Ny form och nytt papper har gett ett lyft

Auris låter som en japansk bilmodell.
Men som tidning är det Hörselfrämjandets tidskrift.
Nu har den fått ett välbehövligt lyft.

Direkt när jag såg omslaget blev min tanke: en ny Oktavilla-tidning.
Signalerna satt där: logon, rubriken överst, bilden med rubrikplaceringar, typsnitten och den lilla gula färgklicken nere i hörnet.
Och mycket riktigt är det så.
Oktavilla är ett produktionsbolag som hjälper olika tidningar med omgörning.

Jag har precis gått igenom Hälsa och även tittat i Vi i Villa, Lärarnas tidning och några till. Likheter känns igen. Främst spaltlinjerna mellan textblocken, men även annat.
Läsarna är olika och de gör kanske inte sådana igen-
kännanden.
Auris har dock fått en egen liten profil och ett klart lyft.

Auris gamla form var lite svårläst. Ett blekt typsnitt på texten och blankt papper gjorde det inte lätt för ögat. Inget direkt bra när läsekretsen också är äldre.
Nya formen har ett vitt, mattare papper, ett klart tydligt typsnitt på texten och lite annorlunda skärning av pappret.

Auris problem förut har varit bilder och illustrationer när inga direkt bilder funnits.
En förbättring syns i nya formen. Främst genom att papper och tryck ger bilder en bättre lyskraft. Men visst kan porträtten och poseringsbilderna behöva lite variationer.

Mixen är bra, många sidor med notiser och kortare artiklar utan att det blir plottrigt.
Auris överraskar ofta med artiklar. Lyckas man i samma nummer få med Lasse Åberg, kärlekspar som gift sig och Unni Drougge som krönikör, så är det nästan ett veckotidningsstuk.
Kärleksparet i Afrika borde dock fått ett större utrymme.

Kvar från gamla tidningen finns sidorna med den interna informationen, som gärna kunde fått en ny formgivning. Inte minst avdelningen ”Landet runt” kan utvecklas lite.
Allt kan inte bli nytt i första numret och en del läsare vill gärna känna igen sig.
Auris är dock lika pålitlig som den japanska bilmodellen och ansiktslyftet har vässat den betydligt.