Ny papperstidning tar död på sig själv

En ny papperstidning damp ner i brevlådan. Helt gratis.
Några optimister satsar på Info Express som snart döps om till Öresunds journal (med danskt ö).
En tidning för alla på svenska, danska och engelska.
Optimister och lite glada amatörer har startat projektet. Här saknas det mesta för en ”riktig” tidning: layout, rubriker, texter, bilder…
De har börjat på första insidan och släppt ner texter i två eller tre spalter.
På näst sista uppslaget kommer en programförklaring i en stor, men blek stil (nedan t h).


Ett enmansprojekt av Laurentiu Mihai, med erfarenhet av tidningar i sitt hemland Rumänien. Han tyckte "att Malmö behöver en lokal tidning med tydligare inriktning på kvalité".
Det var att ta i. För kvalité saknas helt här.
I maj tillkom en journalist som heter Mats Björling. Hans namn är felstavat i redaktionsrutan.
Tidningen kallar sig ”En till 100 % fristående tidning”.

I höst ska det ske en storsatsning i Öresundsregionen. Minst 25 000 tidningar ska ges ut och ska finnas där folk rör sig: i butiker, restauranger, tågstationer, hotell. Målet att satsa på att finnas i vartenda personalrum i regionen.
Jag kan med en gång säga att Öresunds Journal inte kommer att bli läst där om den ska se ut som detta nummer – om den ens släpps in hos företagen.
Redaktionen erkänner att starten varit tuff.

Att ge ut tidningen gratis kräver annonser. I det här numret finns annonser som motsvarar fem helsidor av 28 sidor.
För att få mera pengar vädjar de efter en sponsor ”som är beredd att satsa på oss och i gengäld får oerhört mycket publicitet, både i form av annonser i tidningen, men också i form av goodwill som den som var beredd att satsa på den första sundsöverskridande papperstidningen. Vi vill åstadkomma en fantastisk tidning, men för att vi ska lyckas behöver vi finansiellt stöd.”
Dessutom kan läsare frivilligt swisha 25 kronor.
25 kronor skulle jag hellre lägga på något annat gränsöverskridande som redan fungerar: en röd pölser med bröd.

Jag bortser från att tidningen grafiskt är läsdödande och försöker tränga mig in i vad de vill.
I första artikeln frågar de varför det måste kosta att röra sig i regionen och åka över Öresundsbron.
I en guide och enkät granskas Malmö och där är det mesta ”ett smul av Köbenhavn” (ovan). Några direkta fördomar hittades inte.
Fallgropar när folk pratar öresundska är egentligen bara ett uttryck: ro på på danska har inget med rodd att göra utan betyder att ta det lugnt.

En intressant artikel kan vara ”Vad man som nyanländ måste veta om Sverige och svenskarna”.

Råden är enkla: gå aldrig mot röd gubbe, plocka bort luddet från torktumlaren, följ lagar, tacka aldrig nej till kaffe, skryt aldrig – utom i sociala medier, träng dig inte före i kön, passa tider, sätt dig aldrig bredvid en främling på bussen, om det inte går att undvika.

Fler råd kommer i nästa nummer.

En större artikel handlar om Olof Johansson, vd för fastighetsbolaget Trianon (ovan). Han började sin bana som 12-åring med att sälja gräddbullar. Nu äger han fastigheter för 5,5 miljarder.

Elon Musk (förutsätts att alla vet vem han är) får kritik för att han gjort ett uttalande om en dykare i samband med att ett fotbollslag skulle räddas ur en grotta i Thailand. Annat handlar om att antalet feldiagnoser ökar inom sjukvården, laddning av elbilar, ökande teknik och mobiler förstör vår vardag, vad myndigheter kan göra åt miljön.

Nordmakedonien är ett exotiskt resmål (nedan). En fråga tas upp om Malmö kan lära av Cannes för att göra stan renare.

På slutet kommer en spalt med ”allvarligt menade frågor får dumma svar” som tydligen ska vara humor.

Ett månadshoroskop avslutar.

Innehållet är inte helt fel, men inte något nytt. Det har tagits upp i andra medier många gånger.
Men formen och det slarviga språket gör det inte läsvärt.
Jag skulle vilja ge rådet till det här gänget att satsa på något annat än att göra tidningar.