Proffs - för grabbar och deras stora lastbilar

PROFFS. Det låter tungt.
Mer tyngt blir det med tillägget:
En RIKTIG lastbilstidning.
Där har vi allt sammanfattat.
Grabbar och deras stora tunga fordon i en tidning.

Proffs vänder sig till alla som sysslar med vägtransporter, chaufförer och åkerier.
Sedan 1990 har målgruppen fått tidningen och upplagan når 14 000 ex.
Mycket läsning och bilder får de 12 gånger om året.
Branschen må betecknas av valkiga grabbnävar, stök och bök, men tidningspappret är elegant: blankt, helt i färg och dessutom i stort i kvällstidningsformat.
De kan ha råd att kosta på sig. Tidningen är späckad med annonser. De två personerna på annonsavdelningen har säkert fullt upp med jobb.

Direkt när jag öppnar tidningen slås jag av att det här blir en utmaning. All text är i typsnittet seriffer. Jag behöver inte påminna om min inställning: detta typsnitt ska användas med försiktighet. I små notiser kan det gå. Men ofta är svärtan för svag, stilen tunn och blek. Det griper inte ögonen och lockar inte till läsning. Dessutom är graden i Proffs i minsta laget.
Jag stör mig också på att, när det är reportage på ett uppslag, hoppar texten till den andra sidan i ett för stort glapp utan att riktigt hänga samman.

Sidorna är en härlig mix av allt: åkerier som går bra, jobb ute på vägarna, fuskare som avslöjas vid kontroller, gastrisk bypass-operation och vad det innebär (ovan), test av lastbilar och prylar, kampanjer för en bättre bransch, mässreportage, chaufförer som möts av uppskattning…
Bilderna är många, lite för många och ibland för stora. Variationerna i motiven är få.
Layouten är stram och det slöas inte storlek i rubrikerna. Alla är små och i kursiv stil och går oftast över hela sidan.
 
Lastbilarna dominerar, men människan finns i lika hög grad. Män, som stolta och raka står framför sin glänsande bil. Kvinnor skymtar på ett fåtal bilder, men då hör de kontoren. Men kvinnor finns även bakom ratten. I Falun utbildas framtidens chaufförer i ett treårigt transportprogram. En av dem som gått ut i år är 21-åriga Jenny Söderström och hon fick jobb direkt när hon var klar, precis som en klasskamrat (ovan).
- Vi faktiskt har en hel del reportage med kvinnor och vi försöker att inte använda uttrycket ”grabbig bransch”, säger chefredaktören Göran Rosengren.
Yngre chaufförer behövs, det bedöms som ett framtidsyrke. Medelåldern bland de nuvarande är hög och många går snart i pension.
Branschen andas framtidstro, det syns också i artiklarna.

Ett familjeföretag i Haparanda, som funnits i 45 år, har tagit hand om stans sophantering.
Kalles Bud omsätter 58 miljoner (ovan), i Tore Pellis åkeri är det full fart (nedan), Alingsås åkericentral i minst i regionen, men är ”bonnpojkar” som fått ett gott rykte.
En transportledare, som själv aldrig kört lastbil, har blivit känd som värmespridare med sin positiva inställning. Med en sida på Facebook sprider han sin linje om hur viktigt det är att chaufförerna ser sig som representanter och säljare för hela kåren.

Dessa fantastiska lastbilar blir bara starkare och får alltfler finesser.
En tjeckisk bil är en mästare i svår terräng, timmerbilar med flistuggar fixar det mesta i skogen, Volvo har en modell med krypväxel, tandemdrift och kan också lyfta drivaxeln, ett märke lanserar en halvautomatisk funktion för in- och utfällning av kranen, en ny hydraulpump ”minskar frustrationen”, en pratglad gps sitter förstås bra i hytten…
Finesser som bara de insatta förstår.
 
Tuffast är förstås en trucker, helst en amerikanare typ Mack. Pråliga och färgglada, lite av vilda västern. Stora avgasrör, fler instrument än i ett flygplan (ovan).
Far och son Mattsson i Smedsbo i Dalarna hittade sitt fynd i USA, fraktade hem den och gjorde ändringar som krävdes. När allt är klart är den redo för uppdrag. När de startar upp muskedundret är mullret bara halva glädjen.
 
Man måste beundra tidningen för de kör på med entusiasm i en egen stil.
Visst skulle jag gärna ge Proffs lite struktur. Ge avdelningar olika vinjetter: notiser, facknyheter, tester, personartiklar, jobbreportage, debattartiklar, mässor.
Andra rubrikstilar i lite större grad och några öppningsuppslag i en starkare profil skulle ge ett lyft.
Bildurvalet bör ses över och typsnittet i texterna absolut bytas ut.
Men omvänt sett kan många tidningar blir överdesignade och för stramt strukturerade.
På Proffs sidor händer det alltid något i ett lätt rörig blandning. Det är kanske ett stuk branschen gillar.

Proffs profil förklarar chefredaktören Göran Rosengren så här:
- I papperstidningen håller vi ett "lugnare" tempo. Där skriver vi om våra chaufförer och åkare som i många fall driver verksamheten "by the book".
- Här finns de ”seriösa aktörerna” och de mer djuplodande artiklarna.

Proffs finns även som gratis webbtidning och ett komplement till tidningen. Artiklarna där återfinns inte i papperstidningen.
- De artiklar som vi lägger på nätet, är till stor del sådana som vi vill ska kunna spridas. Syftet är att göra våra politiker medvetna om hur det faktiskt ser ut i verkligheten – och hur man har valt att lösa det i andra länder.
- Enligt TS-statistiken är vi den största branschtidningen på nätet i vårt fack med flest antal besökare.
- Kanske är det svårt att direkt se vår ”strategi” om man inte har följt Proffs ett tag, säger Rosengren.