Inte alla kundtidningar lyckas

Det är tätt mellan kundtidningar som trillar ur husorganet Sydsvenskan.
Nästan en varje dag.
Hitta ditt Hem var den som lyckades bäst i veckans skörd.
Ett flertal byggföretag i Malmöregionen visade sina färdiga nybyggen och även planerade.
Lättläst presenterat, gjord som en ”riktig tidning”. Korta artiklar, ljust och luftigt, raka rubriker, i något fall med en ”konstgjord” stil som skrämde lite.
Människor, inredning, livsstil - allt om hur tjusigt boende är i de nybyggda områdena.
Ett effektivt sätt för företagen att presentera sina nybyggen.
Tidningen var gjord av ett kundtidningsföretag som är ett av de bättre att lyckas med uppdragen.
Det här är en växande bransch, men med ett varierande resultat.

Köpenhamn kallar var ytterligare en tidning som trillade ut.
Gjord i Köpenhamn av danska redaktörer och översatt till svenska.
Den fungerade hyggligt och fick kanske en del läsare att stanna till.
Företag som betalat för det fick artiklar där verksamheten presenterades i lättläst form.
Säkert lockade det en del till Köpenhamn
Layouten var inte oäven, men det syntes att det var en reklambyrå som gjort det.
En sån här tidning ska nog göras från svenskt perspektiv för att locka fler över sundet.

Tänk om, hette något som också trillade ur tidningen.
Ett riktigt bottennapp.
Det var Sydsvenskans eget dotterbolag Innovator som ville göra reklam och locka annonsörer med att de kan producera tema- och specialtidningar med högt läsvärde.
I bild, text och form var det det ett utmärkt exempel på hur man producerar något snabbt till pappersåtervinningen.
Den borde mera användas som ett skräckexempel på en kurs i marknadsföring.
På slutet står det: Vi förverklingar dina idéer. (stavningen!)
Tänk om, är nog bästa uppmaningen till företaget bakom tidningen.

En shoppingguide som kan förföra

Färgstart, förföriskt - och farligt.
Så kan det sammanfattas om Red Pages Magazine - en typ av shoppingguide som verkar journalistisk och ser ut som ”en riktigt tidning”. Men det är rak produktinformation på ett mer förföriskt sätt.
Den är snygg, den är lättläst, den lockar troligen många att läsa.
Men bakom varje artikel finns ett varumärke som vill presentera sin produkt.

Sommarens alla sneakers visas i ett bildgalleri med kort text - och med en sportbutik bakom.
Förre fotbollsspelaren Johan Mjällby tippar lite om vinnare i Allsvenskan - med ett spelbolag bakom
Sommarens utemöbler presenteras - allt från en viss butik.

Tre tjejer berättar om hur kul det är att ha Facebook i fickan med mobilen - den sista är förstås ett speciellt märke som säljs i en viss butik.
Framtidens vinbutik presenteras där det går att prenumerera på ett visst vin och få det hemkört - av ett speciellt företag förstås.
I den stilen är det. 16 lättfångade sidor.

Längst ner på varje sida ligger en presentation: ”Denna artikel presenteras av xxxxx” - det företag som ligger bakom.
”Red Pages Magazine är en gratis shoppingguide i samarbete med leverantörer och andra vänner. Mer läsning, fler erbjudanden - ökad njutning!”, skriver redaktionen själv.
Den här typen av ”tidningar”/reklam är omdiskuterad. Rätt skött kan de var effektiva och flytta över reklampengar från tidningar. Men ofta är det dåligt och blir bara returpapper som retar mottagarna.
Även månadsmagasin och kvällstidningar frestas ibland att göra liknande artiklar.

Red Pages Magazine kommer ut med direktreklamen främst i Stockholmsområdet. Det går att få tidningen hemsänd i brevlådan också. Den har tidigare kommit som månadstidning, men ändrar nu inriktning.

Lars Yngve om Nya Upplagan: Jag gör saker och ting på mitt vis

Entusiasm, magkänsla och att ha något som sticker ut.
Det brukar vara tre regler för den som vill starta en tidning.
Lars Yngve (bilden) i Ystad ger ut Nya Upplagan. En tidning som väljer sin egen stil och nu efter tre år börjar väcka större uppmärksamhet. Men han vill inte bli sedd som ”galen” för sin vågade stil.
- Om någon kallar mig för galen så svarar jag alltid: Om du anses som klok så är jag tacksam över att bli kallad för galen.
- Glöm inte bort att det är en hel del som folk kallat galna som det gått hyfsat för ändå!
- Jag vill ge ut en tidning som jag själv vill läsa. Mina förebilder är sådana människor som gått sin egen väg, jag gör saker och ting på mitt vis så får andra göra som de vill. Dessutom: ingen minns en fegis.

* Vad gjorde du innan du började med Nya Upplagan?

- Jag jobbade med långtidsarbetslösa i Sjöbo kommun. Jag startade tidningen eftersom jag tröttnat på alla likriktade och innehållslösa tidningar med löjliga löpsedlar och som bara innehåller en massa strunt och skvaller.

* Måste du leva på sponsrad ”spiddekaga” och vatten eller kan du ta ut någon lön?
- Jag livnär mig på tidningen. Nya Upplagan har funnits i tre år och har fått många läsare och vänner på väldigt många ställen. Vi går framåt. Vi har ju ingen koncern att luta oss mot, men vi har oerhört många roliga idéer och många bra medarbetare.

* Hur fick den namnet Nya Upplagan?
- Jag funderade på ett bra namn på en tidning helt enkelt och kände att Nya Upplagan är ett intressant namn eftersom man kan leka lite med namnet och namnet gör att tidningen känns ständigt aktuell.

* Vad säger Ystads Allehanda om din tidning?
- Har ingen aning? Det är liksom inte en tidning som jag själv läser, men rent spontant tror jag inte att de känner till Nya Upplagans medarbetare. Jag menar, ta en som Noam Chomsky, han bör man ju åtminstone ha läst en bok eller två för att veta vem det är!

* Kultur anses locka få läsare och Nya Upplagan gör det inte direkt lätt att läsa.
- Jasså? Jaha! Det är väl just detta: att jag ser möjligheter istället för hinder. Kultur ÄR kul, men det blir aldrig roligare/intressantare än de som skriver om det gör den! Att folk (inklusive du själv!) uppmärksammar Nya Upplagan beror väl på att den skiljer sig så markant från andra tidningar. Jag har fått många goda råd av folk som "vet" hur man ska göra - de flesta har aldrig haft med tidningsutgivning att göra. Jag underskattar inte Nya Upplagans läsare: de vet och förstår.

* Skulle ni inte med lite lättsammare layout nå några tusen flera läsare?
- Jo, kanske. Men varför ska vi göra det? Jag gillar när saker och ting är ett understatment, den som skriker högst behöver nödvändigtvis inte vara bäst. Men det intressanta är att vi sticker ut så pass mycket redan nu som vi gör utan några större insatser.

* Är det du som är bakom signaturerna Test-Fnisse, Icke-Pedia, Nils Ude, Irene Gren och de andra?
- Jag har sekretess och får inte avslöja personernas identiteter. Men så mycket kan jag säga, att det i alla fall inte är Alice Timander!

* Tidningen är i lätt österlenskt perspektiv.
- Det är ju mina rötter. Men i övrigt så har den inte något speciellt med regionen att göra. Tidningen finns på en del ställen i Stockholm och Göteborg också så jag tror inte att det spelar någon roll innehållsmässigt, rent geografiskt. Däremot har jag lagt märke till att tidningarna går åt snabbt i Malmö och Lund.

* Du får kända skribenter att skriva gratis. Är det din charm eller något annat som får dem att ställa upp?
- Det finns en anledning till att de ställer upp. De gillar tidningen väldigt mycket och de vet att jag och min hustru jobbar hårt. Vi har ett kontaktnät och ett förtroendekapital hos de medverkande som är, vågar jag påstå, ganska ovanligt. Det handlar också om trovärdighet.

* Om du fick mer resurser - vad skulle du göra med Nya Upplagan?
- Ja du… Jag har fått en del förfrågningar om samarbete, men inget som jag har nappat på. Hade jag haft resurser så skulle jag redan nu gått upp i en betydligt större upplaga och distribuerat tidningen i Stockholm och Göteborg. Det är det många som råder mig att göra. Innehållsmässigt spöar vi redan många, och idéerna har vi. Jag är positiv och när jag väl gör något så är det helhjärtat. Tidningen fortsätter att utvecklas.

* Vad skulle få dig att ge upp din tidning?
- Mitt eget dödsfall.

Nya Upplagan upptäcks av fler

Man måste vara stor entusiast eller galning för att starta en egen tidning.
Lars Yngve i Ystad är kanske både ock.
Hans tidning heter Nya Upplagan.
Gratis utdelad och med en ts-kontrollerad upplaga på 19 000 ex. Den finns också på nätet.
Spridningsområdet är Ystad och Österlen - men ringarna har spridit sig mot Malmö-Lund och uppåt övriga landet.
Chefredaktören gör det mesta själv på tidningen.
I marsnumret har han intervjuer med Sanna Persson Halapi från Hipp-Hipp och Olle Ljungström.

Kulturtidning kallas den och innehållet handlar mycket om böcker, film, konst och musik.
Formatet är kvällstidningens men formen är en rak konstrast - mer åt Grönköpings Veckoblad till - och det ska inte ses som någon nedvärdering. Det är mest textblock i breda spalter utan något avbrott med mellanrubriker - bokläsning på tidningspapper.
Kopplingen till Grönköpings Veckoblad kan också ses i de ironiska och humoristiska notiserna från signaturerna Nils Ude, Irene Gren, Kära Hjärtanes, Ystas Allehanda, Test-Fnisse och Icke-Pedia.
Det märks att redaktionen har roligt när de gör sin tidning.

Profilen ligger i texterna. Bilderna är diskreta och läggs bara in här och där.
Här finns välkända skribenter som skriver helt gratis! Jan Guillou, Björn Ranelid, Susanna Alakoski, Marcus Birro är några som varit med. I senaste numret skriver också Kristi Brud - Åsa Waldau - en artikel som till och med kvällspressen kunde sålt på.
Dessutom har tidningen fått ett samarbete med New York Times och kolumnisten Noam Chomsky! I marsnumret skriver han om Barack Obama och Israel-Palestina.

I marsnumret överraskade redaktionen med att byta ut nästan alla bilder mot teckningar. Och dessutom att göra en hel riv-ur-bilaga - Edvard - med tecknade serier. Där finns bland annat Mäktige Månsson - Österlens beskyddare, skapad av Pidde Andersson och Jimmy Wallin. Månsson känns redo för större uppdrag - och större läsekrets!
Och efter att ha läst de galna “recensionerna” av Yngves egen krönikebok “Om” är man beredd att beställa den också.

Herr chefredaktören har lovat svara på lite om och kring sin tidning i ett kommande inlägg.

Resetidning 5: Allt om Resor fångar det vanligaste

Pass, pengar och biljett. En välkänd grundregel inför en resa.
Och: en tidning att läsa med lite inspiration om resor.
Lite så är nischen som Allt om Resor fångat in.
Knepet har lyckas - störst i upplaga av resetidningarna.
Ett 20-tal sidor med små lätta tips och nyheter inleder.
Texterna är lätta att läsa och med aktiva skildringar, bredden är folklig och oftast kopplat till charter och paketresor.
Färgstarka bilder och tempofyllt presentation.

Och de vågar peka på vad som är mindre bra och rena turistfällar under resorna.
Faktarutorna är omfattande och lättast att läsa av alla resetidningar.
Här föredrar de andra en tunn, svårläst stil, men Allt om Resor har tänkt mera på läsarens ögon.
Prisuppgifterna är många och på vanliga utgifter, som vad öl, vin och taxi kan kosta.
Reseakuten ger läsarna svar på många frågor. Konsumentsidor om vad det kostar att ringa på semestern.

Grunderna är serverade inför resan - men de egna upplevelserna är kvar.
Här kommer bredden in:
St Tropez till budgetpris, Venedig en bit bortom turistfällan Piazza San Marco och agroturism på Cypern - att bo på lantgård på Cypern med billigt och bekvämt boende.
Drömmen om Hawaii har många och den görs möjlig här.
Valencia fick en stor guide kring upplevelser och San Fransisco tips på restauranger.
Största utrymmet hade en kryssningsguide: Nilen, Hurtigruten, Donau, Göta kanal och en familjelyxig Medelhavsrutt.

Snabbt tempo, läs- och bläddervänligt. Det här är tidningen som får hårdast konkurrens av Expressens och Aftonbladets satsning på resetidningar.
Nischen och utseendena är lika varandra.
Chartern är vanligast. Många har upptäckt lågprisflyget, bokar direkt där och hotell. Sen väntar upplevelserna.
Den som gör rätt tidning här fångar läsarna.

Resetidning 4: Escape - när det får kosta

Snyggt, glassigt, påkostat.
Escape kallar sig också Sveriges snyggaste resemagasin.
Namnet Escape signalerar inte direkt resor. Men omslaget lyser med mjuka, varma färger.
Toscana, Barcelona, Aruba är signalord för en del av innehållet.
Vackra färgstarka bilder utan alltför många människor.

Detta blandas med texter lite mer åt geografiskildring, än med aktiva upplevelser. Textspalterna är breda och de skiftar i bredd och går ibland in i bilder. Och som alla resetidningar väljer de i faktarutor den tunna smala stilen. Inte alltid lättläst.
Rubriker suger inte direkt in läsaren, utan är mest en ortsangivelse.
Tipsrutorna är mindre omfattande och framför allt syns inga priser någonstans. Det här är för resenärer som inte frågar vad något kostar.
Eller som chefredaktören skriver: “...när man vill unna sig något - för det är jag värd.”

Det är design och stil i tidningens form och i resorna.
Som Dubai med bara tjusiga bilder och kort fakta.
Modeskaparna fick visa sina lyxhotell i olika delar av världen.
Barcelona hade en stor guide med inriktning på restauranger, barer, hotell och shopping.
En rundtur utanför Madrid bland paradores - gamla slott, borgar och kloster som förvandlats till högklassiga spa- och boendeanläggningar.
I Kroatien vändes blicken bort från turistorterna och fångade in det orörda Istrien och konstnärernas land.
Toscana dominerade med fjorton sidor i en stor rundresa där de flesta platserna skildrades.
Även i Escape är kartorna i designstil i tunna streck och direkt dåliga. Både Toscana och den spanska slottsturen hade mått bra av vägvisande kartor.

Sista ordet i tidningen går till Victoria Silvstedt i en intervju:
Är det alltid första klass som gäller?
- Mina kunder betalar för business class, men jag uppgraderar alltid till first class.
Victorias ord ger lite av tidningens inriktning.

Resetidning 3: RES - när resor blir lyx och design

RES är en elegant tidning för den som vill ha det lite exklusivt.
Snyggt förpackat, stram design och välskrivna texterna.
Den estetiska linjen gäller för bilder. Byggnader och miljöer i olika ljussättningar.
Av 124 bilder skymtar människor i bara 23 av dem. Resenären ska tydligen inte bli störd av att andra finns i miljön.
Den eleganta stilen syns direkt på inledande sidor. En mjukstart med åtta sidor tips på lyxhotell och restauranger.

Det ska synas på resväskorna också: Ett uppslag tipsar om de smarta väskorna som sticker ut på rullbandet.
Mallorca, Turkiet, Hamburg och Venedig - inte särskilt ovanliga platser att resa till, men RES hittar bitarna, för den som vill sätta lite guldkant på resan.
Turkiet blir en av sommarens mesta chartermål. RES väljer att titta på Bodrum, som jämförs om Turkiets Saint-Tropez. Hotelltipsen ligger i prisnivån 4 600-6 300 kr/natt. De hittade dock även ett för 850 kr/natt.

På Mallorca fann de oaserna med slott som byggts om till tjusiga spaanläggningar.
Venedig fick en annorlunda ton när författarinnan Donna Leon berättade om ”sin” stad.
Weekend i två städer med kontrast: Kairo eller Los Angeles men med det gemensamma: de flotta hotellen, shoppingen, museerna och gallerierna.
Hamburg lyftes fram med arkitektur och shopping, men Saint Pauli och Reeperbahn glömdes inte, det var med finess i både text och bild.

Snö med en guide till de exklusiva skidorterna i Alperna och här fick ett flygbolag, specialist på Alperna, en annons bredvid.
Öken med en beduinsemester i Jordanien med en annons för ett flygbolag som flyger till Amman. Bra för just det bolaget, men mindre bra för konkurrenter. Reportage och näraliggande annonser kopplas ibland ihop i resetidningar.

När design ska styra kan läsbarheten få brister:
Kartorna är helt meningslösa - bara några tunna pennstreck.
Textblocken är kompakta utan mellanrubriker. Hamburg fick en meter text med bara 17 utgångar (att börja på ny rad). Lätt att tappa bort raderna i läsningen.

Exklusiv och tjock - 132 sidor. Det är kvalité som känns i handen och syns för ögonen. Det kan lätt bli en bläddertidning som inte riktigt griper den spontana reslusten. Designen tar överhand i form och bilder. Rubrikerna är små och har ibland utsmyckningar.
RES vänder sig inte direkt till de som tar charter med paketpris. Men upplevelserna ligger ofta nära chartermålen.
RES har fått en vass konkurrent sitt segment - Escape. En jämförelse kommer snart.