serverar köttbullstallrik för 16 kr, korv med bröd, kaffe och kanelbullar eller glass för 5 kr - och de ger ut tidningar!
Jag fick tre tidningar om Ikea. Just OM - för de är interna. 

Sönerna Kamprad trädde fram

En av tidningarna - Readme - väckte uppmärksamhet för en tid sedan. Det var där Ingvar Kamprads tre söner för första gången trädde fram i offentligheten och berättade om hur de ser sina roller Ikea i framtiden.
Readme är i formatet lite mindre än kvällstidningar. Den är helt i färg och stram i formen - men ändå känner jag lite från kvällspressens mallar: sidorna har samma uppbyggnad - bilderna läggs i mitten i ett uppslag, text i spalter vid sidan om eller i botten.

Hela tonen är densamma i alla tidningarna - att peppa medarbetarna, stärka Ikeaandan och produkterna:
En möbelserie löser hela medierummet i hemmet, satsning sker på textilier nästa år, designers av märken och logon berättar om sitt arbetssätt, välkända mönster hyllas, en fabrik i Vietnam visar sin starka kvalitetskontroll av mjukissaker till barn, nye designchefen vill ge Ikeaprodukterna en  ännu starkare profil och Ikeas

"Jag heter Ikea"

ledlampor löser belysningen.

På sista sidan kommer höjdpunkten: de har hittat en tjej i USA som är döpt till Ikea av Ikeaälskande föräldrar och som givetvis jobbar på Ikea!

Ännu mera blir det i specialbilagan Growme där entusiastiska medarbetare berättar om jobbet och produkterna.
Här dyker också Ingvar Kamprad upp med en möbelhandlares testamente. I klara punkter vill han övertyga medarbetarna om vilket arv och tradition de ska föra vidare.

Kamprad testamente

Alla de här tidningarna är engelskspråkiga.
Mera hemvävt och äkta småländskt blir det i den lilla Älmhultsbladet, A5-format och helt i svartvitt.
Här presenteras nya medarbetare som fått högre poster i Sverige. Och som de tas emot! Många presentationer inleds i den här stilen: ”Det är med nöje jag välkomnar… vi har nöjet att välkomna… vi är glada att meddela… jag har den stora glädjen…”

Fullt fokus på jobbet alltså - och även på fritiden. Ett speciellt aktivitetshus finns i Älmhult för jobbmöten, fika, tidningsläsning, träna eller bara umgås.
Här finns en vuxenklubb som ordnar vuxenbingo och vuxenboule. Finns det anställda på Ikea som inte är vuxna?
I varuhusets restaurang kan medarbetarna få tio luncher för 380 kronor.
På en sida med radannonser finns allt möjligt: köpa, sälja eller hyra - och även en Ikeamöbel hittar jag..

Så mycket Ikea!

Kommande i bloggen: tidning om trä… när två stora kan bli en… digitalt/papper i kombination…

Bäst i Europa från mörka smålandsskogar

I Småland har grisarna det bra.
I Småland växer de ståtligaste (jul)granarna.
I Småland finns Europas bästa lokaltidning!

Smålandsposten i Växjö har av European Newspaper Award utsetts till Europas snyggaste tidning för sin design och läsvänlighet. Utmärkelsen växer i styrka när det bara var en svensk med i juryn.
En prydlig vinjett lyser nu på förstasidan om priset.
Att den dessutom är ”Kronobergs ledande tidning för nyheter och annonser” blir då smått i sammanhanget.

För två år sen genomförde Smålandsposten en ny formgivning av tidningen.
Det syns att designkonsulter klivit in även hos SmP.
Färgerna, tonplattor, linjer, infällningar av smårubriker - mycket av dragen känns igen från andra landsortstidningar.

Förstasidan ger ett kraftfullt uttryck utan att på något sätt avvika från en standardmall.
De mer ”riktiga” nyheterna ligger i två eller tre små block under loggan.
En stor dominerade bild ligger alltid mitt på sidan. Men den är aldrig toppnyheten. ”Julafton för fönstertittare”, tofflor från Alvesta och ”Kvalitet med enkla medel” från ett äldreboende räknas inte in bland kioskvältarna.
Även på insidor satsas det mycket på bilder och det är alltid människor i blickfånget.

Sex smala spalter på alla insidor kan ge ett stereotypt intryck. Ibland kan en tvåspaltig ingress bryta av. Någon variation här och där kan göra sidorna mer levande.
Mindre nyheter läggs i boxar, ofta bredvid varandra där rubrikerna ibland krockar.
Smålandsposten genomför allt konsekvent, från första till sista sidan. Det är mycket färg och det är lättläst.

Visst finns lite egen profil. När andra tidningar ger stjärnor och getingar i betyg för något, så delar SmP ut granar! Ishockeymålvakten som motar de flesta puckar i en match kan få fem granar för det.
Och lite roligt blir det när den årliga gåsamiddagen på ett äldreboende placeras in under vinjetten ”Mingel”. Gott om bilder på glada pensionärer.

Två stora minus kan noteras:
Ledarsidan är i formen direkt tråkigt och inte läslockande. Det är märkligt att ingen tidning vid en modernisering kan göra något åt ledarsidan.
Insändarsidorna har alldeles för långa texter. Det saknas variationer i presentationen.

Olika temabilagar varje vecka höjer kvaliten starkt till lite mer än en vanlig lokaltidning, bland annat lördagsbilagan. Det var där vi hittade den lyckliga grisen.
Och vad är mera småländskt än isterband? En hel sida med recept på hur klassikern kan förnyas, bland annat med morotsmos eller Västerbottengratinerat. När Ikea verkar ha tagit bort isterband från sin servering får man väl själv laga till den.
Men här vill jag rätta Smålandsposten. Isterband ska vara med dillstuvad potatis, rödbetor och senap!
Annars är det inte Småland.