STARK - med träning några nivåer högre

Träning bör göra människan stark.
"Träning och hälsa. På riktigt."
Vad är det?
STARK heter tidningen för dem som vill följa träning och hälsa på riktigt.
Här räcker det inte med en halvmara, Tjejmilen något kort cykellopp.

STARK har jag gått igenom förut.
Jag var lite skeptisk mot textens typsnitt som jag tyckte var för blek. Den har inte blivit starkare.
I denna genomgång är läget samma. En tidning ska förstås vara konsekvent i sin stil.
Texten går att läsa, men graden kunde varit lite större. Och framför allt: halvfeta ingångsord eller mellanrubriker hade lättat upp och gett lite pauser i läsningen. Nu är alla texter ljusa och griper inte riktigt ögonen.

Blek kan nog läsaren bli som vill träna ”på riktigt”.
Satsa på militär femkamp, toppa formen för att ställa upp i MMA (”slagsmål i en nätbur"), häng med på en crossfit-tour, ställ upp i ett tufft mountainbike eller genomför en Svensk klassiker.
Inget av det är något för en vanlig motionär.
Det är väl därför tidningen heter STARK.

Sommarträning ute.

Vältränade killar med muskler - utan att vara bodybuilders - kepsen bak och fram, bestämd blick, armarna i kors, svett och stön, tajta träningskläder. Det är bilden STARK förmedlar. Några tjejer skymtar också. Några direkt träningsprogram visas inte mer än sommarträning med olika redskap som bulgarisk brottarsäck, rep och stora däck.

I artiklarna lyfts personer fram som genomfört något. De berättar om sin träning som ska inspirera läsarna. Och det är tufft, mycket tufft, långt mer än ”vanlig träning”.

På slutet kommer några recept på mat som är bra för den som tränar ”på riktigt”. En kul vinkel är hur svår maten är att laga jämförs med någon form av tävling. Att laga till bakat grisrevben med fänkål, blomkål och parmesankräm är som att springa en halvmara.

Inte STARKare i andra chansen

Extrem träning och tävling.
Hyperråstyrka med mer muskelkontakt.
STARK är en tidning som handlar om detta.
Begreppen är dubbeltydiga.
STARK är nämligen extremt svårläst.

Det krävs råstyrka i läsning för att gå igenom den.
Jag hade synpunkter på detta vid första numret.
En ny tidning kräver lite tillvänjning av sina läsare.
Men STARK är sig lik när jag ger den andra chansen.
Mina ögon kan inte riktigt förlika sig med den.

Notiserna på inledande sidor är i typsnittet sans seriff, ofta kritiserat av mig.
Huvudtexterna är i mera ”vanligt” typsnitt, men i för liten grad.
Inga mellan-rubriker eller halvfeta ingångsord finns.
Allting blir kompakt och blekt.
Ibland läggs texter i bild eller färgplatta.
En pärs för ögat.

STARK propagerar för riktig träning.
Det kan vara uteträning: spring i trappor, arm- och benträning mot bänkar, snabba ruscher på vägar. Militärklädsel passar bra här. (bild ovan t h)
Utegym i på beachen i Kalifornien dyker också upp. I första numret var det samma, men i Florida. (bild nedan t h)
Tuffa pass med kettlebells och explosiv benträning är andra exempel.
Många bilder visar hur det går till.

Personer som lyckats lyfts fram i några artiklar:
Ultratriatlon - cykla 360 km, springa 84.4 km och simma 7.6 km.
En man kämpade sig från Nordpolen till Sydpolen.
En kvinna ställde upp i vinter-VM i simning - utomhus.

Extrem träning och tävling.
Och extremt svår läsning.
En större grad i texterna med mera svärta - och då kan STARK också bli stark.

Martin Lidbergs styrka räcker inte riktigt till en tidning

Martin Lidberg är stark. I brottning och i Let´s dance i tv.
Nu gör ett försök med en tidning som heter STARK.

Nu är Martin Lidberg inte direkt redaktör. Han har, som flera andra gjort, ställt upp med sitt namn för att ge tidningen profil.
Dessutom instruerar han med ett eget träningsprogram.

Redaktören heter Martin Borgå som i många år gått och tänkt på ett magasin som förmedlar riktig träning och riktig kost.
När han mötte Martin Lidberg så korsades två själar.
Resultatet blev STARK. Tillsammans med flera andra experter förverkligar de nu sina drömmar.

Martin Lidberg visar hur man bygger upp råstyrka - den styrka som vissa får i olika jobb: lantbrukare, flyttkarlar eller brottare och tyngdlyftare.
Här finns inga genvägar för den som inte har jobben. Stenhård träning gäller.
Lidberg föreslår repklättring, viktrullning upp och ner, viss skivstångsträning med bland annat ”crazylift” med ovanligt fattningsgrepp (bild).

Löparskolan har program för få upp flåset till olika lopp - milen, halv- och helmaran.
Gratis träning kan man utöva på stranden med olika redskap som finns där: ställningar, traktordäck och plankor. Men då får man resa till Florida…

Åsa Sandell skriver en personlig krönika om träning - men det är fyra år sen hon lade av.
Ryske brottarjätten Karelin presenteras i ett stort reportage, men inte heller han är särskilt ny eller aktuell.
Järnmannen Rune Larsson, som springer extremt långa lopp, har vi också läst omfört.

Mer träning är att Daniel Tynell - alltid i tätklungan i Vasaloppet - ger tips inför loppet.
Här lockades jag inte alls. Det beror inte på att jag inte åker skidor. Texten presenters för tråkigt. Kompakt, inga ingångsord, långa block och allmänt blekt (bild).

Och så dyker GI-gurun Fredrik Paulun upp i samma hurtfriska bilder på honom själv som vi sett förut. GI-recepten känns också lite uttjatade.
Mer mat blir det när Pernilla Wiberg finns i ett restaurangkök och lagar till middagar.
Även i dessa två reportage reagerar jag på att texten är för tråkigt presenterad och delvis svårläst.

Träning och muskler måste speglas av kraft och tempo.
Namnet och logon STARK har en utformning som sticker ut i tidningshyllan. Layouten har också en egen profil.
Men det allmänt bleka intryck texten ger för ögonen och att träningsråden inte är så speciellt inspirerande, gör att STARK nog inte har tillräckligt mycket musklar för att slå sin in bland träningstidningarna och som en morot till att köra igång.