Elegans när hästar är en livsstil

Hund, katt – och häst.
En naturlig trippel i min genomgång av djurtidningar.
I förra veckan var det också mycket hästar med EM i ridsport i Göteborg.
Equipage är en av tidningarna för hästälskare.

”Sveriges livsstilsmagasin för ryttare” står det i liten stil över logon.
I en annan beskrivning kallar den sig ”ett lite vackrare, mer inspirerande och väldoftande magasin för oss med hästar som livsstil. Innehållet är skräddarsytt för alla oss som rider, tävlar...”
Visst är det glassigt; blankt papper, snygg layout och lättlästa texter.
Som magasin är ekipaget fint förpackat.

Omslaget är dock inte direkt lyckat. Equipage är inte ett helt lätt som tidningsnamn som ger signaler till hästar. Ett hästhuvud lyser dock och täcker delar av logon.
Ingen av rubrikerna lockar läsaren, dessutom är de svårlästa.
”distanser” är tydligaste ordet och säger kanske lite till ridälskare. ”mediokra gångarter” syns också, men är inget bra ordval i en rubrik.
Övriga ord är små och dessutom i en mix av olika stilarter. En variant är handtecknad och helt omöjlig att läsa.
Omslaget behöver en ordentlig putsning.

Jag hinner bara öppna magasinet för att möta en överraskning: innehållsförteckningen är utlagt på fyra sidor (!) varav två är annonser (ovan). Stor och tydlig stil på alla artiklar.
Det är en signal till nästa överraskning längre fram: alla texter är med nästan dubbelt avstånd mellan varje rad! Ljust och lättläst, även på vissa sidor där text är lagt på svagt färgad bakgrund. Varianten med det stora radavståndet har jag inte sett förut i någon tidning.
Om texten varit med vanligt radstånd hade jag sagt att det behövts större grad i stilen för att vara behagligt läsbart.

Med 17 större reportage på 92 sidor får läsaren mycket matnyttigt och kunnigt som hör till hästlivet. 12 sidor är annonser, de flesta placerade i början, så läsblocket blir koncentrerat, utan att vara tungt.
En professor förklarar hur ägaren ska avslöja om hästen känner smärta. Ett knep är att prata med djuret och studera uttrycken i ansiktet i minst fem minuter. Upprepas samtalen och om uttrycken förändras kan det vara en signal på smärta.
En häst som mår bra får översyn varje dag, som att kolla ben och hovar och känner efter om svullnad.  
I hästfolkets livsstil är förstås djuret i centrum, både i skötseln och användandet.
Chefredaktören Camilla Ramfelt McCarthy lyfter också fram det som viktigt i sin krönika. En debatt har rasat om hur en del ryttare driver sin häst för onödig stress vid de stora tävlingarna.

Kolik är det värsta för både hästen och ägaren (ovan). När det är över gäller det att vara försiktig med utfodringen av strå.
Hästar är vetgiriga och vill lära sig nya saker. De anses förstå upp till 200 ord och vill göra mycket. Ägaren kan lära ut nytt och gärna belöna framgångar med att klia på rätt ställe.

Mycket mera finns: en domare lär ut hur bedömning sker vid dressyr (ovan), löshoppningens ABC ges i en snabbkurs, en ridbana ska ha rätt underlag och skötas om, att rida långa distanser kräver lite planering, både för ryttaren och hästen som bör ha klart för sig hur lång sträckan ska bli. Kanske behöver ryttaren också en matsäck med sig eller i alla fall äta rätt. Flera sidor med matnyttiga tips finns, som veganska pannkakor eller mango- och chiabars (nedan).
Vissa uttryck är självklara inom dressyr, som att hästen ”sätter under sig”, något som inte alla har klart för sig. Det handlar om hur hästen vinklar bakbenen, tar emot vikten på bakdelen och får rätt balans.
Och så har vi det där med elegans och livsstil. Det gäller hästen också. Snygga hästboots är en marknad som vuxit och varianterna är flera, från diskreta färger i blått till färggladare i orange eller rosa (t h).
 
Ryttarfolket håller också hårt på den egna stilen; välputsade stövlar, välsittande byxor, passande tröja eller jacka och en hjälm på huvudet. Allt valt efter rätta och ”fina” märken, kan man tänka. Lite av det kommer mera fram på uppslaget Noga utvalt (ovan) med prylar som behövs: snygga snoddar, ridhjälm med solhattslook, färggranna grepar, sofistikerade smycken, resväskor och rätt skjortor och tröjor.

Equipage är snyggt rakt igenom när man vant sig vid det ovanliga radavståndet. Texterna är inte särskilt långa. Till de flesta finns en ramad faktaruta under olika pigga vinjetter.
Andra grafiska signaler är en prickad lodrät linje i kanten som slutar med en vinjett. Citat rycks ur texterna och blir ett alternativ till liten rubrik (ovan). Mager stil växlar med fet för att framhålla något. Många ord som kan suga in läsaren i texten, även om en del kan uppfatta det som svårfångat.

Bilderna är många – ensamma hästar eller ihop med ryttare. Variationerna är inte så stora, och flera kan tyckas likadana, men de flesta visar olika instruktioner. Inga bilder dras upp över två hela uppslag. Som mest går det i två olika reportage över i en spalt på motstående sida. I båda fallen börjar rubrik och ingress på högersidan och sedan ett hopp tillbaka till vänstersidan för att börja läsa texten. En sådan vändning kan ibland bli förvirrande, men här funkar det.

Jag är inte helt förtjust i stilbytena som sker i rubriker. Ett ord lyfts fram stort i avbrytande stil (exempel ovan). Ofta blir det bättre att köra det viktiga i samma stil och ha en under- eller överrad i avvikande.
Och hur är det då med att upprepa ordet häst i rubriker? Bara i fyra stora reportage hittar jag häst/hästen/hästar. Ett stort steg framåt jämfört med tidningarna för hund och katt.