tidningstankar

Mer präktigt än hurtfriskt och trendigt

2012-01-30T00:00:00.007+01:00

Hälsa - bara ordet låter präktigt.
Som titel på en tidning står det för samma sak.
Tidningen Hälsa har fått ny form och det passar bra i januari när alla vill komma i form.
Präktigheten lyser även i den nya formen. Men den har kvar ”…sitt varma, goda hjärta där vi brinner för det naturliga och för smarta läsare som kräver trovärdighet”, skriver chefredaktören Carina Jörsäter.

Träning och hälsa styrs av massor av trender och nya metoder. Välkända saker får bara en ny variation.
I tidningen Hälsa är dock inget särskilt trendigt.
Rubrikerna är också i den präktiga tonen och inte särskilt medryckande.
”Mamma är lik sin mamma… Sommarpigg vintertid… Lär känna dig själv - gå ner i vikt… Ansiktet visar hur du mår… Supermat eller hälsohot… Sund & Lugn Matglädje… Smidig hudvård för torrisar…”
Jag tycker mig ha läst de flesta flera gånger förut i andra tidningar.
Ofta är det så att välkända ämnen och teman kräver nya ord och vinklingar för att locka.

Bilderna är mest porträtt på kvinnoansikten - välsminkade, strålande och leende. På några få bilder är de aktiva.
Ofta satsar Hälsa på teckningar som illustrationer. Jag känner inte att det alltid ger suget in i läsningen.
Här handlar det om ”tunga” ämnen som psykologi och vetenskap. Då får texten tala med fakta och trovärdighet.
Andra tidningar brukar i det här området köra med en hel del hokuspokus.

Hälsa har fått en ny form av Lars Rodvaldr på Oktavilla. (korrigerat).
Han har valt det mera enkla, strama och ofta lättlästa. Tunna spaltlinjer används mellan textblocken vilket ger lite profil.
I vanlig ordning retar jag mig på typsnittet sans seriffer i vissa notiser: tunt, blekt och svårläst. Inte blir det bättre när pappret blänker. En del smårubriker i färg gör det inte lättare.

Den nya formen har skapats genom att fråga läsarna. Det låter tjusigt, men det är ändå alltid redaktörerna bestämmer. Omvänt ger redaktörerna läsarna olika tips som hur man snabbt blir pigg.
”En dusch mot ansiktet med vatten och eteriska oljor av rosmarin och citron funkar”, säger en medarbetare.
Kanske funkar också Hälsa som en frisk dusch för läsare som vill må bra.

Hallå - en sån krock!

2012-01-25T14:32:00.008+01:00

Hallå där Metro och Nokia och Tele2!
Samarbetar ni - eller är det bara en blunder och annonskrock?
Nokia lanserar nu sin nya mobil Lumia 800 och Metro passade på att testa den.
En nästan helsida med stor hyllning i rubrik, text och bild av mobilen.
Och på sidan bredvid ligger Tele 2 helsidesannons om den nya mobilen!

Redaktionen har lagt in en text utan att kolla vilken annons som ligger på sidan bredvid.
Vid alla tillfällen bör redaktionen kunna se vad som ligger på motstående sida. Annonsen bör då vara inlagd.
Antingen blundade redigeraren - eller så har Metro, Tele 2 och Nokia samarbetat.

En liknande krock inträffat i förra veckan när tidningen Ångermanland lade in nyheten om kryssningsfartyget Costa Concordias grundstötning och fick en helsides annons på sidan bredvid som lockade med kryssningsresor! (bild ovan)

Nobben av Statens Kulturråd - Nya Upplagan laddar med idéer och gerillakrig

2012-01-23T00:24:00.004+01:00

”Strålande tider, härliga tider… Hönshjärnorna i Statens Kulturråd har även i år avslagit vår ansökan om kulturstöd. Ni trodde förmodligen att jag gått i ide, men icke, möjligtvis skulle man kunna kalla det för att gå i idé!”

Lars Yngve (bilden), chefredaktören för Nya Upplagan i Ystad, skriver rakt och öppet i sin blogg vad han tycker om Statens Kulturråd.
- En tidning från Skåne har ingen hög prioritet. Däremot delas det ut flera hundra tusen till andra förlag som skrattar och har roliga personalfester.

Juryn anser att tidningen inte har tillräckligt hög kvalité.
Bedömningen är lite märklig. I Nya Upplagan är det texterna som talar. Layouten har inga yviga utsvävningar.
Här finns i senaste numret en stor intervju med Ulf Lundell. Texter av Eva Dahlgren, Noam Chomsky, Jonas Hallberg. Åsa Waldau skriver om kristen musik och många andra recensioner finns om musik och böcker.
Bland övriga som brukar skriva är Susanna Alakoski och Björn Ranelid - och de gör det helt gratis!

* Om du får stöd - vad skulle du främst använda det till?
- Jag skulle fortsätta att tänka i egna banor, använt pengarna på ett klokt vis och portionerat ut dem på medial gerillaföring.
* Har du känt annat stöd - från sponsorer och läsare?
- Ja, jag får oerhört mycket stöd från medarbetare och för varje motgång och svårighet så får jag nya medarbetare som tycker att Nya Upplagan är en oerhört viktig tidning. Det är just detta, att så många läsare och medarbetare bryr sig om det vi gör som gör att man knyter näven i fickan vid motgångar och fortsätter. Folk vet också hur mycket jag jobbar och hur mycket som ska fungera. Men, som många hävdar, jag är envis och har aldrig varit rädd för att jobba mycket.

* Alla tidningar gör nu besparingar. Vad tänker Nya Upplagan dra in på?
- I mitt fall så betyder det att jag får dricka 10 koppar kaffe om dagen i stället för 20...
* Var står Nya Upplagan om två år?
- Om två år så är vi etablerade även i Göteborg också. Jag har en plan. Det har jag haft sedan starten 2006, och det är väl det som det handlar om, att hålla fast vid sin strategi.

* Din fru är också med i tidningen och jag antar hon håller ordning på allt. Vem av er är mest boss - hemma och på tidningen?
- Min hustru Maria (bilden) är alltid chef. Vad det handlar om är samarbete och samförstånd. Att diskutera problem tillsammans, se möjligheter och lösningar, och det tycker jag vi är bra på. Det är väl så ett äktenskap ska fungera, oavsett vad man nu sysslar med, att man stöttar varandra.

* Säg något helt fritt som du skulle vilja framföra till Statens Kulturråd?
- Jag tycker det är synd att det inte är människor som sitter där som själv presterat någonting av värde. I övrigt så är det märkligt att man i en statlig myndighet inte ens behöver motivera sina beslut, utan kan strössla ut pengar år efter år till verksamheter som bygger sin verksamhet på detta. Det ska väl inte vara ett straff för oss andra som tvingas kämpa och lyckas - mot alla odds - att vi lyckas överleva? Ändra reglerna så att man enbart kan få ett belopp en gång, åtminstone under en 5-årsperiod, det borde vara rimligt. Att ingen tänkt på det? Detta är ett råd som Statens kulturråd får av mig rent gratis.
- Jag vill inte bli någon som gnäller över uteblivet stöd. Alla ska få samma förutsättningar och det ska vara någon form av rättvisa, det är allt jag begär.

Lika som bär om hus och bo utomlands

2012-01-19T11:24:00.012+01:00

Två nya magasin, nästan exakt lika varandra och lätt att förväxla.
Drömbo utomlands kom för några månader sen, utgiven av LRF förlag.
I veckan dök ”kopian” upp: Köpa drömhus utomlands, utgiven av Expressen.
Lite irritation har uppstått mellan tidningarna.

- Det var min idé och jag gick med den till LRF, säger Kristina Adolfsson (bilden), ansvarig för Drömbo utomlands.
- De är så extremt lika! Det är ju som att Drömhus utomlands tagit Drömbo utomlands som blåkopia.
- Jag ringde och mejlade Thomas Mattsson. Han skickade vidare till Anna-Clara Welander som ringde mig. Hon menade att hon ”hade haft idén ett tag, att det passade målgruppen och att de egentligen inte haft det namnet från början.”

Kristina säger att hon inte förväntade sig att de skulle be om ursäkt och betala henne för besvär med research och utvecklingsarbete.
- Jag kan bara hoppas att jag skapade en minut av besvär/eftertanke. Jag skrev till och med i mejlat, att vill de ha idéer kan de istället höra av sig till källan - i detta fallet jag - för jag har massor av bilageidéer och ser fler hål i marknaden för tidskrifter. För att se om de är kreativa publicister med antennerna uppe och att ge dem själva en möjlighet till lite återvunnen grace och hederlighet. Men, nej, inte ett ord!
- Jag har under veckan fått många upprörda sms från kollegor, säger Kristina.
- Vanligaste kommentaren är ”de är för djävliga!”.

Kerstin Thornström, (bilden) redaktör för Expressens specialmagasin, har en annan syn.
- Tidningen heter Köpa drömhus utomlands och har ett hus med pool på förstasidan, vilket inte är långsökt. Som jag minns det såg inte den andra tidningen alls ut så.
- Idén har funnits länge och kommer från fastighetsmässorna Köpa hus utomlands. Det var min chef Anna-Clara Welander som tänkte att vi gör en tidning om detta.
- Idéer är inte unika. Och som sagt, det finns mässor och tv-program på samma tema, säger Kerstin.

Expressen kommer i år att satsa på många nya magasin. Med ett pris på 29 kronor och exponering direkt vid kassan kommer de säkert att konkurrera med befintliga tidningar förväxlas med flera.
Expressen går dock inte ut med några försäljningssiffror.
- Vi gör 300 magasin bara i år med titlar om allt från handarbete, LCHF, OS-historia, till magasin om bilar och husvagnar. säger Kerstin Thornström.
- Vad vi människor intresserar oss för och kan tänkas vilja läsa om och veta mer om, är sånt som vi gör magasin om.

Annonsbilagor direkt till pappersåtervinningen

2012-01-16T00:11:00.009+01:00

Man ska vara snäll i jul.
Därför har jag väntat med det här inlägget.
I veckan före jul kom några bilagor med dagstidningen, i det här fallet Sydsvenskan.
En hette Innovation & Forskning.

Och nu är det slut med julfriden och det är dags att ta i.
Jag vill inte kalla det här tidning som ska bli läst.
Det är makulatur direkt till pappersåtervinningen - och ett svek mot läsare och annonsörer. Det är snällt uttryckt.
Inget fel i syftet, sak och fakta.
Men presentationen..!

Detta hamnar på köksbordet hemma hos tusentals familjer som redan har problem med att finna dagstidningen intressant med sina texter och många bilagor.
Och så ramlar det ut en bilaga till.
Det här är att lura både läsare och annonsörer!

Helt ärligt står det överst på sidorna med tunn stil: Hela denna tematidning är en annons från Mediaplanet.
Vissa sidor är redaktionella, andra är redaktionella annonser med företagens logotyper.
Skillnaden mellan dem är mycket små.

I de flesta rubriker och annonser hittar jag ordet innovationer.
Om jag nu kan tala om ”rubriker”.
Dessa brukar ha ett syfte att locka in läsaren med en nyhet eller något intressant.
Vad sägs om de här ”rubrikerna”:
* Prv vill höja kunskapen kring immaterialrätt
* Excellent forskning utförs av excellenta individer
* Synergieffekter ger forskning i världsklass
* Bio-x en struktur för öppen innovation

I den stilen lockas det till läsning.
En rubrik kan väcka lite intresse:
* Ljus arbetsmarknad i spännande bransch.
Det handlar om att göra karriär inom kärnkraft.

Detta är ett totalt misslyckande i att försöka presentera läsning.
Det sker i en tid när papperstidningar kämpar för sin överlevnad.
Nu kallas det ”annonsbilaga” men det slår tillbaka mot alla tidningar - och det slår tillbaka mot distributören - i det här fallet Sydsvenskan.
Den följer med och ger läsaren en tro att det är något från Sydsvenskan.

Nu ska Sydsvenskan genom Hela Skåne distribuera annonsbilagor som heter Inspiration.
Det finns bara en önskan - att det blir bättre än det som diverse produktionsbolag prånglar med. Där är det knappast något som ger inspiration

Innovation och Forskning är utgiven av Mediaplanet som sorterar in det under ”kreativa lösningar”.
Jag mejlade ansvarige projektledaren Love Billqvist och ställde några frågar.
Trots påstötningar valde han avstå att svara.

Tidningschefer spår om 2012 (4)

2012-01-13T09:54:00.005+01:00

Vad väntar papperstidningar under 2012?
Chefer för tidningar som varit med i bloggen tittar framåt.
Fyra frågor svarar de på:

1. Vad ser du som mest positivt för din tidning/verksamhet?
2. Och vad ser du som mest oroande för tidningar?
3. Vilka tidningar får det svårt under året?
4. Vilken är bästa nyhet du förväntar dig?

Lars Yngve, Nya Upplagan:

1. Att vi har vår egen stil och håller fast vid våra värderingar, och att vi fortsätter utvecklas och att fler och fler läsare upptäcker Nya Upplagan.
2. Har ingen aning. Jag oroar mig inte utan fortsätter med att göra en tidning jag själv vill läsa, precis som tanken var i maj 2006 då vi startade tidningen hemma i garaget i Ystad.
3. Jag tror att det är kreativa människor som är lösningen på alla problemen. I min värld anser jag att det är bättre att människor som är intresserade och nyfikna gör tidningar istället för ”nickedockor” och pappersvändare med alldeles för höga löner, men det är min högst personliga åsikt.
4. Jag förväntar mig att kulturrådet inte delar ut några pengar till de som år efter år slentrianmässigt beviljats pengar, utan att det ges pengar till andra aktörer som Nya Upplagan istället som mot alla odds nästa månad ger ut nr 64. I övrigt önskar jag mig bara som vanligt att jag och min familj får ha hälsan, har man bara den så har man krafter att arbeta - även i sträng motvind.

Patrik Hadenius, Språktidningen:

1.Upplagorna stiger. Och det är både ett gott betyg, bra för ekonomin och dessutom ett tecken på att kvalitet säljer. Vi försöker ju göra tidningar som i första hand finansieras genom prenumerationsavgifter, och då är det viktigt att vi får många betalande läsare.
2. En allmän pessimism, Om folk tror att det ska gå sämre verkar det också göra det.
3. Jag tror att tidningar som bygger på gedigen kunskap och bra berättelser vinner. Lättsammare tidningar med mindre substans tror jag får svårare. Också tidningar som slarvar, som inte tar läsarna på allvar, tror jag får det svårt. Det kan låta klyschigt, men jag menar att konkurrensen från nätet gör att det är viktigare än någonsin att verkligen ge läsaren valuta för pengarna.
4. Att nästa kampanj går över förväntan.

Tidningschefer spår om 2012 (3)

2012-01-11T18:19:00.008+01:00

Vad väntar papperstidningar under 2012?
Chefer för tidningar som varit med i bloggen tittar framåt.
Fyra frågor svarar de på:

1. Vad ser du som mest positivt för din tidning/verksamhet?
2. Och vad ser du som mest oroande för tidningar?
3. Vilka tidningar får det svårt under året?
4. Vilken är bästa nyhet du förväntar dig?

Thomas Mattsson, Expressen:

1. Positivt är förstås att vi når cirka 1,7 miljoner människor per dag och att vi har den rekordhöga räckvidden med bibehållen lönsamhet och med en rad journalistiska satsningar, som vi under 2011 fått svenska och internationella priser för.
Vi har ju jobbat mycket med produktutveckling, som fler tryckta magasin och mer direktsänd tv, men det är också positivt att varumärket ”Expressen” stärkts och att vi nu är mer aktiva i debatten än tidigare, Kort sagt: vi syns och hörs mer, tack vare att våra nyheter exempelvis citeras oftare och att vi är mer aktiva med egna evenemang som ”valstugor” och annat.
- Vi har också fokuserat de redaktionella resurserna mer: vi har fler specialreportrar än tidigare, som exempelvis för att bevaka politik och ekonomi, och på de lokala editionerna i Göteborg och Malmö prioriteras nyhetsarbete med reportrar och fotografer som är ute bland läsarna. Det kommer också fortsättningsvis vara viktigt att hela tiden utveckla organisationen, dels beroende på tidningsmarknadens upplagetrend och dels beroende på konkurrensläget.
2. Utmaningen för tryckta medier är förstås de digitala kanalerna: hur man ska få betalt i print och hur säkerställer de etablerade medierna fortsatta resurser för kvalitetsjournalistik när unga människor i större grad väljer gratismedier?
Kvällspressen agerar ju i stark konkurrens och testar därför nya saker - som tilläggsprodukter, magasin och så vidare - men frågan är om dagstidningar som har en marknadsledande ställning på exempelvis lokala orter kommer förmå utveckla sig lika snabbt? Jag hoppas det, men vi får ju se.
3. Rimligen fortsätter konsolideringen av lokaltidningsmarknaden och det är uppenbart att tidskriftsbranschen redan drabbats med flera nedlagda titlar den senaste tiden.
4. Enligt Sifo Orvesto har ju Expressen redan flest läsare på söndagar, den viktigaste tidningsdagen i Sverige, och under några enskilda veckor har Expressens upplaga också varit större än Aftonbladets räknat över alla dagar. Så ett delmål för oss, gärna under 2012 men senare är också ok, är förstås att återställa marknadsordningen och bli nummer ett-tidningen igen. Sen ska vi fortsätta med nya redaktionella projekt som förbättrar innehållet. Digitalt kommer vi lansera en ny Expressen.se under året.

John Bark, tidningsformgivare, Bark design
1. För om:magasin - att magasinet mött, och väckt, så mycket positiv energi hos så många.
För övrig verksamhet: att behovet av berättelser ökar och alltid kräver en förpackning som motsvarar innehållet och dess syften. Oavsett kanal.
2. Att man tappat fokus, identitet, mod, självförtroende och redaktionella visioner i många tidningshus.
3. Alla som passar in på beskrivningen ovan.
4. Den som överraskar mig positivt.

PÅ FREDAG: Tre tidningschefer till om 2012.

Tidningschefer spår om 2012 (2)

2012-01-08T17:19:00.010+01:00

Vad väntar papperstidningar under 2012?
Chefer för tidningar som varit med i bloggen tittar framåt.
Fyra frågor svarar de på:

1. Vad ser du som mest positivt för din tidning/verksamhet?
2. Och vad ser du som mest oroande för tidningar?
3. Vilka tidningar får det svårt under året?
4. Vilken är bästa nyhet du förväntar dig?

Frida Åberg, printchef på mediebyrån Carat:
1. Tidningar som helhet är starka huvudmedier. De är stabila och starka, antingen som stora och rejäla, eller små och mer nischade. Jag tror att den stabiliteten är viktig i en i övrigt ganska svajig marknad. I en tid då det finns så många ”påverkare” och ”specialister” som ger råd, både bra och dåliga, kommer det att vara ännu viktigare vems röst man lyssnar på.
2. Oron jag känner är att flera tidningar inte har kommit längre inom de nya plattformarna, sociala medier, bloggar, digitalt etc. Det finns inget som hindrar den breddning som det innebär att också utveckla bra kringprodukter, så att man kan nå sina läsare på flera platser. En del har blivit bra på detta, men många har fortfarande långt kvar.
3. Jag tror att tidningar utan en stark lojalitet med sina läsare får det svårare, konkurrensen är stor där, och många tidningar är utbytbara för läsaren. Den lojalitet och närhet till sin läsekrets som man har, ska man vara rädd om, och sträva efter att stärka.
4. Att det inte blir en lågkonjunktur, utan att vi får ett starkt 2012! En lugnare värld vore också bra.

Olle Lidbom, Vassa eggen:

1. ----
2. Dels de sjunkande upplagorna som dränerar branschen på pengar och marginal och dels de allt grumligare gränserna mellan redaktioner, pr och annons. Dessa orosmoln har garanterat med varandra att skaffa.
3. Gourmet tror jag inte klarar året ut.
4. Gunny Widell startar en ny tidning - med Lars Peder Hedberg, Johan Blomgren, Mattias Göransson och Malin Siwe.

Rickard Frank, tjänstledig chefredaktör från Trelleborgs Allehanda, i stället ansvarig för design och redaktionell utveckling på Dagens Nyheter:

1. Trelleborg: Nygamla Skånemedia passar Trelleborgs Allehanda bra och möjligheterna att inspireras av de nya koncernsyskonen Barometern och Smålandsposten blir en nytändning.
DN: Förra årets utvecklingsarbete (som lanserades i september) har skapat en stabil bas att stå på där hela tidningens identitet nu är starkare och lägstanivån är högre genomgående i hela tidningen. Nya arbetssätt i kombination med en mer flexibel och avancerad presentationsstrategi gör hela redaktionen modigare. 2012 adderas kvalitativa toppar regelbundet under hela året.
3. Att vi börjar göra monotona, tråkiga tidningar utan passion och mod. Där vi fyller mallar och rutor istället för att göra tidning på riktigt. Där vi slutar ta reda på svaren på de viktiga frågorna och slutar berätta historierna om de intressanta människorna runt omkring oss.
4. De ängsliga. Utan levande och relevant berättande behövs man inte. Alla tidningar måste bli modigare och jobba smartare, oavsett kanal.
5. Att Henok Goitom lämnar solen i Spanien och skriver på för AIK.

I VECKAN: Fler nyårstankar

Tidningschefer spår om 2012 (1)

2012-01-05T00:08:00.010+01:00

Tove i ny stil - personlig men lite blek

2012-01-02T00:16:00.009+01:00

Tove är en av de många ”namntidningarna” som haft det tufft.
Förut var namnet Tove stort med tillägget ”hem&trädgård”.
Nu byter den stil.
Tove blir mindre och ÄLSKADE hem blir stort.

Bytet är mest för att tidningen haft det svårt i konkurrensen.
Om det går bättre så här är jag inte helt säker på.
Chefredaktören motiverar bytet med att titeln mera speglar tidningens inriktning.
Den vill lyfta fram glädje, värme och människors känslor - bort från statusjakt, dyr design och Milanos möbelmässa.

Lite oroande är det när tidningen börjar med en intervju med Ernst Kirschsteiger om hur han skapar mys och enkelhet.
Den som i tv sett Ernst julstöka eller renovera ett gammalt hus, får direkt kalla rysningar.
Nu är det bara en sida och mest reklam för att Ernst nu ger ut en egen kollektion. En hallmöbel, kudde och vedkorg visas. På hallmöbeln har han på en pinne satt en liten fågel! Bara av Ernst...
Tack! För att vara Ernst är det dock ytterst anspråkslöst.

Men sen kan jag hålla med chefredaktören. Här visas hem och detaljer som är överkomliga för alla.
Mycket i det här numret är retro; avskavda och väl använda möbler, äldre ommålade, lite nyinköp från ”vanliga” affärer och kompletterat med egna detaljer - allt med en personlig profil.

Omslagsbilden är med Linda Lindorff som vill visa sitt hus där hon alltid vill bo. Tyvärr blir det mest Linda och mindre hus.
På stora bilder poserar hon, dels vid ett specialbyggt matbord och i en mindre del av köket. (bild)
Av resten får vi se en äppelskål, ett stolben och en trasmatta, lite porslin och en syltburk.
Det känns som en liten bluff. Ett stort hur på Lidingö måste innehålla mera.

Alla bilder har fått ett vitt skimmer över sig, en vit ton som gör det ljust, men också blekt.
Rubriker och ingresser är i flera fall svårlästa. Vitt eller svagt rosa i vitt, är aldrig en bra kombination. Vissa ingresser och bildtexter är ibland helt omöjliga att läsa.
Så är det ofta; när design eller ”snyggt” är avgörande, får ingen komma med så störande synpunkter som att det ska vara läsbart.

I layouten läggs alla rubriker in i bild i vänstersida.
Ett rubrikord på sidan 1 lyckas försvinna helt. Även på insidorna är det svårläst.
Spaltbredderna, med en bred och en smalare, är inte helt lyckat. Bättre med tre smalare.

”Vi ger oss ut på en spännande resa”, skriver chefredaktören.
Bara att önska lycka till.
Personligheten finns, detaljbilder visar och ger inspiration, många småannonser med köptips.
Men Toves ÄLSKADE Hem kan ändå få det svårt.
Det finns för många heminredningstidningar och någon får gå ihop eller lägga ner under 2012.

Alla med skrivklåda fick sin egen tidning

2011-12-27T00:03:00.007+01:00

Hur startar man en ny tidning?
Ja, hittar en grupp entusiaster.
Alla som tycker om att skriva hör dit.
Skriva fick tidningen också heta.

Redaktörerna som såg nischen är Martin Karlsson och Per Adolfsson.
”…det fanns tidningar för folk som gillar bröllop och graviditeter och bicepsövningar och jättestora traktorer och recept på hur man tillreder ett vildsvin. Men det fanns ingen tidning för oss alla som gillar att skriva.”
Där har de poängen!
Att vara unik och ensam är en chans.

Skriva siktar högt redan i premiärnumret.
7 steg för att lyckas med din roman är en bärande artikel:
Planera skrivandet, bygg karaktärer, härma andra, dialoger, skriva ur första eller tredje person, tänka i scener och hitta egen stil.
Ett stort steg från bloggandet, dagboken eller dikterna i byrålådan.

Sen är det tre steg för att hitta bokidén: inventera, sorter, utveckla!
Här är det många frågetecken som den tänkta författaren måste svara på. Allt rätas inte ut. Råden är generella och får det nog inte att lossna för den som sitter och trycker med sina tankar.
Då är det enklare med beskrivningen om att starta sin första blogg - om nu inte alla med skrivardrömmar redan gjort det.

Som en extra hjälp ger några författare tips om hur de gjorde på vägen mot romanen.
Torbjörn Flygt visste tio år i förväg att han skulle skriva en fortsättning på sin första bok, Underdog.
När tio år gått skrev han den nya, Outsider, på en månad i ett litet rum i Paris.

Åke Edwardson skriver ner idéer för hand på papper. Det är nyckelord som sen blir kapitel. Långa skrivpass orkar han inte med. Så han rör på sig, även om det bara är några meter från skrivbordet till soffan.
Susanna Alakoski skriver ner korta rader på lappar; lukter, tonfall, känslor minnen. Allt samlar hon i mappar, bitar som sen ingår i en bok.

Tidningen har profil, intressanta författarporträtt med bra bilder till.
Grafiskt är sidorna med de många tipsen lite röriga med omväxlande inkopierad text i bilder, bakgrundfärger eller helt i vitt.
Kunde varit stramare och konsekvent.

Formatet är A4, klippt några centimeter på höjden.
Typsnittet i texten kunde haft lite mera kraft.
Vad som oroar är bristen på annonser.
Tre och halv sida på 76 sidor.
Det är lite och kan göra tidningens framtid osäker.

Mest hårda paket till tidningar 2011

2011-12-22T10:23:00.009+01:00

Hårda - och kanske lite sura - paket i min julsäck till tidningar - och några personer - jag granskat under 2011.

Till Icon: En livboj. Lyxlivstidningen håller på att sjunka. (bild)
Till Cykeltidningen Kadens: en rostig gammal mormorcykel för att påminna om ursprunget.

Till SkärgårdsHem: en hötorgstavla av en fiskargubbe som kan ge tidningen lite skärgårdsfläkt. (bild)
Till Magasin Morberg: en kartong ägg (till en sås så skurit sig. Tidningen läggs ner?)

Till Riksettan: en skiva med Roy och Rogers ”Macken”. (bild)
Till Journalisten: ett program som kapar 50 procent av textmassorna.
Till Mina nya skor: ett par träskor

Till Thomas Mattsson, Expressen: hackad lök (framkallar tårar som sparkade medarbetare fått).
Till kungen: Bildbehandlingsprogrammet Photoshop så att han själv kan manipulera bilder.

Samordning ger två nya "lika som bär"?

2011-12-19T00:08:00.005+01:00

Två ”tegelstenar” och en weekend.
Sydsvenskan och Dagens Nyheter.
Två olika tidningar, men i stora delar lika varandra.
Snart kanske de blir ännu mera lika.

Både Sydsvenskan och Dagens Nyheter ska spara.
Då kommer med säkerhet ”trendordet” synergier - när en sammanslagning ger något som blir bättre.
Inrikes, utrikes, motor, ekonomi, näringsliv, vin, mat, söndagsläsning är avdelningar som inte behöv er göras på två olika sätt. De är redan mycket lika i formen. Titta på bilderna här, skillnaderna är inte stora.

Ett beslut krävs: var ska det gemensamma materialet redigeras?
På en plats, på ett sätt och bli samma i båda tidningarna. Där ligger synergierna.
En inte för vild gissning är att blir det i Stockholm hos Dagens Nyheter.
Kvar blir varsin egen lokal del: DN/Stockholm och Sydsvenskan/Malmö. Troligen redigeras de på respektive ort.

Räknenissarna kanske glömmer en annan effekt när formen samordnas:
Hur viktiga är tidningens egna profiler som skriver? Mat- och vinskribenten? Motormannen? Ekonomireportern?
Hur reagerar läsarna om det plötsligt är någon annan som skriver om ett visst ämne?
Läsarna har ofta sina vanor och favoritskribenter.

DN bytte nyligen bland annat rubrikstilar.
Nu kan Sydsvenskan stå i tur att få samma stilar.
En liten signal om att tidningarna och städerna vill närma sig gjorde DN i helgen ett stort reportage om författare i Malmö. (bild).

Ett exempel på total samordning är Expressen. Redigeringen av editionerna Kvällsposten i Malmö och GT i Göteborg flyttades till Stockholm.
Tidigare gjorde Expressen rikstidningen och Kvällsposten/GT avgjorde själva vad de ville ta bort och lägga in eget lokalt.
Här fanns i klartext en underton från Stockholm: ni gör inte den lokala kvällstidningen tillräckligt bra.
Många medarbetare blev uppsagda. Andra pendlar från Malmö och Göteborg till Stockholm där de sitter och redigerar och gör jobb per telefon på händelser på hemmaplan.

Papperstidningar står inför förändringar. Både redaktioner och läsare har ett intressant 2012 framför sig.

Mest en katalog utan personlighet

2011-12-13T09:45:00.010+01:00

Ännu en heminredningstidning i en nisch som redan är överetablerad:
Hemma
Magasinet.
”Inspiration, tips, härliga hem, smarta knep, måla, upplysning” lockar omslaget med.

Redaktören pumpar på i sin krönika: ”…det ska vara personligt skapat just för dig som bor där”.
Och: ”…stoppfull med information”.
Det sista blev rätt. Detta är mera en katalog med produkter än en personlig heminredningstidning.
Tidningen ges ut av hemmaportalen.se - ett företag som säljer på nätet.

Annars börjar det bra. En familj ritade sin drömvilla, ”skräddarsydd, allt valt med omsorg, med en spännande och mångfacetterad inredning…”
Texten var formulär 1 a som heminredningstidningar har.
Men inga människor syntes, inget personligt. Bilder påminde om en katalog.

Reportaget efter var bättre. En familj som renoverat och skapat sig ett personligt hem i ett gammalt trähus - en Astrid Lindgrenvärld (bild).
Människor, barn, hund - lite personlig vardagsmiljö.

Sen tar katalogen över - helt. Badrum, kök, kaminer, tapeter, golv, stolar och soffor, värme.
Visst är det tips och information. Säljare ger generella upplysningar, men det blir långt ifrån den målsättning redaktören skrev: trivsel och personlighet.
Men hennes viktiga tillägg stämmer: ”Stoppfullt med information”.

De 132 sidorna blir mest så. Bilder från kataloger, produktmärken, priser.
Läsaren får själv välja och skapa sitt personliga hem. Tidningen inspirerar inte genom att visa människor som gjort något, frånsett familjen i början.

Layoten är lite personlig, handskrivna rubriker, pilar, färgplattor och färgöverstrykningar. Texterna är i korta block, lätt att läsa. Undantag är en översikt av värmekällor, text på färgbakgrund som blev jobbig för ögonen.

En annons får mig att rycka till! En motordriven skottkärra med batteridrift! Om det varit 1 april hade jag skrattat gott, men det här verkar fullt sant. Klarar 100 kg i uppförsbacke och fem timmars batteritid.
Det var det roligaste jag sett på länge. Den behöver jag!

På slutet kommer ett tips om ”ett perfekt utflyktsmål”. Och vad är det?
Ja, till en mässa som tidningen är inblandad i!
Tack och hej!
Detta är en katalog med bilder på produkter och info om dem, men ingen personlig heminredningstidning.
En fördel är priset: 19 kronor. Men den borde vara gratis.

Expressenchef ser ett drömjobb längre fram

2011-12-09T12:11:00.006+01:00

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har en tuff period nu.
Hårda besparingar på GT och Kvällspostens redaktioner, dagliga möten, paneldebatter och nästan alltid uppkopplad mot nätet.
Mattsson ser det som ett jobb under en begränsad tid.
Här avslöjar han en dröm om vad han kanske gör om några år...

* Du verkar vara i farten dygnet runt. När börjar en vanlig dag för dig och när slutar den?
- Det varierar förstås, men det handlar nog lika ofta om när barnen vaknar som när tidningen har deadline. Men som ansvarig utgivare ska jag ju varje kväll och natt godkänna ordinarie löpsedel och förstasida och ta ställning till olika publiceringar, det är ju själva uppdraget. Jag har dock ett nära samarbete med både den ställföreträdande utgivaren, Per-Anders Broberg, och exempelvis chefredaktörerna för GT och Kvällsposten.
- Det här är ett jobb som är mer intensivt nu, med alla olika mediekanaler, än vad som kanske var fallet tidigare då utmaningarna var andra. Jag tror att man gör det under en begränsad tid, men då måste man förstås ha fullt fokus. Besluten som tas är viktiga för de vi skriver om, men också för medarbetarna - ibland måste man ju exempelvis gör rena säkerhetsmässiga avvägningar när det handlar om utsända i krigs- och katastrofområden.

* Har du någon tid när det inte är jobb och du inte är uppkopplad? Vad gör du då?
- Då umgås jag med familj och vänner. Tack vare dagens teknik kan jag komma senare till redaktionen och ändå gå hem tidigare än många av mina företrädare, men en förutsättning är förstås att jag alltid är tillgänglig via mobilen och mejlen. Tack vare närvaron i exempelvis sociala medier på nätet framstår det nog som om jag och andra mediechefer är ständigt uppkopplade, men riktigt så är det ju inte. Tack vare den nya mobiliteten kan man så att säga jobba lite då och då och dessutom från distans.

* Nuet är tufft, men inte för evigt. Vad gör du om 6-7 år?
- Ingen aning. Presschef för Liverpool FC, kanske? Eller är det bara en dröm…?

* Hur uppfattar du vad redaktionerna i Malmö och Göteborg tycker om dig?
- Det är nog få som känner mig väl som privatperson, det är ju trots allt dryga 60 respektive 50 mil mellan oss. När det gäller jobbet så tror jag att många har respekt för min ambition om att göra Kvällsposten och GT till bättre lokala kvällstidningar. Alla kan inte alltid vara överens om alla lösningar, men de som följer branschen betvivlar nog inte att jag är rätt tydlig med hur viktiga editionerna är.
- Som enskild medarbetare kan man aldrig förväntas ha helhetsperspektiv, men det är ju min uppgift som ansvarig utgivare att tänka också långsiktigt och då måste jag ibland fatta beslut som medarbetarna kanske inte håller med om där och då men som, förhoppningsvis, visar sig bra i framtiden.
- Jag har förståelse för om det ibland finns olika uppfattningar. Men ytterst är mitt uppdrag att förvalta och utveckla Kvällsposten och GT och säkerställa editionernas framtida utgivning. Martin Kroon och Lars Näslund, de lokala chefredaktörerna, leder arbetet i Malmö och Göteborg och jag är en tydlig kravställare på dem: vi är marknadsledare - men på grund av konkurrensen måste vi bli ännu bättre.

* I onsdags hade Kvällsposten en löpsedel:
ALLA NYA
LEDIGA JOBB
I MALMÖ
Hit kan du byta

Det var bara tio lediga jobb i Malmö. Kvällspostenmedarbetare som blivit uppsagda såg det som en skymf mot dem gjort från Stockholm. Hur ser du på löpet? Tycker du det har täckning?

- Det var ett vanligt ”listlöp”, vi gör ibland flera i veckan, och de handlar ofta om inkomster, villor, lägenheter men också om bilinbrott eller andra saker som är intressant lokalt. När vi gör listlöp över hela landet blir det, med alla editioner och alla kommuner och storstädernas stadsdelar, cirka 500 stycken olika löpsedlar bara på en enda dag. Listorna med lediga jobb publicerades över hela Sverige, och att utelämna rikets tredje största stad på grund av att Expressen gjort en intern omorganisation hade nog varit en smula konstigt. Jag har inte sett listan för just Malmö, men vi gör förstås löpsedlar för läsarna och inte för medarbetarna.

* Mediechefers förmåner har diskuterats. Har du själv bonus, pensionsförmåner och annat?
- Jag har lön och bonus, inget annat. Enligt en sammanställning i Medievärlden verkar jag ha samma villkor för uppsägning som andra mediechefer inom Bonnier och Schibsted.

* Skryt och var generös: var är Expressen bättre än Aftonbladet och var är Aftonbladet bättre än Expressen.
- Expressen är bättre på egna nyheter i allmänhet, men kanske särskilt om exempelvis politik och kungafamiljen. Vi har bättre skribenter, inte minst krönikörer, och har en större bredd på innehållet med bland annat ekonomi som viktigt bevakningsområde. Vi har höjd ”lägstanivån” med fler fasta moment och gör livligare helgtidningar.
- Aftonbladet är bra på koncept, som ”Rockbjörnen” och ”Svenska hjältar”, och den rosa färgen har gett Sportbladet en egen profil. Historiskt har Bladet varit bättre än Expressen på ämnen som arbetslöshet, försäkringskassan och så vidare - men numera utmanar vi också här.

* Var går gränsen när det är lönsamt för Expressen att trycka tidningen och distribuera till alla orter?
- Det beror nog lite på hur Aftonbladet ser på samma sak, vi har ju samdistribution i delar av landet. DN och Svenska Dagbladet är ju i princip redan att definiera som Stockholmstidningar, så för oss är det en konkurrensfördel att ännu vara en ”rikstidning”. I glesbyggda områden, som Norrlands inland, är dock vår distribution dyr. Kanske ska man, som i England, prisdifferentiera geografiskt?

* Expressen och Aftonbladet blir alltmer lika som bär i formen. Vem är det egentligen som har ett original och vem har kopierat?
- Strukturen med ledare och kultur i början och tv-tablåer och väder sist är ju en svensk tidningstradition, men de senaste åren har Aftonbladet kopierat rätt mycket från Expressen. Kom ihåg att de flyttade fram insändare och debatt och fick exakt samma ”bakvagn”, införde daglig rättelsespalt och dessutom en lång fördjupningstext - så kallat ”dokument” varje dag. Vi ser detta som exempel på att Expressen nu har initiativet.

* När jag står och tittar på tre kvällstidningars förstasidor är de lika varandra. Skulle inte någon sälja mer på att vara avbrytande och sticka ut i formen?
- Nja. Det är vanskligt att bryta en tradition, har den moderna kvällstidningshistorien visat oss. Man behöver inte gå till Expressens redesign 2001 för att finna såna exempel, så sent som 2010 gjorde Aftonbladet ett misslyckat försök med ettorna på söndagar och tvingades backa.
- Sen 2009 har Expressen återinfört blåramen, bytt geting, tillfört en ny pay-off och på helgerna gul färg. Det är trots allt ganska mycket för ettorna. GT och Kvällspostens ettor har också ändrats lite.

Snygga modebilder men lite för män som vill läsa

2011-12-06T23:37:00.009+01:00

Män och deras tidningsmagasin är en smal nisch om det inte handlar om motor.
En ny försöker smyga in: Stayhard , ett modemagasin som vill vara Sveriges största livsstilsmagasin för män med en upplaga på 55 000 exemplar.
Stayhard säljer kläder på nätet och i två butiker.
Magasinet sänds hem till kunderna som en bonus med en mission: läsarna ska få komplimanger för sin klädstil.
Målgruppen är killar i åldern 18-35 år - och de får en ordentlig dos mode och kläder.

Den här typen av magasin anses farliga för de köpta och prenumererade - de kan ta både annonser och läsare.
Stayhard är dock ingen konkurrent när det gäller läsare.
Tjusiga annonser med kläder är det mycket. Läsning är inte samma njutning.
Det lovas grävande reportage, sport, film, musik, resor, motor och intervjuer.

Börje Salming är förstås med - han finns i varenda tidning som vill skriva om män.
Två intressanta reportage hittar jag:
* Freestyleåkaren Jon Olsson (bild) får stort utrymme. Irriterande var dock att större delen av texten var i kursiv stil.
* Falska fotbollsagenter raggar unga talanger i Afrika, (bild), lurar föräldrarna att betala pengar och lovar de unga killarna guld och gröna skogar. I Frankrike, dit de flesta lockas, lämnas de killarna vind för våg. Ingen klubb väntade på dem och agenten är försvunnen. En organisation, Foot Solidaire, har bildats för hjälpa de drabbade och förhindra nya fall.
Här visar magasinet lite klass.

På övriga sidor om resor, motor, film, musik, mat och dryck, är texterna tunna. En del sidor ser ut att vara redaktionella, men blir ändå mest reklam.
Profil och layout känns igen från andra magasin för män. Inget är nyskapande och sticker ut.

Visst känns tidningen skön i handen: 100 sidor, limmad rygg, snygga modebilder, glassig - men det är ändå en mest en tjusig annonskatalog.
Vill magasinet också bli läst måste den göra ett lyft med texterna. Två bra reportage räcker inte.

Besparingar Expressen-Kvällsposten-GT

2011-12-03T18:25:00.016+01:00

Första nätterna långt
från nyheterna på hemmaplan

Första dagarna med nya ”Expressposten” - Kvällsposten gjord i Stockholm.
Så mycket Sydsvenskt och skånskt det blev direkt!
Och så mycket bättre..?
Jag väntar med att bedöma.

Förstasidor (bild ovan) var uppföljningar av nyhetsdramatik, båda med ortsangivelser i rubrikerna. Skånska signaler i de andra nyhetspuffarna också. Helt rätt! Bara ”hästbonden” lyckades slå sig in från ”yttervärlden”.
Insidorna följde upp med sydsvenskt, bara mindre notiser från andra områden.
Politikerstuket hade tonats ner. Men Juholt - som Expressen gett sig tusan på att få att avgå - fick köras ett varv till på mittuppslagen.

Jag saknar något nytt, annorlunda presenterat.
Avdelningen Sydsverige runt är en kopiering av hur Aftonbladet gör. (bild t v)
Nye chefredaktören tittar bakåt på stora händelser som Kvällsposten skrivit om under 70- och 80-talet. Saker som han minns att han läste.
En serie K-märkta bilder och texter kommer. (bild ovan t h)
En "ny" artikel som också borde K-märkts är reportaget om hjulklappar till hojägare. (bild nedan). Den har presenterats på samma sett de senaste tio åren.

Bilder från de första nätterna på redaktionen visar hur jobbet gick till.
Många nya chefer och ryggsäckar över medarbetare och pekande på skärmen.
Signalen är lite tydlig till skåningar och göteborgare:
”Det här har ni inte kunnat förut.
Nu ska vi visa hur det ska vara.”

Kritiken har varit kraftig mot att den lokala kvällstidningen ska produceras i Stockholm. Besparing och samordning kallas det.
Redaktionen har en hård press på sig att leverera nu.
Därför syns det tydligt de två första dagarna att det byggts upp en bank med lämpliga artiklar. Inte alla direkt rykande aktuella - men sydsvenskt och skånskt.

Flera medarbetare pendlar nu från Malmö och Göteborg för nattjobb i Stockholm som de lika gärna kunde gjort på hemmaplan.
Nu gäller det att se hur länge medarbetarna orkar med det - och hur länge det går att tänka syd- och västsvenskt - 40 mil från utgivningsorten.

* Expressens chefredaktör Thomas Mattsson återkommer längre fram i veckan.
Sen kan det vara dags att titta på lite nytt.

Besparingar på Expressen-Kvällsposten-GT/4

2011-11-27T16:40:00.012+01:00

Sista dagarna - sen kryss
Två lokala kvällstidningar inleder ”sista” veckan.
Jag har satt kryss över dem.
Men ännu är det inte riktigt slut.

Kommentarer från de som lämnat Kvällsposten är cyniska:
- Det blir väl bara loggan som byts - resten är Expressen.
- De första två månaderna kanske de klarar det för att visa sig duktiga.
- Nu får man väl läsa om ”Åhus utanför Malmö…”

En medarbetare på GT i Göteborg gjorde sitt sista pass klädd i en one-piece-overall.
Kanske symboliskt för framtiden som väntar: en tidning, en form.
Två lokala varianter blir allt mindre synliga.

Många medarbetare gör nu sina sista arbetspass.
Sen väntar arbetslöshet eller ett snabbt beslut inom någon dag om att flytta Stockholm.
Ett fåtal väljer att börja med att pendla.
Jobbet kunde de fortsatt att göra i Malmö och Göteborg.
Besparingar kunde skett på annat sätt.

Expressen som äger tidningarna, har valt att flytta all redigering till Stockholm. Chefredaktör Thomas Mattsson (bilden) kallar det för samordning och bättre utnyttjande av resurserna: mer folk finns att sätta in vid stora händelser. Mattsson nämner tsunamin i Japan, upproret i mellanöstern, Juholtaffären.
Men hur ofta inträffar stora händelser? Kanske 5-6 gånger om året och fyller några dagar. Där har Expressen redan resurser.

Kvar i Malmö och Göteborg finns reportrar och fotografer som förstås ger lokal närvaro.
Redan i dag märks dock en nedvärdering. Ofta skickas ”förstärkning” ner från Stockholm. De lokala reportrarna anses inte värda förtroendet.
Jag tror inte heller någon redigerare i Stockholm kan kämpa för en lokalnyhet i Angered, Skurup, Lyckeby, Alingsås…

Läsarna kan snabbt märka skillnaden.
Kvällsposten och GT har stark lokal förankring.
En typisk miss sågs i lördagens tidning (bild): tips på billiga resor till nyår - och alla resor utgick från Stockholm!
Var fanns Sturup, Kastrup och Landvetter? Det retar läsare i Syd- och Västsverige!

Redigeringen i Stockholm ska visa känsla för GT:s och Kvällspostens läsare. Sent på natten ska nyheter värderas och lokala löpsedlar göras.
Det som säljer några hundra extra tidningar.
Då håller det inte med riks- och standardlöp på hokus-pokus-medicin:
SLIPP ONT I MAGEN MED NYTT PILLER.
Ont i magen är vad många medarbetare har nu.

GT och Kvällsposten var med om en sammanslagning på 90-talet när de blev iDAG.
Det blev ingenting alls: läsare, annonsörer, journalister på redaktionerna - ingen tyckte om tidningen.
Nu kan det upprepas.
Tonen - den skånska/sydsvenska i Kvällsposten och göteborgska/västsvenska i GT riskerar gå förlorad igen.

Om två år finns inte Kvällsposten. Ett spelbolag kommer knappast att ta upp det. Oddset är för lågt.
Jag är dålig på att pricka in vinnarhästar i travlopp.
Hoppas jag har lika fel om tidningarnas framtid.
Jag vill kunna ta bort mina kryss över tidningarna.

Besparingar på Expressen-Kvällsposten-GT/3

2011-11-24T10:59:00.004+01:00

Fackordförande: Risk för fel
och att skånsk ton går förlorad

17 medarbetare har försvunnit på bara några veckor.
Uppsagda på grund av arbetsbrist.
Några av de äldsta valde att gå frivilligt och var nöjda med det.
Alla har lön under uppsägningstiden.

Expressens besparingar har slagit hårt mot Kvällspostens redaktion i Malmö.
Fackklubbens ordförande Eva Sternäng (bilden) har varit med i alla förhandlingar.
Hon ser dystert på Kvällspostens framtid.

* Fanns det något eget starkt alternativ från klubben till att behålla redigeringen i Malmö?
- Vi betonade riskerna med att det blir fel i rubriker och hänvisningar, bildtexter och namn när redigeringen ska göras av folk som inte har direkt anknytning till medarbetarna som skriver och fotograferar.
- Dessutom påtalade vi att den finns en typisk skånsk ton som går förlorad.

* Hur ser du att det blir någon besparing: 20 mindre i Malmö/Göteborg och 20 fler i Stockholm?
- Det blir 17 färre i Malmö och 17 färre i Göteborg. I Stockholm anställs 22 personer på en riksdesk, och flera av dem kommer från GT och KvP, vilket kan vara en liten tröst för någon. Vinsten för kvällstidningen Expressen verkar inte finnas i reda tjänster, eftersom det samtidigt görs en satsning på bilagorna och där ska också anställas.
- Vår tidningsledning talar snarare om en resursvinst - det kommer att finnas folk samlat på Stockholmsredaktionen när det händer stora nyhetsgrejer.

Är det inte risk att KvP-läsarna kommer att märka skillnaden och reagera negativt?
- Se mitt svar på första frågan. Och det är klart att läsarna blir irriterade när Fridhemstorget placeras i centrum, Lindängen kallas för Lindhagen, eller Dammfriskolan tas för ett gymnasium - bara några små exempel som kan bli betydligt grövre.
- Betänk också att samma redigerare i Stockholm vid riksdesken ska göra både KvP och GT - hur lätt är det inte då att det blir fel…

Var står Kvällsposten i form och innehåll om två år?
- Med så liten redaktion som vi kommer att bli nu säger det sig självt att vi inte kan göra lika mycket journalistik, med påföljd att det lokala materialet krymper.
- Uppriktigt sagt är jag inte alls optimistisk, men vem vet - kanske dyker det upp någon penningstark publicistiskt intresserad person och tar över här nere i vår region. Det är mitt önskescenario just nu.

Besparingar på Expressen/GT/Kvällsposten/2

2011-11-23T10:29:00.017+01:00

Expressenchef om besparingar:
Vi satsar mest resurser på GT
och Kvällsposten

Tårar och ilska på Kvällsposten i Malmö och GT i Göteborg. Expressens besparingar slår hårt mot tidningarna. Redaktionerna har nästan halverats. All redigering flyttas till Stockholm. Flera mångåriga medarbetare har efter bara ett par veckors förhandlingar fått skriva på en uppsägning.
- Början på en nedläggning, säger en medarbetare.
- Massor av kompetens kastas bort, säger en annan.

Från 1 december gäller en ny organisation där det mesta görs i Stockholm.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson (bilden) vill försvara åtgärderna när han kallar det för satsning på tidningarna i att vara marknadsledande och en säkring av utgivningen.

* 20 redigerare sägs upp i Malmö-Göteborg och lika många nyanställs i Stockholm. Var ligger besparingen?
- Nja, så här är det: den totala organisationen för GT och Kvällsposten minskas från 78 till 65 tjänster. Och tack vare en centraliserad sidproduktion i en särskild riksredaktion kan vi dessutom samutnyttja resurserna bättre och få flera syneriger, inte minst vid stora nyhetshändelser - som politik, stora händelser, evenemang. Det finns alltså både en ekonomisk besparing och en möjlighet till nytt innehållsfokus. Vi sparar pengar, vilket är nödvändigt på en minskande marknad, men behåller en stark närvaro i Göteborg och Malmö.

* Är det inte så att KvP och GT:s upplagor varit mest stabila under åren?
- Både ja och nej. Det har förstås varierat, för några år sedan gick det något bättre för editionerna i Syd- och Västsverige, men sedan var det Stockholmseditionen som klarade sig bäst. Det där kan man dock inte dra några slutsatser av, det är så små skillnader, men eftersom vi satsar mest resurser på GT och Kvällsposten är det förstås viktigt att det betalar sig med innehåll och upplaga. Vi har ju sedan flera år inte en enda journalist som fokuserar på exempelvis Stockholm och Stockholmsupplagan, vilken man kanske kan fundera lite kring, men just nu är vårt huvudfokus att försvara vår marknadsledande ställning i Väst- och Sydsverige. Det är också därför som vi med kostnadsbesparingar säkerställer utgivningen av editionerna även de närmaste åren.

* Är du inte orolig för att deras läsare kommer att reagera och upplagan sjunker mera?
- Alla upplagor sjunker, sådan är situationen för alla stora tidningar i hela västvärlden. Expressen har lyckligtvis klarat sig något bättre än konkurrenterna, men ingen ska tro att dagstidningsutgivning är riskfri i dessa dagar. Jag tror och hoppas att läsarna kommer upptäcka att vi fortfarande gör bra lokala kvällstidningar, Aftonbladet har ju exempelvis ingen närvaro alls i dessa områden.

* Ska KvP och GT:s redaktioner ha både chefredaktör och redaktionschef kvar?
- Ja. Dessutom tillförs editionschefer enligt samma modell som Expressen haft sedan mitten av 90-talet.
I MORGON: En fackordförande ger sin syn.

Slipsnissarna lossar på knuten för att bättra på förtroendet

2011-11-21T00:07:00.001+01:00

Slipsnissarna i finansbranschen har lossat lite på knuten.
De flesta har helt slängt snaran.
Nu är det uppknäppt och öppet i skjortan.
Det är ett första intryck jag får när jag går igenom tidningen Finansliv.

Klädstilen ingår väl som en del i att putsa på fasaden mot kunderna.
Det här är en hårt ansatt bransch.
Rådgivarna, som de vill kalla sig, ses av många kunder som moderna tidens hästhandlare.
De är enda vinnarna när sparslantarna ska placeras.
Fondplaceringarna går bara back, men avgifterna minskar inte och svider extra hårt.

Jag känner inte riktigt att det är tidning för kunderna. Den vänder sig mest till de som jobbar i branschen. Ett tydligt försök att bättra på ryktet.
Tonen av uppfostringskoder lyser i orden: ”lära känna kunden, tydlig och seriös, lova inte guld och gröna skogar, du kan lita på oss, kundnöjdhet…”

Beröm kommer när författarinnan Martina Haag snabbintervjuas och förklarar att hon gillar sin bank! Det visar sig vara en av de mest utsatta - Nordea.
Tre idrottsstjärnor, bland annat simmerskan Louise Karlsson och skidåkaren Per Elofsson, lyfts fram för att de efter idrottskarriären fått bra jobb i finansbranschen (bilden).

Finansliv har fått en hel del beröm för sin formgivning.
Här har de lyckats bra!
Det är också skickligt att göra en tidning som egentligen inte innehåller någon bildjournalistik.
I stället lyfts grafiken fram, ibland mer lekfullt än effektivt.

Bilderna är porträtt, porträtt, porträtt…
Alla verkar precis ha kommit från frisören och stylisten.
Poserande, välklädda, leende. Rak hållning, självförtroende i en bestämd blick in i kameran.
Bara två personer har behållit slipsen på.

Texterna är lättlästa, har bra balans och variationer. Här och där skjuter de in halvfeta stycken för att bryta av.
De lyckas också med typsnittet sans seriffer, hårt kritiserat av mig för att vara svårläst i andra tidningar. Här har det tillräcklig svärta och storlek. Även på färgbakgrunder går det bra att läsa.

Ibland har tidningen lite drag av Amelia: runda plattor med inlagda rubriker, pilar, linjer och streck.
Här hittar jag också modesidan ”sno stilen” och reportaget om hur man fixar nytt jobb i hemlighet bakom chefens rygg (bilden). I en hårt ansatt bransch kan det nog vara bra tips.

Tidningsmakarna bakom Finansliv har lyckats bra med formen. Många goda råd och knep på hur man gör det lättläst när bilder och texter inte är de mest gnistrande.
Här har de lyckats bättre än vad uppdragsgivarna själva gör med sina finansråd.

Besparingar på Expressen-GT-Kvällsposten

2011-11-12T23:02:00.010+01:00

Lokala kvällstidningar
riskerar försvinna

WEEKENDKRÖNIKA
Tre kvällstidningar hjälptes åt att rädda varandra.
Nu hugger den lite större de två mindre i en sista chans att överleva.
Expressen halverar redaktionerna på GT i Göteborg och Kvällsposten i Malmö.

Expressen kommer med ett sparpaket som slår hårt på redaktionerna.
Kvar på Kvällsposten blir reportrar och fotografer i en redaktion på 21 personer. Bara tre är under 50 år.
All redigering flyttas till Stockholm.
Där ska en nytillsatt riksredaktion sammanställa tidningarna i Göteborg och Malmö.

Läsarna kommer snabbt att märka att tidningen inte längre är densamma.
En daglig nyhetstidning måste sammanställas där den kommer ut, där medarbetarna själva bor och lever. Närvarokänslan är oerhört viktig.
Det är inte samma sak att sitta 40 mil från utgivningsorten.
Redan i dag svärs det mycket i Malmö och Göteborg över stockholmarnas dåliga lokalkänsla utanför tullarna.

Kvällstidningarna har det tungt. Ingen har egen profil och sticker ut. De är alltmer lika varandra. Löpsedlarna säljer på samma budskap: tv-såpor, vädret och hokus-pokus medicin. Mest på det sista. SLIPP är det nya säljordet, minst två gånger veckan. Alla krämpor kan avhjälpas snabbt och enkelt. Snart har det tjatas så mycket att de tagit död på sig själva: Slipp kvällstidningen!

Kvällsposten - och även GT - är stark i sin region.
Där vill läsarna inte ha Expressen eller Aftonbladet.
Ända sedan 70-talet har stockholmstidningarna försökt bryta sig in i marknaden, men misslyckats.

Lars Braw, redaktionschefen som byggde upp Kvällsposten, var aldrig bekymrad över attackerna.
I ett redaktionsbrev, efter en Expressenstöt, skrev han på 70-talet (fritt ur mitt minne):
”Vad som förvånar är deras marknadsföringsmetoder. De skickar under en vecka ner mycket folk och ger intryck av att det står mycket lokalt i tidningen, men sen åker alla hem och allt försvinner ur tidningen. Men Kvällsposten finns alltid kvar och vi skriver varje dag från vår region!”

Nu kommer en organisation som ingen lokal redaktionschef kan stoppa.
Beslutet är taget redaktionellt i Stockholm.
För siffernissarna finns inte ord som närvaro och känsla.
Tidningen kan snart lika gärna redigeras i låglöneländer som Indien och Bangladesh. Intensivutbilda bara några studenter i svenska. Sidorna är redan mallade. Rubrikorden och klyschorna finns i en ordbank. Resten fixas på datorn. Någon kan sitta i Stockholm och övervaka skärmarna.För ett år sen markerades Expressen tydligare i Kvällspostens tidningshuvud (bild ovan) och ordet Edition lades till.
Det dröjer kanske innan hela tidningen heter Expressen med Kvällsposten som liten logo på tvären. En sån ändring skulle snabbt ta död på Kvällspostens hela upplaga.
Men redan nu kan vi nog se början till slutet på tidningen.

FOTNOT: Expressen köpte GT 1997 och Kvällsposten 1998. Främsta syftet var att lägga ihop tidningarnas upplaga med Expressen och på så sätt visa att avståndet till Aftonbladet var mindre.

Blont bombnedslag lockar med trä

2011-11-07T00:05:00.007+01:00

Violinisten Linda Lampenius, skog och trä - hur hänger det ihop?
Ja, violinen är förstås gjord av trä.
Linda är lockbetet till en lite ovanligt tidning som handlar om trä. Det är också titeln: om:trä.

Här frestas till en enkel ordlek: att magasinet är ”träigt” med tanken tråkig - ett ämne som kan ha svårt att locka till läsning.
Blandningen varierar också.
Stora fina bilder med skog och intressanta artiklar växlas med anonyma sidor som lätt bläddras förbi.

Tidningen är en bilaga och når läsare i Sundsvall, Västerbotten och finska Österbotten - trakter med skog och pappersbruk.
Bakom magasinet ligger John Bark, en rutinerad tidningsskapare som bland annat jobbat i magasinvärlden i New York.
Och kanske har om:trä fått ett litet amerikanskt stuk:
Blänkande papper, stram form och kompakta textblock.Stora bilduppslag dominerar när vandringar i skogsleder i Kanada, Sverige och Finland (bilden) presenteras.
Dragplåstret Linda Lampenius lyser starkt.
Snygga bilder, mest helsvarta där bara Lindas ljusa ansikte syns.
Det kunde varit en artikel i en veckotidning.
Trä kommer fram när hon får berätta om sina violiner. Här är material och tillverkning viktig. Hennes dyraste violin är värd två miljoner kronor!

De lite anonyma enkelsidorna drar ner betyget.
På vissa artiklar saknas helt rubriker.
I stället har alla sidor en kraftig ingress överst som ska fånga in läsaren.
Ofta illustreras med någon grafik (bilden). Intresset/nyfikenheten på artikeln väcks inte.
Det funkade dock bra där man fick lära sig bygga en vedstapel.

Jag anser att en artikel ska ha en rubrik som lockar in läsaren.
Korken i vinflaskan, papperstidningars framtid, trätofflor, världens äldsta trä, trottoarbönder med skog och skog i filmer är sidor som mer eller mindre försvann.
Kanske är det bra: Jag fick lite rysningar när jag gick igenom en av de anonyma sidorna: furumöbler och träväggar från 70-talets gillestugor är på väg tillbaka!

En risk finns att tidningen mest får en snabb genombläddring.
Jag hade gärna sett att en del sidor fått lite mera fart och fläkt i layouten.
För både text och bild är en bra grund.
Fler magasin på temat om är på väg - närmast om snö.

Bruno har hittat sin form - om form

2011-10-31T00:11:00.009+01:00

BRUNO - hur kan en tidning heta så?
Bruno är ett nytt magasin för form, design, arkitektur, konst och mode.
Namnet Bruno kan stå för många i formvärlden - keramikern Anders Bruno Liljefors eller möbelskaparen Bruno Mathsson.

Kanske borde tidningen heta Staffan efter chefredaktören Staffan Bengtsson. Eller Jelena efter den andra redaktören - Jelena Zetterström.
De har skrivit det mesta i tidningen. Både kommer från tidningen Form som försvann i en sammanslagning.

Bruno är ingen säljare som fångar blicken i hyllan.
Det lilla formatet A5 gör att den lätt försvinner. Men det är ändå formatet som gör tidningen spännande. Andra har lyckats med det, som Filter, Modern Psykolog, Språktidningen.
Redaktionen vet att det finns en läsekrets med ett intresse och en nisch som kan fångas in.

Premiärnumret handlar om det ”ljuva, ljuva 90-talet” i en bra bredd:
Den bästa svenska formgivningen listas upp (bilden), sångaren Bo Sundström i Bo Kaspers berättar om sitt 90-tal, tunnelbanestationers design, modeskaparen Diana Orving, Dan Wolgers rififiutställning, möbeldesignens fräcka former och färger, ICA:s klassisk logga som ännu håller och ett större reportage om 90-åriga Herta Hilfon.

Jag kan hålla med i magasinets ledord när de säger adjö till tristess och välkomnar till Bruno. En blandning av former och människor som skapat, rubriker som kan locka och fina bilder.
Det lilla formatet gör att layouten blir enkel och lättläst.
Pappret är det matta råa med en fin vithet som jag tycker passar utmärkt för en tidning som vill ha en egen profil.
Bruno ger kulturtidningar ett lyft!

En del stör mig i läsningen. Ibland för svart, ibland för blekt:
Några halvfeta ingångsord och en blankrad då och då hade lättat upp i de längsta textspalterna.
I en del texter läggs intervjuarens frågor i mager kursiv stil. Rak halvfet är bättre för att ge ett avbrott.

På flera ställen läggs tunn vit text på helsvart bakgrund och blir extremt svårläst. Inte blir det bättre när ena sidan är vit och fortsättningen följer på svart (bilden ovan).
Det irriterar redan i inledningen där chefredaktörens presentation av tidningen sker i en smal spalt på svart bakgrund och är nästan totalt oläslig. Bakläxa!
Kanske ligger här skillnaden mellan formvärlden och tidningar, att design inte alltid är det samma som läsbarhet.

Jag saknar också en del bildtexter. Ögonen vill ha en förklaring till vad som visas, en grundregel i en tidning. Men i konstvärlden är det kanske så att förklaringarna ligger hos betraktaren själv.

Nitton annonser, bland annat bilar, exklusiva möbler och kläder, på 116 sidor är kanske lite tunt. Bruno kan nog suga in lite fler.

En skön väg med massor av bilnostalgi

2011-10-24T00:45:00.010+02:00

Bilar, mackar, vackra vägmiljöer.
Vänstertrafik, tempot lite slow motion och inga europavägar.
Men Riksettan fanns - pulsådern mellan Stockholm och Hälsingborg. (Det stavades med ä på den tiden!).
Riksettan heter en skön tidning som fångar nostalgin när bilismen tog fart.

Att köra och åka på Riksettan var det finaste.
Eller att bara titta på den. Ett klassiskt pojknöje var att räkna bilar och skriva upp bilnummer. Jag minns det själv från en höjd bredvid vägen strax före slutet i Småland. Men vi gav fort upp. Det kom ju så många bilar.
Riksettan finns ännu, nu som en turistväg i Småland mellan Vaggeryd och Markaryd.

Magasinet hittar mer än den ursprungliga sträckan. Sidovägar, människor, händelser, miljöer.
Och mackar, massor av mackar. Jag räknar till närmare 40-talet mackbilder.
När macken ännu var mack och inte bara en automat och rullande korvar vid disken. Små stationer, pelare, utskjutande tak och alla härliga skyltar: Koppartrans gula K, Caltex röda stjärna, Gulfs runda orange/vita, BP:s gröna hjärta…

Vad är den här biltiden utan raggare? Helt riktigt dyker förre Expressen-reportern Sten Berglind upp, raggaren och Elvisälskaren som stannat kvar i 50-talet.
Efter ett deckarjobb hittade han raggarledaren Roffe som hade huvudrollen i filmen Raggare från 1959.

Riksettan svänger av från huvudstråket och hittar många klassiska sidovägar.
I det här numret är det mycket Skåne med väg 101 mellan Malmö och Ystad - lite uppdaterad Edvard Persson-nostalgi på 23 sidor!
Dessutom hittar de skånsk nyhetsdramatik när några fotografer och reportrar jagade de två beatlarna McCartney och Harrison i en Volvo Amazon hösten 1967. (bild nederst)

Mixen med nostalgi är bred: Polisbilar med sökarlykta på taket, flådiga skyltar och märkliga hus kring amerikanska vägar, östtyskarnas frihetsmaskin Trabant, bussturister på 50-talet och en jakt på allt som kan K-märkas.

Layouten är en av de snyggaste bland magasinen.
Skön i handen, lite större format och limmad rygg.
Texter i tre spalter och med tunn linje mellan spalterna (!) - som tidningar hade förr.
Mycket svartvita bilder och några lätt gulnade från tiden när färgfotot var lite nytt.
Allt titt- och läsvänligt.

Riksettan kommer ut med två nummer om året. Precis lagom med nostaligidoser. Med bara två nummer smälter man också priset, som är lite högre - 89 kronor.

Delat beröm för Publishingvinnare

2011-10-19T22:22:00.012+02:00

Stora Publishing-priset har delats ut.
En prestigetävling för kund-, personal-, fack-, och medlemstidningar.
Bubbel, skål och jubel på vinnande redaktioner.
Många var nominerade, men bara en vann i varje klass.
Tre av vinnarna har jag gått igenom i den här bloggen.
Och vi tyckte - ungefär samma…:

* SJ:s tidning Kupé (bilden äldre omslag) vann kategorin kundtidningar till konsumenter med den här motiveringen:
”För en in i minsta detalj stilren layout och koncentrerad text som känns som seriös utan någonsin bli tråkig - en tidning som innehåller något för alla i den breda målgruppen.”

Tidningen måste förändrats på ett år. Jag var hård i min bedömning (maj -10):
”Det gäller att en tidning är lätt att läsa, det är inte Kupé. Nästan halva tidningen är svårläst och chefredaktörens spalt oläslig, framför allt i en tågkupé. De använder flitigt typsnittet sans seriffer, blekt och svårläst, ibland i färgplattor."
Men jag gav också lite beröm:
”Layouten är snygg, bilderna är diskreta och skapar en balans. Ljust och luftigt.”
Jag måste titta i Kupé igen och göra en ny bedömning. Har mina ögon vant sig vid sans seriffer?

* Bland medborgartidningar segrade Estrid från Täby kommun:
”För en glad och lättsam tidning med bra text, en illustrationsidé som blir en röd tråd och ett utmärkt, bläddervänligt papper.”
Jag hade samma ton (juni -11):
”Estrid är riktigt fräsch. Matt papper med fin vithet, korta texter, variation i bilderna där människor kommer fram.”'
* En djärv tidning vann i gruppen infomagasin: 152 från JG Comminication.
”För förmågan att fylla ut sin kostym med härliga uppslag, stilig typografi och passande färgdetaljer och en text med driv.”
Jag hade samma ton, (juni -11):
”Bilderna imponerar, stram layout, fin balans mellan text och bilder, fint papper och annorlunda format. Snygg och tittvänlig.”
Men jag hade också en reservation:
”Blir den läst? Snygga tidningar blir sällan lästa. Textblocken är lite kompakta.”

* Bland facktidningar segrade Mat & Vänner. (bild äldre omslag)
”…en superb produkt som får det att vattnas i munnen.”
Den har jag inte gått igenom, men står på listan över kommande.
Av övriga nominerade i samma grupp har jag berömt Resemagasinet Äventyr och SID, Pressbyråns tidning om tidningar.
Två fräscha tidningar som sticker ut i mängden.

* Stora Publishing-priset gick till Fotografisk tidskrift (bilden).
”För en allt igenom gedigen produkt som vinner på alla plan.”
Den har jag inte granskat. Men den kommer.!

Drömmar om att bo i värmen när ruskvädret kommer hemma

2011-10-16T23:17:00.011+02:00

Höst och rusk - vad är bättre för att drömma om att bo i värmen?
Rätt tajmat kommer då en tidning som heter Drömbo.
Här är det bara drömmar som blivit verklighet.

Leende familjer i sina nya hem. Poolside eller med glas i handen. Gott om interiörbilder, lite som att bläddra i en heminredningstidning. Mycket vatten och strand. Men också många utsikter över hustak och lägenhetskomplex.
Allt känns igen från andra tidningars reportage om familjer som flyttat utomlands.
Här är en hel tidning med bara sådana artiklar - 92 sidor.Thailand är den hetaste drömmen nu och öppningsreportaget är därifrån. (bild ovan).
Men bredd finns från andra miljöer.
Skådespelarskan Carin Lidbom föll för både lägenhet och hus i Bulgarien (bild nedan), en familj valde ”tusen och en natt-miljö" i Marocko, en annan cityliv i Palma på Mallorca (bild underst) och en hittade ett hus på en västindisk ö.

Lång tids tankar eller blixtförälskelse.
Vid båda förhållanden föll allt på sin plats.
Det här är vad de drömt och allt blev som tänkt.
”Dröm” är ett starkt ord som dyker upp i flera rubriker.
Entusiasmen för att göra slag i saken strålar över hela tidningen.

Bara leenden och många goda råd om köp, lån, advokathjälp, notarier och tips om hus i flera länder.
I läsningen tycker jag mycket sveps förbi ytligt: se upp, tungan rätt i munnen, tänk på, alla papper klara, många ska kontaktas, granska dokumenten…

Jag har gärna sett någon som berättade närmare om alla detaljer, det praktiska som uppstod, byråkrati och kulturkrockar, personer och myndigheter de måste kontakta, missarna, fallgroparna och hur de löste allt på bästa sätt.
Det hade säkert blivit rolig läsning som inte stört drömmarna.

Namnet och logon Drömbo signalerar starkt mot läsaren.
Allt är lättsamt förpackat. Bilderna dominerar med korta texter däremellan.
Drömbo känns som en blandning av i en heminrednings- eller resetidning.
Annonser är från mäklare och några flygbolag. Där finns väl ett gemensamt intresse.

Så visst kan tidningen locka många köpare.
Men jag ställer ändå en undan: hur många nummer orkar man läsa om sådana drömmar?
Antingen tröttnar man - eller slår till och flyttar.
Men jag har precis som chefredaktören blivit nyfiken på Uruguay.
Dock inte som drömboende - kanske mera drömsemester.

Dags för gypsets - trendiga resenärer som tröttnat på charterstuket

2011-10-09T21:03:00.008+02:00

Charter, sista minuten och all-inclusive vet de flesta i resesvängen vad det är.
Men gypsets - vad är det för resetyp?
Det är den nya typen av resenärer, lätt bohemiska som upptäcker världen genom att kosta på sig lite exklusivare resor.
Nu har de fått en egen tidning: Moderna resor.

Gypsets är skapat av amerikanskan Julia Chaplin (bild nedan) som skrivit en bok om fenomenet. Ordet ska vara en sammanslagning av gypsy (romer) och jetsets. De ska vara resenärer med stil.
Vad lockar då tidningen med för moderna resor med lite klass?

Det kan vara att upptäcka Brooklyn i New York (bild), de tjusiga delarna av israeliska Tel Aviv eller Moputo i Mocambique (bild nedan) som kan ge en tankeställare.
Malta har många besökt, men turkiska badorten Göcek är mera oupptäckt.
Ibiza är känd som en hippie- och nöjesö, men här söker sig tidningen ut till andra delar av ön och hittar helt nya människor och miljöer.

Det är resor med stil som tidningen ser det.
Texterna är välskrivna och det blir mycket människor och livsstil på platserna. Biarritz, som är med i alla väderrapporter, men som surfare mest har upptäckt, hade dock en text i kortaste laget.
Guiderna som avslutar reportagen är tradi-
tionella: ta sig dit, äta, bo, se, uppleva - men tydligen med lite gypsetsstuk.

Bilderna fångar in en hel del människor och miljöer, men jag ser också typiska turistbilder med stränder, byggnader och restauranger.
Flera av bilderna är utgjorda som en typ av vykort och här och där på sidorna finns olika stämplar som förstärker reseintrycket och ger lite profil åt layouten.
Jag saknar bildtexter till flera bilder. Ögonen ser, vill gärna veta lite mer.
Även kartor saknas. Var exakt i Turkiet ligger Göcek?

Rubrikstilarna tar en tid att vänja sig vid. Två olika typsnitt används i samma rubrik och dessutom färg i vissa ord.
Det hade blivit rakare och slagkraftigare med samma typsnitt.
Olika spaltbredder stör lite i läsningen. Ibland är det en bred, lite svårläst spalt, som går över i en smalare.
Var konsekvent och hålla samma spaltbredd!

Åtta sidor med kulturkoll om konst, litteratur och småtips, bryter av lite. Blev dock onödigt svårläst med grönfärgad ton över sidorna. (bild).

Tidningen är annonsfet! 48 sidor av 114 skulle många andra tidningar jubla över. Flera av annonserna är utanför resebranschen.
Om de nu får fullt betalt för dem..?
Förlaget bakom tidningen, som kallar sig framtidens förlag, driver även andra ”moderna” tidningar, bland annat om hem och hus. Kanske ”lånar” de annonser av varandra för att fylla ut?
Annonserna kommer mellan reportagen så det är inget som bryter av läsningen.

Titeln och logon, Moderna Resor, är inte den fyndigaste och sticker inte ut på något sätt, men säger förstås vad det handlar om. Det kan vara svårt att hitta en bra titel på en tidning.
Visst kan Moderna resor hittat sin nisch bland resetidningarna. Många köper i dag själv en flygbiljett och boende på nätet och vill upptäcka lite själv.
För den skull behöver de inte vara trendiga gypsets.

Hemstilat gör hösten färgstark

2011-10-03T00:02:00.010+02:00

Här väntar inga designmöbler eller stylade rum.
Allt är mera eget och personligt skapat.
Hemstilat heter en ny tidning som vill fånga lite av den trenden.

Hemstilat är ett skönt namn som täcker in stilen - hemkört.
Det lyser färgstarkt om både möbler och väggar.
Rött, cherise, mintgrönt, pistage… blommigt och mönstrat.
Egna ideer, personlig profil. Långt från den strama vita linjen.

Höstens murrighet är som bortblåst i tidningen.
Här lyser mera färgsprakande vårglädje.
Väggarna har färgglädje, djärva mönster i tapeter eller en stark fondvägg.
Och detaljer, detaljer… det som ger stilen.
På lite fler ställen skulle jag vilja se några översiktsbilder med hela interiörer. Det hade också gett lite mera omväxling i layouten.

Mycket verkar fotograferat rakt av i olika hem, utan någon styling.
Tapeter, gamla lampor, små prydnadsgrejer, krukor, koppar, bokhyllor…
Flera möbler är i 50-talsstil, i original, målade eller omklädda.
Lite retrostil ligger över hela tidningen.

Grafiskt är Hemstilat blädder- och tittvänlig, texterna korta och bilderna många.
Typsnittet i rubrikstilen är lite speciellt - kanske också en variant i att göra det lite hemstilat.

Läsargruppen ligger nog bland tjejer i 25-årsåldern - om de sen behöver en tidning för att hämta inspiration.
De brukar själva skapa sin stil med enkla knep.
Och kanske väntar sig tidningen läsarhjälp! Hemstilare med idéer efterlyses.
Några bloggare som skriver om inredning får också visa sina favoritdetaljer.

Hus- och heminredningstidningar finns det många av. Några har det besvärligt.
Hemstilat verkar vara ett försöksnummer. Ännu går det inte att prenumerera på den.
Men visst kan Hemstilat ha hittat sin nisch.
Ungt, personligt och färgstarkt.
Om det räcker ska bli intressant att se.

Nya Dagens Nyheter är bättre på hemmaplan

2011-09-29T11:57:00.009+02:00

Nya Dagens Nyheter är bäst på hemmaplan - i Stockholm!
Jag var i min genomgång (se tidigare inlägg) inte helt nådig mot tidningens omgörning.
Men varnade mig själv för att ge kritik av de första dagarnas tidningar.
Från DN fick jag också en synpunkt om att vara försiktig med motorsågen.

På hemmaplan är det är en betydligt bättre tidning än den riksupplaga om kommer till Skåne. Tjockare, innehållsrikare, annonstätare och mera Stockholm.
Främst bilagan DN Sthlm ger mycket mera.
En prenumerant av riksupplagan tycker jag ska känna lite besvikelse.

Efter en hel vecka ser jag att DN är stram, men ändå lättläst.
Formen är förstås en standard som de flesta dagstidningar har.
DN är inte nyskapande på något sätt. Jag hade väntat mig lite av detta och främst fler signaler av Rickard Franks tänkande från Trelleborgs Allehanda.

Tjockast är det i helgerna - fredag, lördag, söndag.
I bilagorna är reportagen lite mer flyhänt utgjort i bilder och layout.
Kulturdelen är som kultur brukar vara - mycket texttung.
DN har mycket annonser. Flera sidor blir lite plottriga där varken text eller bilder kommer fram.

Jag tar till finsågen på några saker:
Förstasidorna övertygar mig inte alla dagar.
Alldeles för ojämnt. Vissa dagar är det plottrigt. Toppnyheten/bästa grejen lyfts inte alltid fram. De röda blocken med kortnyheter kommer inte till sin rätt. Här behövs en åtstramning. Färre och mer kontraster.

DN är förtjust i grafik: kartor, ringar, siffror - ofta tillsammans i ett paket.
Lösningarna är inte alltid de mest lättfångade för ögat.

Jag vänjer mig vid typsnittet i rubrikerna, men tycker ändå det är ett val av en gammalmodigt form.

Sporten var tunn, för att inte säga dålig, i riksupplagan. I Stockholm är den matigare. Lokalsport är svårt i storstadstidning. Det blir ändå lite riksreferat över de större händelserna. Jag saknar personlighet i texterna. En del bakgrundsartiklar med hel bild på ena sidan och all text på den andra, blir tungt.

Så här tror mitt dagliga husorgan - Sydsvenskan - blir när samordning sker med Dagens Nyheter!
Likheterna är redan många.
Utrikes, inrikes, mat, motor, ekonomi och lite till kan bli samma i tidningarna! Sidorna behöver bara göras en gång.
Sen fyller man på med lokalt i Stockholm och i Malmö.

Jag har sett en sådan samordning i kvällspressen.
Det är inte alltid lyckat för den tidning som blir slukad.
Nu blir det intressant att se vad som händer med Sydsvenskan.

Icon lyfter det exklusiva till en ny nivå

2011-09-26T00:08:00.009+02:00

Pappret. Tyngden. Formen.
Tre saker som direkt sätter tonen på det nya magasinet ICON.
"Vår tids inspiratörer” som magasinet heter i en undertitel
Stil, klass och exklusivt. Det känns genom alla de 148 sidorna.

Jag reagerar på omslaget när jag ser det i tidningshyllan.
Inga säljsignaler som direkt fångar ögat och lockar till köp.
En bild, som vid en snabb blick är svår att bedöma: är det en man eller kvinna? En kursiv rubrik i vitt som inte får mig att rycka till. Därunder fler små rubriker i vitt som är mycket svårlästa.

Efter 39 sidor (!) inledning med småplock och tjusiga annonser kommer första reportaget och personen på omslaget:
Bob Shaye, en stark profil i Hollywood och mannen bakom 600 filmer, bland annat Sagan om ringen, och med 21 Oscarstatyetter.
Ändå är Shaye kanske inget känt namn i Sverige. (bild).

Shaye får 19 sidor och anger tonen för hur långa reportagen ska vara!
Percy Barnevik (bild) finns också med men får nöja sig med 14 sidor.
En krögare som slagit sig ner på Österlen i Skåne och öppnat en finkrog hör nästan till standardreportagen i en sånt här magasin - och här dyker en upp också.

Legobitar tillhör kanske inte det exklusiva, men har väl alltid lockat pojkar. Berättelsen om hur Lego vände en kris till ny framgång intresserar nog pojkar som vuxit till sig.
Mode (bild) får stort utrymme i renodlade bilder med höstens signaler från Paris och de kända märkeskläderna.
Och några författare berättar vad kläder betyder för dem och vilka märken de gärna klär sig i.
Den moderna sidan av Istanbul lyfts fram med hotell, restauranger och shopping.

Det här är mixen av artiklar som förväntas locka män.
Magasinet är snyggt rakt igenom.
En stram lättläst layout.
Välskrivna texter, fina bilder, annonser med exklusiva varor.
Bilderna växlar mellan svartvitt och färg.
Det vita pappret ger en lugn balans mellan text och bilder.

Papperstypen har jag berömt förut hos andra enklare tidningar - vitt, matt och lite tjockare.
Här lyfter pappret en nivå till.

Plocksidorna (bild) som inleder och avslutar är ett föredöme på hur man kan få med många korta bitar på ett attraktivt sätt.
Den grafiska formen har vissa signaler från andra håll, men här ger det ändå en egen profil.

Jag brukar ha synpunkter på texter utan ingångsord eller mellanrubriker. Det kan bli lite tungt att läsa.
Icon har inget av dem, men de långa textspalterna är ändå lättlästa. Stora anfanger här och där lättar upp tillräckligt.

Icon ska vara ett livsstilsmagasin för män.
Den ska ta upp konkurrensen med några andra manstidningar.
Läsarna väntas vara storstadsmänniskor - mediefolk, reklam, mode, business.
Så många ”vanliga” läsare lockar nog inte Icon.
Priset, 89 kronor, är också en liten spärr.

Nya Dagens Nyheter borde varit djärvare

2011-09-20T18:05:00.015+02:00

I går kom nya Dagens Nyheter ut.
Mycket med förväntningar och tal om drömredaktion.
Kanske blev det mycket nytt för DN:s invanda läsare.
Jag ser DN med nya ögon och jämför inte med något.
Det är en tid sen jag följde tidningen lite regelbundet.
Då var R:et Eklöw en vass sportkrönikör och Thorwald Olsson en nyskapande sportreporter. Och Knivsta Sandberg härjade ännu i Djurgården.
Det var inte förra säsongen direkt.

20 000 trogna läsare har varit med och haft synpunkter på nya DN.
Den grafiska formen av tidningen imponerar dock inte.
Nu ska ett första intryck av första numret vara lite försiktigt.
Redan efter ett par nummer brukar ögonen vänja sig och det mesta sitter där.

Chefredaktören Gunilla Herlitz har hela första sidan (bild) i ett extra omslag.
I höga stilettklackar och rak i ryggen stoltserar hon över den nya tidningen.
Jag tycker dock fru Herlitz ska sparka av sig stilettskorna och komma ner lite på jorden.
Så mycket imponerade är inte nya DN, om jag nu håller mig till den grafiska formen.

Tidningen är hårt mallstyrd och lik ett flertal lokaltidningar.
Förstasidan (bild t v) ser ut som morgontidningar gör.
En stor dragarbild på dominerar.
Färgglada plattor med svårläst text i toppen.
En blek och grå botten med många textsnuttar.

Tisdagens förstasida (bild t h) blev inte bättre.
Ingen signal om vilket nyhet som var störst eller mest intressant. Alla var små rutor. Men största bilden handlade om drömmen om rent vatten - i Pakistan!
Förstasidorna måste få ett kraftigare stuk! Här behöves mera balans och konstraster.

Typsnittet i de största rubrikerna ger ett gammalmodigt intryck.
Några bra reportagebilder finns med, men också många porträtt, flera av dem för stora.
Knepet att dra upp en stor, bra bild (bild t v) över ett helt uppslag, känns igen från andra tidningar.
Vinjettbilderna på medarbetarna är i ynkligaste laget. I kvällspress överdrivs skribenterna i vinjetter, men i DN är det för smått.

Sporten håller inte! Här måste DN skärpa sig!
Tunga förhandsartiklar om kommande tävlingar (bild) - men inget aktuellt som hänt! I måndagstidningen saknades resultat från fotbollen, bland annat hade Hammarby-Brommapojkarna spelat en avgörande match. Inte en rad.
Och i tisdagens tidning fanns inte en rad om det stökiga måndagsderbyt mellan AIK och Djurgården! (Åtminstone inte i den som kom i Skåne)

Det var mest den grafiska profilen.
Jag tycker att nya medarbetaren Rickard Frank borde fått lite mer att säga till om. Han har lyckats bra med bild och layout i många delar i lilla Trelleborgs Allehanda.
DN hade mått bra av sådana, djärvare grepp!

Visst hittade jag flera intressanta artiklar. Men DN ger ingen kraft åt nyheter. Mest blir det tungt och tempofattigt med olika bakgrunder.
I Skåne borde jag inte gilla att få en del som heter DN Sthlm (bild t h).
Men jag är nyfiken på Stockholm och delen innehöll mycket lokalt. Stan är stor och det lokala gällde mest innerstaden.

Kanske ska jag i nya DN se lite av en kommande förändring i min dagliga tidning, Sydsvenskan.
När de nu ska samordna kanske DN ger den nya profilen?

Nej, fru Herlitz har lite att ta tag i om hon vill profilera sig som tidningsmakare. I en intervju förutspår hon att någon av Stockholms fyra dagstidningar försvinner inom fem år.
Risken är stor att Dagens Nyheter är den första.

Inget nytt i tidningarnas helgsatsning

2011-09-18T21:52:00.014+02:00

Helgen är tidningarnas grepp att fånga in läsarna.
Då har de tid att läsa, har redaktörerna räknat ut.
Min lokala dagstidning - Sydsvenskan - har gjort sin satsning.
Nu kommer Aftonbladet med sin.

Sydsvenskan kommer med tre tunga tegelstenar fredag-söndag.
Aftonbladet satsar på lite extra sidor lördag-söndag. (Samtliga bilder är därifrån).
Men egentligen kommer ingen med något nytt.
De bara pumpar upp det som alltid funnits i weekends.

Mat, vin, bilar, resor, kändisintervju och något tyngre reportage har alltid hört till helgen.
Samma som det nu görs nysatsning på.
Aftonbladet har alltid varit färgstarkare än konkurrenter: bättre svärta och tryck, mera färger, många bilder och ofta långa texter.
Skillnaden mellan övriga artiklar och helgsatsningen är att de senare fått vinjetten ”helg”. Annars är det sig likt.

Jag hittar förstås Schulman, Lindqvist, veckosammanfattningen, Svenska Hjältar och quiz.
Och så Leif G W Persson förstås. I ena kvällstidningen berättar han om sin uppväxt och sin pappa. I den andra om mammans svek, pensionen och svår uppväxt.
Camilla Läckberg finns i stor intervju i kvällstidningen och pratar om nazimammorna, i morgontidningen berättar hon om sitt författarliv… Men så vill hon gärna bli omskriven nu när en ny bok släpps.

Papperstidningar står inför en kris i att fånga in läsarna.
Jag tycker att läsarna bör bli överraskade av något nytt. Annorlunda artiklar. Ny form i layout och presentation.
Nätet har ökat utbudet. Läsarnas krav har ökat på att texterna ska vara kortare och tempot högre.

Min morgontidning Sydsvenskan har alltid älskat lååååånga artiklar i helgerna för de tror läsarna vill ligga i sängen läääääänge och riktigt njuta av att lääääääsa.
Så redaktionen valde att ta bort några sudukokryss, ”Det är ingen som bryr sig.”
Protester vällde in. Nu har tidningen fått ta in flera suduko igen.
Så snopet för redaktörerna att något så simpelt som sudoku är mer intressant för läsarna än lång artiklar.

Tyvärr är ofta redaktörernas värld en annan än läsarnas.
Framgångsrika tidningar har i alla tider byggt på magskänslan, en intuition av vad läsarna är nyfikna på. Redaktören måste själv se sig som en vanlig läsare.
Nu har något hänt. Internet har ruskat om hela medievärlden, en total strukturförvandling.
Ett nytt tänkande krävs och hela papperstidningsvärlden är sökande.
Jag tycker inte att helgsatsningarna är något nytt som kan fånga in läsarna.

I VECKAN tänker jag granska ”nya” Dagens Nyheter som ska komma i ny form och med en stor Stockholmssatsning.

Gratis för de riktiga magasinnördarna

2011-09-12T11:17:00.008+02:00

Pressbyråns tidningshyllor är ögongodis för tidningsnördar!
Det kittlar i fingrarna och många kan inte låta bli att bläddra.
Mitt i mängden hittar nördarna sin egen tidning - helt gratis.
SID är Pressbyråns gåva till alla med kärlek till tidningar.

Ett nummer kommer per år och det tredje har kommit nu.
Jag har gillat de två andra. Djärv, uttrycksfull layout och intressant läsning.
Årets SID satsar mer på det ”fina” magasinen - mode, livsstil, affärer - och gärna utländska med lång, tung läsning.
Och då är förstås bland alla Andy Warhols Interview.

Tolv sidor får Interview och då är det långläsning, närmast åt bokhållet till (bild).
Som tidningsläsare vill jag gärna ha lite ”andhämtning” i läsningen, antingen med halvfeta ord som inleder nya block eller klassiska mellanrubriker.
I de fina magasinernas värld är sånt störande. Här ska texten vara ljus, stram och tät. Bilderna visar hur starkt styrd sidornas utformning är.
Men läsningen är intressant för den som går igenom.

SID ger läsarna en bra inblick i magasineras värld.
De följer arbetet på några redaktioner, presenterar olika redaktörer (bild). Långläsning blir det när reportrar får berätta om sina scoop som de var först och ensamma om och genomslagskraften det fick.
Men ändå tycker jag att det blir en tidning för nördarna och de som jobbar i branschen. Jag känner inte riktigt att den ”vanlige” läsaren grips lika mycket.

All text i SID har samma strama form. Det kan kräva ett tränat öga och ett perfekt dagsljus. Redan vid en ”vanlig” läslampa kan det bli tröttsamt.
Några smala spalter mitt i de inledande sidorna har alldeles för liten text.
Några inkopieringar av text i bilder blev direkt svårlåst.
Så jobbar många magasin - det får inte vara något som stör det strama.

Bara en riktigt ”folklig” tidning hittar jag i SID.
Det är tidningen Traktor som får berätta om vilka tidningsomslag som varit mest säljande.
Överraskande nog visar det sig att traktorer kan sälja tidningar - särskilt om traktorerna är gula, gröna eller är helt gömda i vit snö.

Hollywood mot bönder i kundtidningsstrid

2011-09-05T10:05:00.010+02:00

Ica dukar upp med Buffé och Coop med Mersmak.
Två kundtidningar som är ganska lika som bär.
Mycket mat och recept.

Buffé vill vara lite trendigt aktuell. Ungefär som i tv-reklamen.
Mersmak vill vara mer präktig och miljömedveten.
Buffé dyker upp hemma hos Hollywood-
frun Maria Montazami som bjuder upp till just buffé.
Mersmak satsar på svamplycka från skogen - och morotsodlande bönder på Gotland.

Skilda världar och kontraster. Två omslag som lockar olika typer av läsare.
Hollywoodfrun är aktuell i höst igen och skapar känslor. Hennes fester är alltid lite extra där varje gäst ska känna sig särskilt välkommen.
Här bjuder hon på tilltugg som ostbollar och lite annat smått och gott med kalifornisk/svensk ton.

Buffé ger lite mera glamour i reportagen.
Pappret har mera glans och fler människor dyker upp och berättar om sina recept.
En italiensk kock visar klassiska recept - ur egen bok. Tidningens receptmakare frestar med ryska rätter.
Ett läckert bilduppslag visar 10 snabba mellanmål.
Däremot känns det fel att öppna tidningen med ett grilltema. Det har alla tidningar på våren. Här frestar de med vildsvin och wokade kräftor.

Mersmak möter Hollywood med svamp och morötter.
Svamp har dock många tidningar haft nu i höst. Här är det artisten Anna-Lotta Larsson
Men morötter tillhör nog det mindre ”sensuella” på matbordet.
De två odlande bönderna på Gotland har dock lyckats med sina odlingar och hittat nya köpare.
Och så frestar de med läckra plättar, drinkar och smoothies av morötter.
Änglamark en ett annat präktig tema i Mersmak.

Skillnaden i tidningarna ligger mest i reportagen.
Lite flashigt i Buffé och präktigt i Mersmak.
Matrecepten presenteras likadant.
Båda tidningar tävlar om en utmärkelse i Svenska Publishingpriset.
Som ett gratis alternativ till andra mattidningar fungerar de bra.

Tre tjocka tegelstenar blir för mycket

2011-08-29T22:08:00.007+02:00

Det är måndag och jag försöker samla ihop tre tidningar som gett mer läsning när läsarna har tid - i weekenden.
FREDAG, LÖRDAG, SÖNDAG heter Sydsvenskans nya lösning.
På lördag dessutom en bilaga som heter NÄRINGSLIV.
Och visst är det mycket läsning, för mycket.

Tre tjocka tidningar tre dagar i följd är vad Sydsvenskan tror läsarna vill ha när de har mindre tid för läsning i veckan.
Trolleritricket är dock enkelt.
Samma material som förut funnits lördag-söndag har nu fått en släng i fredagen.

Tidningen har fått en del kommentarer för att de vill stuva om mest för ändringens skull.
Innehållet är välkänt hos läsarna.
Vin ser ut som det alltid gjort, likaså bilsidorna. Maten har vi sett förut. Modesidorna kommer med greppet att göra pusselbitar av bilderna. Höstmodet ska nämligen pusslas ihop…

Visst är texterna korta i varje enskilt reportage.
Både Lördag och Söndag växlar med några långa reportage på fyra-fem sidor.
Men - det blir ändå för mycket text! Helheten med också nyhetssidor och annonser påverkar.
Det räcker inte med att fördela på tre dagar.
Morgontidningarna måste kunna korta ner sig ännu mera.

Formen är stram, men lättläst.
Bilder i topp, rubrik rakt över under och text under.
När Sydsvenskan senast gjorde om kallade jag den grådassig och tungrodd - främst för det nya typsnittet i texten.
Nu har ögonen vant sig. Grådassigheten känns inte.

Layouten har likheter hos konkurrenterna.
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan är mycket ”lika som bär”.
Och snart blir Sydsvenskan ännu mera lik Dagens Nyheter.
Samordningar som läsarna kanske inte märker eftersom de kommer ut i olika regioner.

Sydsvenskan har alltid varit lite tungrodd.
Det verkar som om de inte tror läsarna påverkas av internet - att detta ställer krav på kortare texter och högre tempo i papperstidningen.
Det gör det, även om läsekretsen är äldre. Strukturförändringen i medievärlden har gjort att folk har mindre tid att ta del av allt.
Men Sydsvenskan har alltid trott att läsarna i helger har tiiiiid och lusta att lääääsa…..

Friskt satsat på Italien efter en endagskurs!

2011-08-22T09:21:00.014+02:00

Vem längtar inte till Italien?
Minst en halv miljon svenskar gör det som reser dit varje år!
Solo Italia är ett nytt tidnings-
magasin som vill fånga in drömmarna.

Magasinet har startats av paret Susanna och Patric Björninger. De körde igång efter att ha gått en endagskurs i att göra tidningar hos företaget Editor Media!
Starkt gjort! De har lyckats bra med de förutsättningarna.
Det behövs dock mer än en endagskurs och några fler nummer till för att allt ska sitta där.

Italien signalerar pasta, pizza och annan mat, olivolja, viner och kända personer kopplade till landet.
Precis detta möter i tidningen också.
Glenn Strömberg finns med, Alexandra Zazzi också och Anna-Maria Corazza Bildt. Alla med egna affärsintressen om mat i Italien.
Gamle fotbollshjälten Kurre Hamrin (bild) dyker också upp med tips om sitt Florens.
Välkända och klara lässignaler.

Däremot är jag tveksam till en del annat. Främst bristen att sälja ut det med attraktiva rubriker - eller helt avsaknaden av dem!
Vad säger rubriken Fernando Di Luca som öppnar på sidan 10 och åtta sidor framåt? Ingenting! Det visar sig vara mannen bakom en välkänt olivolja.

Längre fram möter jag Pitigliano, Fattoria del Colle, Ankhura och Fattoria di Fugnano.
Det säger mig ingenting heller!
Men det handlar i tur och ordning om en liten by, en kvinna som driver en restaurang, ett hotell och en vingård.
Däremot kan det räcka med Ciao som rubrik till Glenn Strömberg. Signalen är ganska klar.

Mat är det mycket. 28 sidor med stora bilder och raka recept. Dessutom många sidor om personerna bakom maten.
Artiklarna har en personlig ton. I de flesta fall tycker jag mig se lite smygreklam. Personerna som omskrivs har ett eget affärsintresse.
Ett känt flygbolag med resor till Italien verkar också vara inblandat.

Jag saknar också ingångsord eller mellanrubriker i texterna. Det hade lättat upp lite i läsningen.
Jag noterar också en del korrmissar.
Bildtexter saknas. Nu är det mest i bilder från natur, byggnader och detaljer. Men en läsare vill gärna veta mera om vad ögonen direkt ser.

Resesidorna (bild) kan ge lite mera för att nå målsättningen - att inspirera och kittla drömmarna. Ett större reportage frestar med den okända staden Matera. Övrigt är små notiser om nya och okända resmål där läsaren själv får söka efter mera.

Testsidorna granskar mozzarella och kommer fram till att prislappen styr hur mycket smak man får. Och så har de missat att sätta ut priserna på för testprodukterna!

Den tunna annonsmarknaden oroar lite. Elva sidor av totalt 164 är lite magert. Men magasinet satsar också 12 egna helsidor där de lockar till en helårsprenumeration!

De mesta missarna kan ses som naturliga i ett första nummer.
För visst har magasinet en lite glassig ton, snyggt förpackat, tjockt och med fina bilder. Bredden i innehållet lockar många.
Men de måste gör något åt rubrikerna och att sälja ut artiklarna på ett mera lockande sätt.

Pulshöjande på vad träning kan ge

2011-08-14T22:47:00.009+02:00

Hösten kom fort efter en sommar som aldrig varit.
Dags att öka pulsen och komma i form efter semestern.
Magasin Puls från Actic är en tidning som ska försöka hjälpa till med det.
Actic är tränings-
anläggningen som förut hette Nautilus.

Magasinet är ingen hurtfrisk träningsguide.
Mera en reportagetidning om människor som tränar och lever ett friskt och rikt liv.
Jobb, resor, mat och träning - och förstås lite häftiga träningprylar.

Rätt prylar inleder under vinjetten uppladdning:
En intelligent tröja som är sval, sitter perfekt på kroppen och har en inbyggd pulsmästare. Tighta byxor som håller inne allt som inte är muskler, skor som ger extra energi, shorts som håller svetten borta, mat som är rena vitaminkicken…
Allt är förstås produktreklam. Men kanske roligare att använda än gammalt utslitet och urtvättat.

Mer seriöst är det att få tips om att sova gott för att kunna träna bättre.
Då orkar man kanske ge sig på ultralöpning.
Ett par som har löpning som kärlek trappade upp bit för bit. Nu är maraton, 42 km, bara ett delmål och 10-milalopp något att sikta på.
Ett lämpligt träningsprogram i gymmet för löpare hakas på - enda utpräglade träningen i tidningen.Här är det mer människor som lyfts fram. De som nått framgångar där olika träning hjälpt till.
Idolvinnaren Ola Svensson var lovande fotbollsspelare när han ställde upp i ett skolspex och upptäckte sin artisttalang.
En pappa hinner med både jobb, barn, familjeliv och träning genom att köra sitt simpass tidigt i svinottan.

Lite komiskt blir det när artiklar dyker upp under vinjetten Återhämtning.
Att vandra på semestern - Kungsleden i Sverige, Inkaleden i Peru eller bland österrikiska dalar och glaciärer.
En resa till Costa Rica för att gå på surfläger hör också dit.
Tycker det mera passar under Utmaning.

Grafiskt är tidningen snygg, gjord av en produktionsbyrå..
Men jag tar en gång till chansen att reta mig på typsnittet Sans seriff som finns här och där.
Det är för blekt och svårläst och behöver mera svärta. Byt!

Sista ordet har Glenn Strömberg som berättar om faran med att lägga av träningen. Efter fotbollskarriären gick han upp 20 kg. Men med rätt mat och lite träning är han nästan tillbaka i gammal matchvikt.

Reportage med oklart budskap

2011-08-08T00:24:00.003+02:00

En tidning utan reportage är inte mycket.
Men en tidning med bara reportage..?
Det kanske är för mycket.

”Ny tidning, reportage” lyste till för mina ögon i tidningsstället.
”Sveriges nya stora läsmagasin! 116 sidor. Utvalda artiklar. Spännande reportage. Aktuella fakta.”
Det väckte nyfikenhet och lite undran.
Tidningens namn är bara reportage.

Smakproven hamras in direkt på omslaget med utvalda ämnen.
Krig, klimat, jakt, teknik, hav, historia… Bredden är stor.
Direkt därefter följer tre (!) sidor med innehållsförteckning över allt.
Sen första reportaget - pang på: Honungsjägaren i Kamerun.
Starten förvånar lite.
Ingen redaktör som skriver en introduktion. Presenterar tidningen, talar om målsättningen, skryter lite om hur bra de är och önskar läsaren välkommen till en spännande tidning.
Sånt där brukar redaktörer vara bra på.
Reportagen smattrar på utan några avbrott med annonser.
Stor bredd, en blandning av historia och bakgrunder till dagsaktuella händelser, välskrivet och intressant:
Kampen mot skogbränder (bild) och varningar för tsunamin.
Ett smått häpnadsväckande bygge av en vägtunnel i Kina för 35 år sen (bild nedan).
Vildsvinens utbredning, parfymens historia och fiolskaparen Stradivarius. Hitlers maktkamp med SA-trupperna och Scott/Amundsens kapplöpning mot Sydpolen.
Inkastaden Machu Picchu och Arkimedes uppfinningar…Grafiskt sett är allt lättläst med tydligt typsnitt. Bilderna är många och placerade så det kan bli lite rörigt.
Främst reagerar jag på öppningsuppslagen. Här är signalerna för många: En stor bild och flera småbilder, rubriker, ingresser och textöppningar infällda.
I flera fall borde det stramats upp, vara rakare och kraftfullare.På näst sista sidan klarnar det lite i en annons (bilden).
Det verkar vara tidningarna Allt om Vetenskap och specialtidningen Historia som vill presentera ett urval ur sina tidningar.
Jag har inte sett någon av dessa tidningar och som läsare blir jag lite frågande.

Jag trodde det här var en ny reportagetidning jag kunde prenumerera på.
Men jag erbjuds en prenumeration på Allt om Vetenskap för 149 kr.
Ett märkligt försäljningsknep på 116 sidor där de nog satte lite krokben på sig själva.

Paddling - med kaffe och whisky!

2011-08-01T00:01:00.003+02:00

För en landkrabba borde en tidning om paddling vara ointressant.
Men bloggen fick en del nya läsare efter inlägget om Sjöräddningssällskapets tidning Trossen.
Och dessutom har jag fått inbjudan till Tjäröfestivalen - en paddlingstävling.
Så då måste jag förstås kolla specialtidningen som heter just Paddling.

Här möts jag av många olika typer av kajaker - man bör ha tre stycken, anser chefredaktören.
Och mycket vatten förstås, oftast spegelblankt. Det är väl så det ska vara - ett skönt glid i sol på lugn yta.

Paddling har dock lite svårt att bli trendigt, anser chefredaktören Jonas Hollander.
Här finns inga stora häftiga motionslopp, inga tv-sändningar eller kända profiler och egentligen ingenting som är riktigt nördigt.
Skulle jag bli nyfiken på paddling så är hela tidningen en bra grund för att lära mycket.
Här finns träning med tips och trix, olika varianter av kajaker och tävlingsgrenar.

I ett stort test granskas kajaker ur många viktiga punkter och redovisas med omfattande grafik.
Jag får tips hur jag fixar till min slitna kajak, om bra hållare på bilen och bästa våtdräkten.
Mycket av vad jag behöver veta i grunden.

Grafiskt är tidningen stram. Inga onödiga utsmyckningar. Små huvudrubriker i versal stil, oftast på vänstersidan.
Textblocken är lite för tunga. Det saknas ingångsord eller mellanrubriker. Avstånden mellan raderna är tätt, allt blir lite svårläst.
Spaltbredderna växlar på ett märkligt sätt. Två spalter slås ihop till en och växlar med en smalare.
Onödigt irriterande och utan någon effekt.Bilderna och några lättsamma sidor stimulerar till paddling.
Jag kan frestas av en skön tur i övärlden vid Sicilien om den haft en lockande rubrik.
I svenska vatten kan en tur med stopp vid kaféer locka - men så visar det sig vara reklam för en bok.
Då är det mer frestande med en tur i skotska vatten vid öarna i Hebriderna - och lämpliga stopp vid whiskydestillerier!
Någon stänkare behövs säkert i de vindfriska vattnen - hur det nu går ihop med sjösäkerhet.

Men allt detta tänder ändå inte mig.
Jag fortsätter hålla mig på landbacken.
Därifrån är båtlivet tjusigast att betrakta - helst om det inte blåser.

Så funkar INTE en tidning!

2011-07-25T00:00:00.002+02:00

Sveriges roligaste läsning, säger tidningen.
Sveriges rörigaste läsning säger jag.

Jag har inte sett en tidning som packar in så mycket på sidorna.
På varje uppslag finns omkring 35 olika rubriker, notiser, bilder, grafik.
Det blir över 2500 saker som ögonen ska fånga in om jag ska orka med 115 sidor.
Det kör ihop sig, blir bara för mycket.

Tidningen Världens vetenskap vill med ett tjockt dubbelnummer visa smakprov och locka nya läsare.
Tyvärr får jag säga att de inte lyckas.
Ändå är materialet helt fantastiskt.

Titeln är fel. ”Hur det funkar” låter som något riktat till grundskolebarn.
Och det är långt ifrån vad det är.

Redan i öppningen på sidan 6 kommer en broms med rubriken:

Supertung materia
i LHC-acceleratorn
Experimentet ALICE vid partikelacceleratorn LHC i CERN har skapat materia med högre täthet än en neutronstjärna

Vilken ”vanlig” läsare lockas av den rubriken?
Nu var den ett undantag, men psykologiskt fel att köra i öppningen.
Resten är rakt på vad det handlar om och sedan en lång pratig utläggning i underrubrik. Här kan mycket kortas ner.
Det stör mig också att det finns väldigt många ”så funkar” och ”så fungerar” i rubrikerna.

Det är mycket som inte funkar om det gäller att locka nya läsare.
Grafiken är i flera fall för liten, svårt att ta till sig detaljerna.
Många notiser har pytteliten stil.
Ibland läggs text i färgplattor eller bild.
Båda sakerna gör det extremt svårläst.
Längre texter saknar ingångsord eller mellanrubriker. Ögonen tappar lätt raderna.

Nu har det mesta gjorts av tekniker och akademiker. Tidningsmakarna har tyvärr inte varit inblandade.
Då hade det presenterats annorlunda.
Hälften av materialet hade räckt. Resten hade då lyfts fram på ett attraktivt sätt.
Flera uppslag fungerar bra.
Nya läsare hade fångats in.

Grunden är alldeles lysande:
Korta texter, utmärkt grafik och ett lättsamt sett med att förklara hur saker och ting fungerar i omvärlden och det som vimlar förbi i det dagliga nyhetsflödet.

Så jag nappar ändå på tidningens erbjudande:
Två nummer för 49 kr och en dvd. Sen retar det finstilta mig: 30 kr tillkommer för porto.
Det borde stått ”allt för 79 kr”. Eller är porto frivilligt tillval?

I ett kommande inlägg ska jag ta en titt i Världens vetenskap och se hur de presenterar sig där.

Cykeltidningen behöver öka tempot

2011-07-18T00:27:00.019+02:00

Svenska cykelsommaren och Tour de France sammanfaller nu.
Vad är mer rätt än att då kolla in en tidning om det.
Cykeltidningen Kadens handlar båda sakerna.
Tidningen hette förut bara Kadens. Det kanske mest hopplösa namnet i tidningshyllan. Nu har den förstärkt med Cykeltidningen i kraftfull stil så det framgår vad den handlar om.

Det här är inte för dem som trampar mormorcykel med korg framme eller en barnsadel bak. Här gäller racerbågar, specialskor och matchande designade snygga kläder (bild nedan). Sex sidor visar årets färgstarka cykelkläder.
Tips om träning, teknik, kost, cyklar och prylar, mountainbike.
Vasaloppet på cykel är en av sommarens utmaningar på hjul.
En extrem racercykel testas. Den kostar - håll i er nu! - 75 000 kronor.

Texterna skrivs av kunniga entusiaster. Bitvis blir det mycket text på sidorna (bild nedan).
Layouten är inte direkt flyhänt. Sidorna är uppbyggda på två bredspalter. Rubrikerna är små och ligger i överkant på vänstersidan.
Det gör sidorna stereotypa.
Bilderna kommer inte till sin rätt och många hamnar i en bredspalt.

Här kan det göras roligare. Dra på vissa bilder och ge några öppningsuppslag kraft med en vass rubrik.
Även innehållsförteckningen på två sidor i början var väl tung. Tajta till. Den ska gå in på max ¾-dels sida.

Tour de France är världens bästa turistreklam varje år. Lika lysande som det rafflande cykelloppet. Kameran missar inget av de vackra bitarna av Frankrike: böljande landskap, vattendrag och viadukter, slott och monument, städer och bergsbyar.
Cykeltidningen vill ge den kompletta guiden till Tour de France, men gör det inte lika elegant som tv.

Jag har direkt synpunkter på omslaget. Det är lite fyndigt att göra kartkonturen av Frankrike med en cykelkedja inför Tour de France. Ett helt gult omslag är inte riktigt lyckat. Jag hade hellre sett en snygg och dramatisk bild och cykelkedjan inkopierad på något sätt.

Tidningen inleds med ett block med bilder från touren, kallat Tjuvstart.
Visst är det lättsamt, men bildtexterna är bristfälliga och i några fall saknas de.
Det känns lite som en tjuvstart också, något som borde göras om.
Som tv-tittare får jag lite bakgrund som ökar min kunnighet, mer än att njuta av vackra bilder. Förklaringen till de olika färgerna på tröjorna ges (bild ovan), de största lagen och profilerna presenteras.
Varje dagsetapp presenteras med tv-tider och höjdskillnaderna i banan. Mekanikerns slit lyfts fram.

Inte oväntat kommer härvan kring Lance Armstrong i större reportage.
Rätt tajmat är artikeln om hur Mark Cavendish ska lyftas fram till totalsegern. Han vann också 15:e etappen när det här skrivs.

Cykeltidningen är ensam i sin nisch. Den behöver en starkare layout som lyfter bilderna. Det kan ge ett vassare tempo som i en spurtduell och kanske som en snyggt filmad panorama från Tour de France.

FOTNOT: ”Kadens betecknar en ofta stereotyp ackordföljd som avslutar en fras, ett avsnitt eller ett helt tonalt musikstycke”. (Wikipedia).

Färgstark och djärvt för tidningsnördar

2011-07-11T09:08:00.015+02:00

En tidning kan se ut lite hur som helt.
Och komma lite då och då.
Dessutom heta något ovanligt.
Som Maj20Elva.

Tidningen kommer från A4-gruppen, ett redaktions-kollektiv i Stockholm som sysslar med att göra om tidningar och ge dem ett lyft.
Då är det genomarbetat och konsekvent utgjort och ibland lite igenkännande signaler mellan de olika tidningar.
Med Maj20Elva verkar gruppen vilja släppa loss allt.

Färgstarkt med plattor och bakgrunder och en frisk blandning av olika rubrikstilar.
Som ett ungt, lite vilt och nyskapande fanzinemagasin.
Det är nog som sådan den skulle hittat sin målgrupp - om den kommit ut regelbundet.

Nu är det en tidning för att presentera redaktionen, dess medarbetare och en del projekt de genomfört.
Leklusten i tidningen gör det inte alltid så pedagogiskt rakt och lättillgängligt när de vill visa en del av vad de gjort.
Speciellt inte när det är tre ”tunga” titlar: Dagens samhälle, Svensk Farmaci och Reumatikervärlden.

Det är inte alltid helt lätt att se skillnaden mellan före och efter.
För tidningar som funderar på att göra om sig, kan röran vara lite avskräckande.
Nu har dock A4 vunnit flera fina priser för lyckade omgörningar av olika tidningar.

Däremot väljer medarbetarna att lyfta fram sig själva i starka bilder och uppslag.
Matt papper och korta texter ger också profil.
Här gör de det riktigt bra. Men så gillar redaktörer gärna att synas själva.

Maj20Elva är en kul titt och bläddring och kanske lite inspiration för nördar som jobbar med tidningar.

Lättsam bläddring med nostalgi - men bara en gång

2011-07-07T11:10:00.014+02:00

Lill-Babs!
Finns det mer nostalgi än i denna outslitliga dam?
Klart att hon måste vara på förstasidan då.
Precis som hon varit i sex decennier.
Nostalgi är en bilaga från Aftonbladet.

Av 100 sidor snor Lill-Babs åt sig de nio första.
Sen är läsaren i gång.
Hela rapsodin kommer: raggarbilarna, filmstjärnor, tv-programmen, möblerna, kläderna, möbler och prylar.

Jag tycker det blir mycket plottrigt. Ett stort öppningsuppslag om tiden eller ämnet och så några sidor med massor av småbilder.
En rapsodi över en tid där alla hittar sina minnen och historia.
Från 50-talet fram till 80-talet.

Jag bläddrar och ler igenkännande åt bilderna - de som säger allt hur det var.
Texterna är korta sammanställningar med återblickar. Bara intervjun med Lill-Babs och om raggarkulten är en längre genomgång.

Det är kul och blir alltid aktuellt på olika sätt.
Som 60-talet då Siw Malmkvist - av alla! - gjorde en ”troschock” (bilden).
I tisdags dök hon upp i Allsång på Skansen som pigg 75-åring i präktig blommig tantklänning.

Inget är mera 70-tal än Abba - sju sidor - , Stenmark, Borg och jeansen som fick nya trendmärken.
Redaktören för tidningen är född då och plockar fram mycket från sin tid.
Det är gruppen 70-talister som nu fångar in mycket av nostalgivågen - och då inte bara sin egen tid.

Nostalgi och retro syns i tidningshyllorna.
Historie- och krigstidningar finns det många. Likaså om gamla bilar och traktorer. Möbler och inredning har några.
En del lever bara i några nummer.
Som lättsam bläddertidning fungerar Nostalgi bra en sommardag.
En engångstidning som det dröjer tio år tills den återkommer.

Retro fångar tiden alla minns och ger en bibel för sommarens loppisfynd

2011-07-03T22:23:00.010+02:00

Min gamla pinnstol - och bredvid den barndomens kaffekopp.
På första sidan i en ny tidning!
Retro heter tidningen som fångat in trenden med möbler och inredning som inte känns så långt borta.

Nu var det inte exakt min pinnstol eller kaffekopp, men mycket nära.
Nostalgiska känslor dök kring sparade saker.
I Retro doftar det 50-, 60- och 70-tal.
En härlig mix mellan klassiska hem/interiörer och mängder av detaljbilder på prylarna.

Namnet Retro täcker mycket, men bilderna och rubrikorden ger signalerna att det handlar om möbler och design.
Läsekretsen här finns bland 40- och 50-talisternas barn som nu känner igen alla sakerna - och förstås deras föräldrar.
Formen känns lite igen från antikvitetstidningarna som tar upp det lite ”finare” sakerna.
Jag hade svårt att gripas av öppningssidorna som var lite röriga. Nya tidningar kräver lite tillvänjning.
Men när Abba - Björn, Benny, Agnetha och Anni-Frid - dök upp sina hemmiljöer från 70-talet klickade det till.
Sen följer hela nostalgikicken.

Rolig bläddring med igenkännanden.
En samlare visar upp hela sitt hem, en formgivare visar hur hon lyfter fram sina ikoner.
Riktigt charmigt är reportaget om den gamla, men färgstarka husvagnen. Här är det lite av verklighet av Musse Piggs campingsemester i Kalle Ankas jul.

Mycket i tidningen är en guide för att ge kunskaper om prylarna.
För här finns allt som dyker upp i loppisar och fyndmarknader. Saker som inte exponeras rätt och som lätt blandas in bland annat skräp.
Det rätta från den här tiden börjar nu få ett värde i pengar.

Det kan vara mammas och mormors gamla kaffekoppar, främst från Gustavsberg och Rörstrand, Ikeas färgstarka lampor från 70-talet, Lisa Larsons alla keramikfigurer och nio sidor handlar om alla pinnstolar, både original och olika kopior.
Retro kommer här rätt som en guide till sommarens semester och fyndjakt.
Helt riktigt kommer också på slutet en stor guide över 465 ställen i Sverige där man kan göra sina fynd.

Fotnot: Min pinnstol är Eker från Ikea och kaffekopparna Spisa Ribb från Gustavsberg. Original från 50- och 60-tal och dyrgripar.

Minstingen - en pigg liten överraskning

2011-06-28T00:20:00.005+02:00

Den minsta tidningen ger det bästa från många andra tidningar.
Den heter också Det Bästa - eller Readers Digest.

Den är inte lätt att hitta i tidskriftshyllan. Bara 13x18 cm, ungefär som ett vanligt vykort. Men de 130 sidorna är mättande. Dessutom väldigt överraskande.
Det är några decennier sedan jag tittade i Det Bästa. Då var det mera en bok med längre artiklar, oftast från utlandet.
Men nu har det hänt något.

Redan omslaget gnistrar till. Artisten September lyser upp.
Rubriker om hedersmord, gifter i badrum, fast i isbjörnens grepp och resor till Slovenien.
Som ett bredd innehåll som ur ett trendigt och glassigt magasin.

Öppningen är också som i vanliga magasin. Lättsamma plocksidor med korta notiser om bilar, hälsa, skratt, kommentarer och frågor från läsarna, trender, mat och dryck, skratt, listor och saker på gång.
Allt tempofylld och lättläst i smala spalter.När September dyker upp är det med kraftfull magasinlayout.
Sen följer sen serie utmärkta reportage, från Sverige och världen:
En liten flicka räddas från att drukna, en man klarade sig ur isbjörnens grepp, utrotningshotade bergsgorillor, hedersmord i olika länder, burmesiska frihetskämpen Aung San Suu Kyi, turistlandet Slovenien, en man fick ett nytt ansikte…

Fina bilder, snygg layout och inte alltför långa texter.
Jag känner att jag sitter och läser ett magasin med klass, men i miniformat.
Och mycket riktigt känner jag igen flera artiklar därifrån, men i annan form.

Greppet borde vara smart - att få allt i en liten behändig skrift i stället för att köpa flera tidningar.
Ändå tror jag inte Det Bästa upptäcks av så många.
Just kanske för de förutfattade meningarna om att det är tung läsning.
I den nya formen är det en pigg tidning som överraskar.

Jojo, en riktigt snygg tidning mitt i allt gnäll

2011-06-23T08:28:00.005+02:00

Sommartider är restider.
Min Resa måste då vara en lämplig tidning.
Det är Skånetrafikens kundtidning för de som reser med dem inom landskapet.

Skånetrafiken hamnar lätt i skottgluggen för resenärernas ilska. Bussar och tåg går inte som de ska och reskortet jojo får kritik. Nej-nej, säger resenärerna om röran.
Om tidningen kan jag dock säga: jojo, det ser riktigt bra ut.

Färgstark, matt papper, fina bilder och lättläst layout gör den lätt att ta till sig.
Innehållet är restips till sevärdheter i Skåne, sådana som alla känner till men kanske ändå inte besöker.
En lokal kändis är lockbetet till regionerna.

En skön historia är om paret som träffades på bussen och nu ska gifta sig (bilden). En buss från Skånetrafiken kommer att få en viktig roll vid bröllopet.
Kändisarna som är med lockar inte med så mycket nytt.
Tipsen ligger i stället i de många små rutorna ”äta, se och göra” och är alla välbekanta platser.
Till varje besöksplats hör vilken buss eller tåg man ska ta och hållplatsen att kliva av på. Till detta får man dock räkna med att själv lägga ner lite tid på att först hitta rätt buss och tåg.

Ibland kan det bli lite komiskt. Regionen ”mitten” vill locka spänningssökare och upptäcktsresande.
Till den här regionen hör Eslöv. Och vad finns det för spännande att upptäcka där? Jo, medborgarhuset! En arkitektonisk pärla i sen funkisstil. Om man nu inte vill hälsa på hemma hos komikern Johan Glans. Han tycker själv det är det bästa att göra i Skåne.

Visst kan jag peka på något jag reagerar på: texter inlagda i bilder är svårlästa, att lägga ingresserna i starka färgplattor sticker förstås ut, men stör lite i formen. De olika faktarutorna i stark röd, grön och orange färg, kunde haft en svagare ton.
Och öppningssidorna (bilden) till de olika regionerna, är lite för konstnärliga för att fångas in och tas lätt som en annons.
Lite onödig är sidan med Malmökockens bästa smakupplevelser. Är det något som det gått inflation i i tv och tidningar så är det kockar och mat.

På slutet kan läsaren kryssa för olika rutor i en talong vad de tycker om tidningen och hur den kan bli bättre.
Vinsten kan bli en väska och en Skånebok.
Jag känner inte att jag ligger i vinnarspåret där.
Men kryssar för att tidningen är bra, snygg och med raka tips på resvägar för att göra slag i saken till en kortresa inom Skåne.
Det är dock inte säkert det fungerar smidigast med att ta sig dit med Skånetrafiken.

Prisad - men behöver tvätta bort lite grått

2011-06-19T23:31:00.011+02:00

Tidningar kommer med posten och Posten ger också ut egna tidningar.
Nyhetsposten heter en som vänder sig till de anställda.
Den har nyligen fått ett fint pris.

Juryn tyckte så här:
”För ett utmärkt resultat på ett något svårarbetat papper, med hög typografisk nivå och texter som vågar ifrågasätta”.
Vinnare och publik är inte alltid överens
Jag håller inte riktigt med här, även om jag inte är som Bert Karlsson i Talang och trycker rött kryss direkt.

Juryn borde tittat lite närmare på just pappret och texten.
Det matcher inte varandra särskilt bra.
Typsnittet känns ”tråkigt”, storleken på graden i minsta laget. På vanligt dagstidningspapper blir det bara grått och oinspirerande.
Dessutom inleds tidningen med väldigt tunga nyhetssidor - både i form och text - om dyster framtid för Posten. (bilden).

Lättare blir det när mer jobbrelaterade nyheter med personal kommer.
I reportagedelen som följer lyfter det ännu mera.
Bilderna ges utrymme, människor kommer fram.
Här görs det riktigt bra. (bilden).

I texterna framställs förstås det mesta som bra, både från postens kunder och om dess personal. Så mycket ifrågasättande tycker jag inte det är.
Kunder hyllar posten, en chef är nöjd med sin karriär och en medarbetare trivs med sin arbetsvardag, fina hjälpmedel i jobbet beskrivs.
Däremot blev temasatsningen om hållbarhet lite för tung. (bilden)
En sida med hälsa och näringstips med Anna Skipper är tyvärr rörig och svårläst. (bild nedan).

Texterna är ganska korta, men graden måste bli större.
Nu är det vanesak att vänja sig och regelbundna läsare kanske gillar det.
Formen är som många standardiserade dagstidningar.
Därför är jag inte så imponerad av juryns beslut.

För att få ett pris tycker jag det ska vara lite annorlunda och nyskapande.
Kanske ska jag hålla med koncernchefen Lars Idermark när han säger: PostNord står inför stora utmaningar.
Ytterligare en utmaning kan vara att ge Nyhetsposten ett lyft till - trots att den nyligen fick pris.

Fotnot: Priset var Svenska Publishingpriset 2010 i gruppen personaltidningar/näringsliv.

Vackert och skönt flyt om säkerhet på sjön

2011-06-16T17:06:00.009+02:00

Sven Wollter (bilden nedan) kopplas inte direkt till sjö och båtar.
Men utanför teaterscenen känner han suget efter vatten och att ge sig ut med en segelbåt.
Det är i tidningen Trossen han lite överraskande dyker upp.

Trossen är Svenska sjöräddnings-
sällskapets medlemstidning och även den överraskar.
Pigg och i det lilla boktypformatet.
Jag har förut berömt en del magasin i det här lilla formatet. Det är utmärkt för att ge profil och när det vänder sig till läsare som har ett speciellt intresse.

Pappret är matt och mycket vitt, allt är lugnt och ljust med klar sikt, för att använda ett enkelt sjöspråk.
De många plocksidorna med korta artiklar märks med vinjetterna Kasta loss, Loggar, Ombord.
På dessa sidor används genomgående det tunna typsnittet san seriff. Här känns det lite för ljust.
Jag har tidigare haft synpunkter på typsnittet. Ofta blir det lite tråkigt att läsa och ögonen ”tappar” raderna.

Utom Sven Wollter dyker även tv-kändisar upp: Alexandra Zazzi trampade rakt ner i en spinnakerlucka, meteorologen Madeleine Westin ger vädertips och Robert Aschberg är krönikör med några mustiga sjöberättelser.
Men kändisar dominerar inte. De har blandats in på rätt sätt.
Här är det mest allvaret som gäller.

En dansk familj berättar om en hemresa som blev en mardröm (bilden), men där sjöräddningen kom till undsättningen.
Titanics förlisning innebar också ett stort räddningsuppdrag.
Största utrymmet får restaureringen av Vättern. Där händer också en hel del sjödramatik.
Därtill kommer allt plocksidor med kortare artiklar.
Allt snyggt förpackat med fina bilder.

Sjöräddningssällskapet gör 1 700 räddningar varje år och de flesta får lyckligt slut.
Uppskattningen för detta är stor. På slutet av tidningen kommer 35 sidor med namn på personer och företag som skänkt gåvor till sällskapet.

Snyggt gav guld - men blir det läst?

2011-06-13T00:01:00.004+02:00

Snygga tidningar blir sällan lästa.

En snabb bläddring och ögonen har fått sin tittglädje.
Texten och informationen har kanske inte alltid nått fram.

Jag har tittat i två sådana tidningar - 151 och 152.
Tidningarna har tydligen inte något egennamn, utan numret på utgivningen får bli namnet. Bara detta är lite originellt.

Det är kommunikationsföretagen Edita och JGCommunication som ger ut dem.
Tidningar till kunder som vill lära sig kommunicera och nå målgrupper.

Nyligen vann tidningen Guldbladet - en tävling för redaktionell kommunikation.
Berömmet haglande från juryn: ”spännande, intressant och mycket läsvärd… snyggt blandat… fantastiskt bildmaterial höjer läsvärdet… en annorlunda och vacker tidning”.
Jag håller med till stora delar.

Bilderna imponerar, layouten är stram med fin balans mellan text och bilder, fint papper och lite annorlunda format. Mycket är en förebild på hur en tidning kan göras utan att krångla till det.
Edita har också självförtroende i sin programförklaring:
”Det krävs mer än en snygg tidning och ett utskick för att den ska bli läst. Vi jobbar på att tidningar ska bli lästa.”

Just där får jag lite blandad tveksamhet. Snygg är tidningen, kanske för snygg och tittvänlig på de fina bilderna och layouten. Det blir lite exklusivt över allt. Texterna riskerar att inte alltid bli lästa.

Men texterna är intressanta med råd om hur man når ut med sitt budskap:
Rätt färger, det viktiga med att ha en historia kring företaget, typ Ikea. Sex är inte alltid är säljande. Rätta vägar i marknadsföringen. Digitala och sociala medier, kreativitet, trovärdighet och att tänka miljörätt är andra ämnen.
Ändå undrar jag om hur många som verkligen läser och inte bara förvirras att bläddra igenom något snyggt och lite exklusivt.

På läsbarheten reagerar jag på en del saker:
Textblocken är lite kompakta. Några fler mellanrubriker eller ingångsord hade lättat upp lite.
I ett nummer experimenterar de med rubriker och text i rosa/skarp orange. Förutom att det sticker i ögonen, så är det svårläst.
Flera ingresser kunde varit lite rappare för att locka vidare till läsning av texten.

Det här är ett exempel på hur reklam- och kommunikationsbyråer vill göra det.
En mix av att presentera sig själva och visa hur de gör.
En kund som vill nå en grupp intresserade av mode eller lyxigare bilar/prylar skulle nå fram med den här formen.
Men för andra målgrupper är det bättre med ett enklare och rakare journalistiskt stuk och mindre tanke på att det ska vara snyggt.

Ljust och luftigt i sommarsolen

2011-06-06T19:19:00.008+02:00

I försommarsolen förnyar sig många.
Tidningar också.
Leva & Bo - Expressens bilaga har gjort det.

Största förnyelsen är att redaktören inte poserar på hela förstasidan.
Den platsen gillar redaktörer.
Men det är inte alltid det säljer eller går hem hos läsarna.
Annars är det mest lite spackel och omflyttningar.
Mycket känns igen sedan förut.
Lite nya rubrikstilar och vinjetter märks.

Grunden är den pålitliga: mat, hem och trädgård.
Mixen fungerar utmärkt.
Ljust, fräscht och luftigt.
Tittglädje som ger inspiration.
Balansen med vitt mellan bilderna lyfter fram allt.
Det kör inte ihop sig.

Plocksidorna är många med köptips på prylar, var de finns och kostar. Lockande och tittvänligt, men känslan av smygreklam finns där.
Tidningar för heminredning och trädgård är många.
Mycket blir här lika som bär.
Jag saknar något som gör att det känns nytt.

Texterna känns igen som man läst dem flera gånger förut.
Familjerna faller direkt för drömhusen, tar sig an dem av hela sitt hjärta, river ur och renoverar, drabbas av värsta motgångarna men övervinner dem och hittar sitt härliga boende.
Sommarbufféerna är lätta och läckra och passar perfekt när alla vännerna kommer.

Men ändå - tidningarnas lättillgänglighet finns där.
Kvällspressens satsning på bilagorna är tuff för specialmagasinen.
Även Aftonbladet gör flera som är mycket attraktiva.
De står direkt vid kassan i köparnas blickpunkt.
Priset 15 kronor känns billigt.
Med fyra tidningar i månaden når det ändå inte upp till vad många specialtidningar kostar.

En viking blir tidning och hjälper kommunen

2011-06-02T23:19:00.008+02:00

En viking från 1000-talet dyker upp i 2010-talet.
Estrid heter hon.
Nu i en form av tidning från Täby kommun.

Kommuntidningar brukar ofta vara tråkiga. Torra redogörelser, intervjuer med pampar och ibland någon kvinna. Oftast visas de bara i porträttbilder.
Sällan är det läslockande.
Men Estrid är riktigt fräsch!

Kommunen har tagit hjälp av två produktionsbolag som kan sina jobb.
Pappret är lite matt med en fin vithet, texterna är korta, det är variation i bilderna där människor kommer fram.

Kommunchefen håller en låg profil när han i en liten kort intro hälsar välkommen.
Han vill göra läsarna nyfikna.
Det gör Estrid med många små notiser och vad som är på gång i kommunen; på gator och torg, i trafiken, för barnens lekplatser och ett nytt center för seniorer.

Största reportaget är från kommunens ungdomsmottagning. Här står korgar och skålar med kondomer lite överallt, gratis att ta för sig. Safety first i nöjeslivet.
Säkerheten speglas också i att medborgarna uppmanas att komma med synpunkter på hastighetsgränserna.

Två missar ser jag i presentationen. Täbys nya centrum växer nu fram. Det illustreras med en stor teckning från torget som verkar bli en mingelplats (bilden). Jag hade gärna sett att de tre små bilderna med fotomontage hade dragits upp större. Då hade ögonen fått en uppfattning om hur det blir kring torget.

Andra missen är intervjun med en prisad företagare (bilden). Här har rubriker och text lagts in i bilden. Ett stilbrott jämfört med den övriga layouten och dessutom svårläst.

Tidningen kan kännas lite tunn i handen och namnet Estrid förutsätter att invånarna känner en koppling till personen. Annars kan det lätt uppfattas som en tidning i kvinnokampen.

Njut av livet med lite lyxiga investeringar

2011-05-30T00:02:00.007+02:00

I affärslivet är det ingen lågkonjunktur.
Här är det tjusiga lägenheter och villor med guldlägen, exklusiva möbler och dyra tavlor.
Tidningen Affärsvärlden visar i en liten bilaga - Platinum - hur man själv skapar vägen till det ljuva livet.

Chefredaktören heter Jon Åsberg och han hälsar mig direkt välkommen till att njuta och leva livet, vara smart och låta lyxen bli en investering.
Han vill visa vägen till hur min bostad, mitt sommarhus och mina möbler kan hålla internationell toppklass och öka i värde.
Nu vet jag förstås att lägenheten och sommarhuset stiger i värde och att det är en bra investering när sparslantarna på banken inte ger någon ränta.

I denna värld borde tidningen vara glassig och påkostad. Men pappret är enkelt och den grafiska framtoningen är lågmäld. Omslaget har ingen direkt lyster. Ibland ser det riktigt gammalmodigt ut, som när de illustrerar med småbilder inlagda i filmstrips. (bilden). Visserligen filmstjärnor från Hollywood. Men ingen fotograferar väl med filmrullar längre. Här väntar man sig en kamera med megapixlar och platinahölje.

Texterna är korta och lättlästa. Orden i rubriker är inte heller särskilt diskreta. Mera raka puckar i kvällstidningsstil: Tio bästa superåken… så köper du… dyraste husen… NHL-proffsens guldaffärer… möblera dig till vinst.
Och så dyker svenska Hollywoodfrun Suzanne Saperstein upp och utmanar: Mitt palats blir det för bara 825 miljoner kronor. (bilden)
Bara…

Sapersteins hus ”har vad man behöver: ett kök, badrum, någonstans att sova och äta middag och utrymmen för hundarna”. För det behövs 4200 kvm boyta...
Tänkbara köpare är Kamprad eller avtagere till H&M, Ax:son Johnson, Rausing eller Douglas.
Sådan är tonen.

Jag kollar min högst vanliga lägenhet, den gamla bilen och sommarhuset, som förstås har ett bra läge, men inser att det här håller inte.
Dags att inspireras av tidningen och börja satsa.

Snogeholms slott för 27 miljoner kan vara en bra start. Dit har jag inte så lång resväg.
En våning på Strandvägen i Stockholm för 51 miljoner - hyran är inte mer än för min egen bostadsrätt, 3245 kronor - eller en schysst lägenhet på Manhattan för 30 miljoner, kanske granne med ishockeymålvakten Henrik Lundqvist. Priserna är på väg uppåt, säger mäklaren.

Sportbilen SSC Ultimate Aero för 4.1 milj kronor kan vara bra om jag har bråttom - från 0 till 100 på 2,7 sekunder.
Kanske ska jag satsa på Tom Dixons stol S-Char från 1987 för bara 7 000 kronor och hoppas att den blir en raket i prisstegring.
Med de här små investeringarna är jag med i racet och gänget med platina.
Sen är det bara att vänta några år på värdestegringen.

Trädgårdsliv - mera kultur än inspiration

2011-05-26T00:02:00.005+02:00

Trädgårdarna grönskar och blomstrar för fullt.
I tidningshyllorna lyser trädgårdstidningarna mot läsaren.
En lite anonym gömmer sig i mängden:
Trädgårdsliv.

Min första tanke: läsarna upptäcker inte tidningen! Ett tamt omslag och en mindre känd titel lockar inte. Ögonen tänder inte på något. Trädgårdsliv säger förstås vad den handlar om, men rubrikerna ger ingen direkt signal.
Även i handen tycker jag den känns lite tunn.

Papperstypen, det råa och matta, passar för en tidning som vill skapa en egen profil.
Papprets vita lyster gör texten lättläst och även bilderna har fin färgåtergivning.
Layouten är stram. Texterna går i två breda spalter, ofta med heltäckande bild på ena sidan.
Jag känner ändå inte att materialet här kommer till sin rätt.

Men det är ingen inspirationstidning för den egna trädgården. Här är det mest reportage:
En engelsk herrgård, Axel Munthes sommarslott vid Siljan, ett kronotorp på Österlen och ett ovanligt terasshus med odlingar på altaner.
Och så blommor och växter: tistlar, smultron, fingerört, riddarsporre.

Trädgårdstidningar är ofta ”svåra” för ögat. Grönskan och alla blommor rör lätt ihop sig. Här krävs kontraster med vitt mellan bilderna.
Trädgårdsliv lägger ofta många små bilder ihop med varandra.

Översiktsbilderna blir röriga med många blommor tillsammans växlat med extrema närbilder.
Inget ger direkt något ”aha” till egna trädgården.
Inte heller träder människorna som skapat trädgårdarna fram i någon bild.
Det blir lite anonymt och opersonligt.

Nu är det här ingen tidning för den som vill ha tips till den egna täppan.
Här är det mera trädgårdsliv som en kulturform.
En fördjupning för den som redan har sin trädgård klar.
Just därför passar papperstypen och den strama formen bra här.

Snyggt och läsvärd räcker inte - läsarna måste vara köpstarka

2011-05-23T00:23:00.006+02:00

En fin och läsvärd tidning somnar in: Vi Biografi.
Ett år höll det.
Ekonomin gick inte ihop.
Nu läggs tidningen ner.

När Vi Biografi kom var den först i sin nisch och en pigg uppstickare.
Ett mindre boktidningsformat, färgstark, fina bilder och fin layout.
Intressanta reportage om människor, de flesta ännu levande eller som ligger nära i tiden.
Målgruppen av läsare bör ha varit stor.

Jag gav tidningen en hel del beröm i min genomgång, men hade också lite varningar.
Främst för förlaget bakom, men också själva namnet Biografi.
Vi har alltid gjort snygga och läsvärda tidningar.
Det ligger präktighet över förlaget med folkrörelsen bakom.
Just detta kan ha varit en spärr för att locka in övriga annonsörer.

Läsargruppen bör ha varit de som också läser böcker.
Kanske har förlaget hjälpt till att konkurrera ut Vi Biografi med det egna och utmärkta magasinet Vi läser.
Nu öppnas i stället för konkurrenten Biografi - alla tiders människor. (bilden).
Den ges ut av LRF Media - ett förlag som vågat satsa på nya tidningar och nått framgång.

Bra journalistik räcker inte för att en tidning ska klara sig.
Journalistiken kan vara mindre intressant.
Viktigare är att läsarna är köpstarka för att intressera annonsörer.
Bloggaren Blondinbellas nya Egoboost kom häromveckan.
Späckad med annonser för smink, smycken, kläder - exklusiva märken.
Saker som bloggartjejerna är sugna på.

Innehållet i Egoboost är ”för unga tjejer som drömmer om att göra allt i hela världen”.
Det når de bäst genom att ha de rätta prylarna.
Det gillar annonsörer. Suget lär vara ännu större till nästa nummer.
Vi Biografi var om människor som redan har gjort något för världen.
Det är knappast annonsfett.

* I VECKAN ska jag titta på en trädgårdstidning och några kundtidningar.

Hemslöjd har gjort det riktigt bra

2011-05-18T22:37:00.006+02:00

Hemslöjd. Det låter hemgjort och småtråkigt.
Lite kantigt, vint och udda.
Tidningen HEMSLÖJD är däremot proffsig och upplivande.

Den luktar. Riktigt vad vet jag inte, men det är en speciell lukt om den.
Den känns. Tjockt och matt papper. Annorlunda i handen vid läsningen.
Den syns. Vitt papper utan glans. Texten kommer fram på ett lättläst sätt.

Jag hade nästan förväntat mig stickat, virkat och slöjdade träbitar.
Men jag möts av intressanta reportage om människorna bakom verken.
Och här handlar det inte om något småpysslande.

Ferdinand Cheval som i Frankrike byggde ett helt palats - Palais Ideal - av cement, sten och fossiler.
Eller 15-årige Linus Nilsson i Blekinge (bilden nedan) som på tre år byggde ett torn i trä som blev 22 meter högt.

Alan Waller fick en fattig by i Etiopien att leva upp när befolkningen började med tillverkning i ull i olika former.
Svenskan som utvecklade hemslöjden i Vitryssland.
Gruppen i Nyköping som ockuperade ett hus för att få en egen lokal.
Unga entreprenörer som vill leva på sina hantverk.

Tidningen har fått nytt stuk. Lite mera åt boktypen, mindre format än A4 och med limmad rygg.
Papperstypen har jag berömt förut med andra tidningar som använt liknande. En del anser att det gör läsning och bilder blekt och att det krävs glans över pappret för att göra det mera lustfyllt.
För rätt läsare är det rätt papper och Hemslöjd är en sådan målgrupp.

Dragen i formgivningen, främst i plocksidorna med mindre grejer, känns igen från en del andra håll.
Reportagen är stramt och enkelt utgjorda utan onödiga utsmyckningar.
Textblock i tre spalter med ojämn högerkant.
Jag skulle dock önska ingångsorden i fet stil, det hade lättat upp lite.

Rubrikerna - eller kalla det överskrifter - är inte de kvickaste och där kan jag säga att det är lite hemgjort: Med potatisplast och en kappsäck järnmalm. Med slöjden som uppdrag. Mitt verktyg: älsklingshyveln. Slöjden värmer i Washera.

Initiativ, kraft och självförtroende lyser.
Först på slutet kommer ett grönt uppslag (bilden) med tips på att slöjda hemma: Snickra en kryddhylla av en liten lastpall.
Där förstärktes mina farhågor om slöjdande. Pillande och sågande, snett och vint…

Titeln skapar inte direkt något sug när den står i tidningshyllan. Men i handen är det en tidning som överraskar.
Priset kan dock avskräcka lite. 79 kronor är i högsta nivån.

Skärgårdshem försvinner lätt i mängden

2011-05-16T00:23:00.006+02:00

HEM lyser det starkt i namnet.
Och så lite diskret: Skärgårds.
SkärgårdsHEM heter tidningen - inredningsdrömmer i skärgårdsstil.

Jag tycker mig känna igen tidningen. Mycket riktigt - den hette Skärgårdsliv förut.
Jag var inte helt förtjust vid den genomgången.
Jag tyckte inte det var något som kunde kallas skärgårdsliv.
Inga människor och inget liv.
Mest var det reklamtexter för hus och produkter.

Jag känner inte så mycket mer för den nya varianten heller.
De fyra husen som skildras ligger förstås i skärgården eller vid vatten.
Med ”otrolig havsutsikt”, på västkusten eller strandnära.
Lite vatten kan skymtas på en del bilder.

De flesta sidor är markerade med inredning eller inspiration.
Visst har en del interiörer profil: råa trästockar eller vitmålade plankväggar, lite ruffig sjöbodsstil, spröjsade fönster, trasmattor och några gungor av rep och trådar, enkla solstolar på altan och i trädgård.

Inte överraskande dyker det upp flera sidor med grilltips. Vilken tidning har i vår INTE haft grilltips?
Några sidor med sköna sittplatser ute är fotograferade vid vatten och träbryggor (bilden), men framstår som vilka reklambilder som helst med och tillverkare och priser.

Layoten är enkel och lättläst. Stora bilder, kortare texter.
Men känslan av en personlig tidning, med närheten, värmen och människorna - den finns inte där.
Fortfarande blir det mest som en tittvänlig katalog.
Det förstärks av de många annonserna.

När tidningen hette Skärgårdsliv levde den inte upp till några förväntningar och som SkärgårdsHEM blir det mest hem som lyser mot läsaren.
Den sticker inte ut. En stark profil av skärgård tycker jag inte kommer fram.
Och det gör det nog tufft bland heminredningstidningar.

Äventyrligt - även i formen

2011-05-12T00:06:00.000+02:00

En tidning ska vara ett litet äventyr att läsa.
Alltid något nytt och överraskande när man vänder på bladet.
ÄVENTYR är tidningen som ger inspiration till resor, men som också äventyrar läsningen här och där.

Tidningen har fått ny form av Pompe Hedengren - en prisbelönad formgivare - och delvis nytt namn. Förut hette den Äventyrliga familjer.
Familjer på äventyr är det fortfarande. Barnen hänger med och lyfts fram ute på resor.
Och då är det inte till någon badort med lekledare och all inklusive.

Trebarnsmamman kuskar runt i Colombia i en gammal folkabuss, barndomens serie Kullamannen upplevs på nytt, pojkar jagar i spåren av Dracula bland slott i Rumänien, Maja från Glada Hudikteatern åker med mamma till New York eller familjen som valde att gå på vulkanjakt i Etnas skugga.

Äventyr har en klar profil. Den sticker ut.
Jag gillar det ruffiga och matta pappret. Bilderna är fina och skildrar upplevelserna. En hel del går i svartvitt eller görs i mörk ton. Barnen lyfts alltid fram. Det är befriande fritt från turistvyer. Allt skildrar upplevelserna i verkligheten.

Men så äventyrar tidningen också läsningen på flera ställen.
Texter och rubriker kopieras in i bilder och gör det svårläst, ibland på gränsen som omöjligt för ögonen att ta till sig.
I flera längre texter vill jag se lite fler ingångsord som ger en paus och sen en ”nystart”.

Alla sidor har en ram och ofta ligger färg utanför. Materialet blir tätt packat med ett matigt innehåll. Rubrikstilarna blandas i tre olika typsnitt. Det ena, som även finns i logon Äventyr, tycker jag inte passar till artiklarna på insidorna. Skärningarna i bokstäverna gör det svårläst.
Allt hade lyfts fram starkare om de konsekvent valt samma stil som i reportaget El Dorado. (bilden).

Just de här detaljerna kan äventyra läsningen. Annars är det ett inspirerade magasin för familjer som vill våga sig på något annat än de vanliga charterresorna.

Livet på landet försvinner i mängden

2011-05-09T00:26:00.005+02:00

Jag bläddrar i en tidning och känner igen allt.
Ändå är den ny: Livet på landet.
Om det inte stått ”ny tidning” på omslaget hade jag inte lagt märke till den.

Jag har sett allt i andra hem- och fixartidningar i vår: växthusen, grindarna, trädgårdens blommor, maten, sommarmöbler, prylarna.
Inget är nytt eller annorlunda, varken i innehåll eller form.
Jag bara funderar på i vilka av de andra jag läst precis samma.

Tre sätt att bo på landet visas: skärgårdshuset, smedens hus och den gamla kvarnen (bilden). Alla tre rustades upp.
Familjerna poserar leende på bilderna och förstärker att livet på landet är harmoniskt.
Precis som i andra heminredningstidningar där familjer hittar drömmen om sommarhuset och fixar till det - men här valde familjerna att bo året runt.

En originell artikel hittar jag: Skaffa dig en höna! (bild nedan). Det doftar landet lång väg och är mer än bara egna frukostägg. På hönsbytardagar går det att byta till sig någon av de varianter som finns.
Sen kan man också roa sig med att bygga ett litet hönshus på hjul.
Om nu grannarna går med på det. En tupp kan lätt förstöra grannsämjan.

Det hjälper inte att de pumpar in ordet ”landet” i flera vinjetter: Vårt liv på landet, djur på landet, semester på landet, skönare på landet, lantlig buffé…
Chefredaktören Carina Löfgren har i alla fall förverkligat sin dröm om en gård med ”blommande äppelträd, glittrande sjö, där tjäderfamiljen gästar vår trädgård och våra lyckans barn har roligt med hästarna i stallet…”

Men den unika tidning hon vill presentera sticker inte ut särskilt mycket.
Heminredningstidningar har det tufft. Och Livet på landet får det också.
Bara sex sidor annonser i en 124-sidig tidning är för lite.
Inte konkurrerar de med priset heller - 59:90 för premiärnumret. Ett lägre lockpris brukar alla nya tidningar fresta med till första numret.

Mina nya skor snubblar direkt

2011-05-04T18:48:00.011+02:00

”Se på dina skor - andra gör det” hette en reklamslogan för länge sen.
”Se på MINA nya SKOR- och den syns inte”, skulle jag vilja säga i dag .
Logon till den nya tidningen med samma namn lyser nämligen inte.
Inte heller huvudrubriken har någon styrka. Ljusgrått och blekt i en rörig bild där jag inte vet vad jag ska fästa ögonen på.

Jag hade aldrig upptäckt denna tidning om den inte stått i ett ställ direkt framför kassan.
Hur ska en läsare upptäcka den i tidningshyllan?

”Det stundar bländande läsfester”, skriver chefredaktören Marie Arpnäs.
Läsfester..?
Nja, några texter som imponerar är det inte.
Mest är det korta intervjuer med designers och tillverkare. Frågor och svar, rak info och mycket produktreklam.

Ett större reportage finns om fotbollsspelaren Björn Runström om hans syn på skor och mode i Italien. Musikalartisten Hanna Lindblad (bilden) berättar om sitt skointressen, historien om bröderna Dassler och deras strid med Adidas och Puma finns med. Och så dyker Hollywooddamen Maria Montazami upp. Nu kompletterar hon sina tofsar med att designa hundprylar.

Men mest är det tittfester! Skor, skor, skor. Skyhöga klackar. Platt utan någon klack alls. Långt ifrån fotvänligt. En riktig orgie för skofetichister.
Däremellan tittuppslag med glasögon, smycken, klockor och olika accessoarer.
Det växlar med djärv reklam i samma ämnen.

Det finns specialmagasin i de här områdena, så varför skulle inte en Mina nya Skor kunna slå sig in?
Men den känns inte som en tidning att köpa eller prenumerera på.
Kanske funkar den som förströelsebläddring hos frisören eller om den ligger på disken i någon butik.

På slutet kommer en artikel som tar död på hela tidningen.
En skoexpert varnar för klackskor och sommarskor (bilden ovan).
Just det som ögonen bländas av på 164 sidor!

Blondinbella vågar med en egen tidning

2011-05-02T08:08:00.003+02:00

En bloggare tar klivet från nätet till papper.
Blondinbella - Isabella Löwengrip - satsar på sin egen tidning: Egoboost.
En lätt ytlig bibel som vill inspirera tjejer i 20-årsåldern till att våga tro på sig själva och göra karriär.

Blondinbella själv är förebilden. Som bloggare med mest mode, blev hon Sveriges mest lästa.
I dag finns hur många modebloggare som helst.
Blondinbella har växt och har nu fyra företag.

Utom Blondinbella och en bloggartjej till, är det bara en som lyfts fram i tidningen och som lyckats med företagande: En 22-årig tjej i Umeå ville sälja löshår på nätet, men fick nobben av en snutig bankchef när hon sökte lån (bilden).
Hon valde att gå sin egen väg med löshåret. Efter fyra år omsätter hennes företag flera miljoner och finns i sex länder.

Blondinbella egotrippar på flera ställen. Förutom på omslaget, är hon med i en annons på sista sidan (bild nedan). På tre bildsidor visar hon vad hon hunnit med på en månad, bland annat att hålla föredrag, göra en större intervju, semester och shopping i Barcelona, galapremiärer, tv-program, göra reklam, fått pris som Årets kommunikatör… Det är driv i 20-åringar.

I övrigt är det mest enkelsidor med lite snabba tips: skriv rätt cv, nätverka, varva ner, hindra prestationsångesten, bli omtyckt på tre sekunder, dagbok från pluggen, bästa juridikutbildningen, faddrar råd…
Andra tipssidor är om hälsa, smink, träning, dejtning.
Allt känns lite för ytligt och snabbt genomgånget.

Spara pengar är en avdelning som sammanfattar det mesta: ät inte lunch ute - ta med matlåda och spara 15 483 kr på ett år. För de pengarna kan du bo på 5-stjärnigt hotell i New York i en vecka…
En tävling finns också: vinn en resa till Thailand genom att prenumerera på tidningen och svara på en fråga: Vad heter Thailands huvudstad? Klurigt…

Tidningen är färgstark, mycket rosa och tjejig. De få texterna är lättlästa. Men mixen mellan annonser och det som anses redaktionellt flyter lätt ihop.
Kanske är det så här unga tjejer vill ha sin tidning. Annonser om sköna grejer att längta efter och enkla texter som peppar dem att nå drömmarna.

Annonsmarknaden imponerar i Egoboost!
Av 176 sidor räknar jag till 92 helsidor annonser.
Sen tillkommer ytterligare minst 20-talet sidor med produktinfo som är förtäckta annonser, bland annat ett modereportage (bilden).

Moderna tidskrifter heter förlaget som ger ut Egoboost.
Kanske ligger tänket i att göra tidning just i förlagets namn.
Som ”gammaldags tidskrift” hade det krävts mer och bättre texter och journalistik för att lyckas.
Eller har Isabella Löwengrip egoboostat sig själv lite för mycket i tron på sin tidning?

Fixandet kan knäcka hela sommaren

2011-04-28T22:22:00.010+02:00

Fixarsommaren är över oss!
Bygg friggebod, inglasad altan, pool, växhus, mura grill, lägg plattor…
Jag hittar fem tidningar som pumpar på med gör-det-själv-projekt.

Snickra & Fixa från Hus & Hem är en överkurs i alla projekt: Friggebod, inglasad altan, gjuta betongplattor, gör svängd trappa till loftet, växthus - eller en hatthylla ”med snirkliga konsoler du sågar till själv….”
Allt verkar pedagogiskt med mått, material och ritningar av välkände Leif Quist.
Men - enklast och kanske det enda för hobbyfixaren är en enkel blomlåda eller en fågelholk.
Annars räcker det med att bara bläddra för att inse att hela sommaren upptagen. Inget fixas lätt, snabbt - och roligt.

Clas Ohlson är den klurige dalkarlen som vill ge folk bra grejer till bra priser.
Fixa själv är också en klurig tidning även om den kommer långt efter Ohlsons egen tid.
Hela tidningen är nämligen reklam för grejer som finns Ohlsons varuhus. Priser och produktnummer anges för beställning över internet.
Nu går det att bortse från det. Sug in tipsen och gör allt med de egna grejerna eller köp på annan plats.
Allt är vanliga enkla tips för underhåll av hus och trädgård.
Mest komplicerat var planering av trädäck. Ingen instruktion fanns, så det stannar nog vid en tanke.
Tidningens pris är behagligt: 29 kronor.
Men jag anser den ska vara gratis om man köpt något i varuhuset.

Lika som bär är Aftonbladet och Expressen när de kämpar med samma bilagor i sommar.
Fixa hemma från Aftonbladet lockar med att bygga utekök i steg för steg -33 bilder med instruktioner! Och så Per Morbergs hurtfriska inställning: Det är kul med utekök!
Tack, men jag blir mätt redan där.
Gjuta bord och plattor i betong eller bygga enkelt växthus av gamla fönster, är andra projekt.
Annars är det mest inspirationstips, som att titta i kataloger över fönster, pooler, friggebodar eller krukor.

Bygg&Fixa från Expressen kör samma stil: mest titta på bilder av dörrar, grindar, belysning, inglasade uterum, verktyg, sten och plattor.
Att bygga en altan är absolut en överkurs.
Och vem ger sig på göra en krypgrund plus fuktskydd till huset..?
Då är det lite enklare att själv mura upp en grill.

Hem ljuva hem hetsar gör-det-självaren minst sett till antalet sidor.
Men även här är det semesterterror.
Fixa en pool; grävmaskin, dränering, fylla i betong, krossmaterial, stödbalk, isolering, sätta upp plåt - och hela semestern på fem veckor är borta. Dessutom blir det dyrare än beräknat.
Eller bygg en carport på två veckor! Hmm, jag säger nog två månader om något annat också ska hinnas med mellan varven. Därtill innehåller också carporten ett vedförråd. Veden ska huggas till och byggas upp också.

De här tidningarna är absolut inspirationskällor presenterat på ett lättsamt och färgstarkt sätt. Men de är också utmärkta semestersabotörer.
Behagligast är nog att ligga i hängmattan och bara bläddra.

Helena är redo att ta över när Zlatan slutar

2011-04-25T23:21:00.014+02:00

Zlatan i alla tidningar - och nu kommer hans sambo Helena Seger och tar plats.
På annandagen gjorde hon debut i Aftonbladets nya bilaga Wellness.
Helena nöjer sig inte med att bara vara tvåbarnsmamma och gift med en fotbollsspelare.
Nu vill hon lansera sig själv som varumärke och krönikör om att må bra med sin kropp.

På tio insidor ställer Helena upp på sitt livs andra intervju.
Där vill hon tvätta bort synen på en lyxhustru och golddigger.
Helena viker tvätt, tar hand om barnen och lagar maten själv och vill inte ha någon hemhjälp som rotar i de privata saker.

De stora festerna är inte hennes grej. Helst gömmer hon sig i bakgrunden. Hon är ekonomiskt lagd och slänger inte ut en enorm summa på en festblåsa som bara ska användas en gång. Då lånar hon hellre av någon designer och skänker lite pengar till välgörenhet.
Det passar bättre i hennes egen bild som lantis, jeans- och t-shirttjej.

Men riktigt så stämmer inte bilden med texten. Stylister och make up har hjälpt till vid fotograferingen. Varenda synlig sak hon har på sig anges vilket exklusivt märke det är: glitter, diamanter, klocka, skärp, schal, väska, skor och jeans.

Aftonbladet säljer hårt på Helena med en stor dominerande bild på hela förstasidan för att lansera den nya bilagan.
Sen gäller det för läsarna att koppla ihop rubrikerna rätt.
”Platt mage och sexig rumpa” är ett annat reportage, men getingmidjan har Helena.
”Minska 3 kilo på 2 veckor” hör heller inte dit. Helena vill gå upp 5-10 kilo i bara muskler.

Fräckast är rubriken ”Upp & pippa - ge dig själv en bra start på dagen”, kopplat till en helt annan artikel. Ingenting i intervjun säger heller att Zlatan är morgonpigg. Helena börjar helst dagen med en timme på gym.
Bilderna visar att här finns muskler på rätt plats i en vältränad kropp. (bilden ovan).
Mest intressant är förstås Helenas egen debut som krönikör (bilden ovan).
Skriver hon själv eller finns en spökskrivare i bakgrunden?
Jag tycker mig känna igen lite av stilen från en medieprofil som skrivit om sig själv.

Rakt och lättläst berättar Helena i jag-ton om sin träning fram till i dag då hon blivit vän med sin kropp. Skoltiden gav ett hat till gruppträning. Hon vill slippa passa tider, träna i sitt eget tempo efter humör och prestera sitt yttersta i alla situationer. Det gör hon bara ensam.
Graviditeterna gav 30 kilos viktuppgång, men kilona försvann på två månader med hennes egen inställning att tonårskroppen skulle återvinnas.

Även om jag inte riktigt ser en personlig stil i ord och formuleringar, så verkar det vara eget.
Debuten får klart godkänt. Det lyser självförtroende. Dessutom sägs det att hon redan nu får betalt i Zlatannivå för sitt jobb.

2011-04-20T23:11:00.006+02:00

Glad påsk!

PÅ MÅNDAG är bloggen tillbaka och granskar Zlatans sambo Helena Seger som debuterar som tidningskrönikör.

Martin Lidbergs styrka räcker inte riktigt till en tidning

2011-04-18T00:06:00.008+02:00

Martin Lidberg är stark. I brottning och i Let´s dance i tv.
Nu gör ett försök med en tidning som heter STARK.

Nu är Martin Lidberg inte direkt redaktör. Han har, som flera andra gjort, ställt upp med sitt namn för att ge tidningen profil.
Dessutom instruerar han med ett eget träningsprogram.

Redaktören heter Martin Borgå som i många år gått och tänkt på ett magasin som förmedlar riktig träning och riktig kost.
När han mötte Martin Lidberg så korsades två själar.
Resultatet blev STARK. Tillsammans med flera andra experter förverkligar de nu sina drömmar.

Martin Lidberg visar hur man bygger upp råstyrka - den styrka som vissa får i olika jobb: lantbrukare, flyttkarlar eller brottare och tyngdlyftare.
Här finns inga genvägar för den som inte har jobben. Stenhård träning gäller.
Lidberg föreslår repklättring, viktrullning upp och ner, viss skivstångsträning med bland annat ”crazylift” med ovanligt fattningsgrepp (bild).

Löparskolan har program för få upp flåset till olika lopp - milen, halv- och helmaran.
Gratis träning kan man utöva på stranden med olika redskap som finns där: ställningar, traktordäck och plankor. Men då får man resa till Florida…

Åsa Sandell skriver en personlig krönika om träning - men det är fyra år sen hon lade av.
Ryske brottarjätten Karelin presenteras i ett stort reportage, men inte heller han är särskilt ny eller aktuell.
Järnmannen Rune Larsson, som springer extremt långa lopp, har vi också läst omfört.

Mer träning är att Daniel Tynell - alltid i tätklungan i Vasaloppet - ger tips inför loppet.
Här lockades jag inte alls. Det beror inte på att jag inte åker skidor. Texten presenters för tråkigt. Kompakt, inga ingångsord, långa block och allmänt blekt (bild).

Och så dyker GI-gurun Fredrik Paulun upp i samma hurtfriska bilder på honom själv som vi sett förut. GI-recepten känns också lite uttjatade.
Mer mat blir det när Pernilla Wiberg finns i ett restaurangkök och lagar till middagar.
Även i dessa två reportage reagerar jag på att texten är för tråkigt presenterad och delvis svårläst.

Träning och muskler måste speglas av kraft och tempo.
Namnet och logon STARK har en utformning som sticker ut i tidningshyllan. Layouten har också en egen profil.
Men det allmänt bleka intryck texten ger för ögonen och att träningsråden inte är så speciellt inspirerande, gör att STARK nog inte har tillräckligt mycket musklar för att slå sin in bland träningstidningarna och som en morot till att köra igång.